Den täta pergolan av överblommad blåregn som leder fram till entrén dämpar rösten från gatan. Ett krokigt finger pekar ner mot källaringången, och någon minut senare uppenbarar sig Mary Beard i motljuset, med håret blänkande som spunnet silver.
Den brittiska överklassen är känd för att leva i en dammig oreda. Mary Beard och hennes make, konsthistorikern Robin Cormack, saknar adelstitlar men hör otvivelaktigt till den akademiska elitens översta skikt. I deras hem i Cambridge är de putsade innerväggarna och trägolven nätt och jämnt synliga bakom ikoner, klockor, amforor, böcker, manuskript, keramik och orientaliska mattor. Under pandemin lät paret bygga till ett arbetsrum med panoramafönster.
Kvällen före intervjun var Beard på världspremiären av Christopher Nolans ”The Odyssey” på biografen Odeon Luxe på Leicester Square i London, där klädkoden var ”smart”. Hon hade på sig det hon brukar ha på sig. ”Very demure – mycket anständigt”, säger hon och kniper med ögonen. Som alla celebra biogäster ombads hon skriva på ett sekretessavtal och fick inte yppa ett ord om filmen. Men när den väl gått upp på biograferna publicerar hon en lång essä i The Times.
Beard, född 1955 och uppvuxen i Shropshire i västra England, har undervisat i antikens historia vid Cambridge sedan början av 1980-talet och var länge den enda kvinnan vid den klassiska fakulteten. Hennes undervisningsstil är legendariskt informell: hon inleder seminarier sittande på en schäslong, hasar ner allteftersom tiden går tills bara fötterna syns, och kryddar utläggningarna med frekventa svordomar. En yngre kollega minns hur hon på en konferens för nära 35 år sedan öppnade sitt anförande med orden: ”Ge mig en cigg, raring.”
Beard skrattar hjärtligt åt minnet. ”Jag tror att det informella kan vara ett väldigt bra verktyg för att få hjärnan att växla upp och lära sig tänka nytt”, säger hon. ”Det är verkligen jobbigt att tänka, det får huvudet att värka.”
Hennes nya bok ”På tal om klassiker” – med den engelska undertiteln ”The shock of the old” – bygger på föreläsningar som hon höll vid University of Chicago 2023. I boken utmanar hon föreställningen om antiken som en ärofylld epok värd att vördas och visar hur den klassiska världen gång på gång har använts för politiska syften. Hon avvisar idén att vi har Rom att tacka för medborgarskapet och Aten för demokratin.
”Människor letar efter sig själva i historien och älskar att spegla sig i antiken”, säger hon. ”Turister besöker Pompejis barer och säger sig förstå hur det var att leva som romare. Men de glömmer att dessa berättelser framför allt visar hur det är att vara någon annan.”
Den politiska dimensionen är central. När USA bildades för 250 år sedan blickade självständighetsivrarna – klädda i togor – mot den romerska republiken för inspiration. Beard menar att Donald Trump spinner vidare på den traditionen genom att arrangera cage fighting i Vita husets trädgård och vilja uppföra en triumfbåge nära Lincoln Memorial. ”Det är pinsamt att en amerikansk president lajvar romare”, konstaterar hon.
I Storbritannien har klassisk kunskap historiskt fungerat som en grindvakt, ett medel för in- och exkludering. På privata internatskolor för pojkar hör grekiska och latin fortfarande till den obligatoriska läroplanen, medan de allmänna skolorna i stort sett övergivit dem. Beard har varit tydlig med vad hon tycker om den kulturen: ”Att slänga ur sig små latinska citat får mig att vilja kräkas”, sade hon i en radiointervju apropå en tidigare premiärministers förkärlek för latinska sentenser.
Beards egen väg till antiken började på en flickskola med höga akademiska ambitioner i början av 1960-talet, där klassiska språk undervisades i förenklad form – ”damgrekiska”, som det hette i folkmun. Hennes far var arkitekt och modern lärare, och den första bok hon publicerade under eget namn var en handbok till moderskapet, skriven i en tid när barnomsorgen åt upp hela lönen.
Sedan dess har hon skrivit internationella bästsäljare som ”SPQR” och ”Roms kejsare”, gjort tv-serier för BBC – och mottagit dödshot och förolämpningar i kölvattnet av uppmärksamheten. Hon har också skrivit öppenhjärtigt om den våldtäkt hon utsattes för som 23-åring i Italien. Händelsen skildrade hon i en essä där hon också analyserade en forskningsrapport om skorpioners sexliv. ”Det enda rimliga sättet att förhålla sig till det är genom mänsklig erfarenhet”, säger hon. ”Jag hade en egen, så jag skrev om den.”
Beard är för närvarande aktuell med podden ”Instant Classics” tillsammans med Charlotte Higgins. Boken ”På tal om klassiker” har översatts till svenska av Eric Cullhed och ges ut av Natur & Kultur.
”Jag är väldigt lyckligt lottad”, säger hon. ”Jag har gjort det jag velat i 50 år, och människor fortsätter att rycka i mig och vill höra vad jag har att säga. Egentligen har jag ofta varit trött och velat vara för mig själv, men adrenalin är något fantastiskt.”
