Wera von Essen visar att hon är en av sin generations bästa författare

Wera von Essens nya novellsamling ”Mödrar och män” är en mäktig resa in i marginalen, där författaren med obeveklig lojalitet skildrar samhällets utstötta. Med sitt femte verk sedan debuten 2018 fortsätter den 1986-födda författaren att utforska gränslandet mellan fiktion och verklighet, mellan det konventionella och det abjekta.

Efter att ha debuterat med ”En debutants dagbok” och senare följt upp med romaner och ”En emigrants dagbok” för två år sedan, återvänder von Essen nu till den renodlade fiktionen. Men som hon själv låter en av sina berättare konstatera: renodlad fiktion existerar inte, lika lite som det finns helt icke-fiktivt liv. Denna insikt genomsyrar hela verket och skapar ett unikt berättarperspektiv som balanserar mellan dokumentation och fantasi.

I novellen ”Hannas lovsång” presenterar von Essen en berättare som skriver ett brev till sitt ofödda barn. Barnets far är en brasiliansk benediktinmunk, och både han och brevets författare söker sig till skrivande och bön – två aktiviteter som i von Essens litterära universum är intimt sammanlänkade. Här visar författaren sin förmåga att formulera det outsägliga i meningar som når långt bortom det vardagliga språket.

Samlingen består av åtta noveller som alla kretsar kring människor som på olika sätt befinner sig utanför samhällets normer. Genom att använda det psykoanalytiska begreppet ”abjekt” kan man beskriva dessa karaktärer som befinner sig precis vid ordningens kant – fullt synliga för dem som tittar ut från konventionernas trygga insida, men ändå fundamentalt annorlunda. Deras existens väcker rädsla, ångest och äckel hos majoritetssamhället.

Bland novellernas protagonister möter vi Aisha, som konverterar till islam och reser till Syrien med sin man för att göra jihad. Vi följer en Uppsalastudent som skadar sig själv genom att skära i fingertopparna och slutar i psykiatrisk tvångsvård. Vi stiftar bekantskap med en tolvårig hästtjej som genomgår sin första stora sexuella upplevelse när en vuxen man närmar sig henne.

von Essens särprägel ligger i hennes absoluta lojalitet med dessa karaktärer. Hon vågar ställa obekväma frågor: Är det verkligen mer förryckt att följa Gud än att utan protester acceptera att sälja 40 timmar av sitt liv i veckan till en arbetsgivare? Är Aishas strävan efter något storslaget mer irrationell än det konventionella arbetslivets krav?

I detta avseende finns tydliga paralleller till Lars Norén, en författare som också konsekvent tog parti för de mest utsatta i samhället. Men den här gesten för också med sig en potential risk: kan identifikationen med det abjekta bli ett problematiskt tillägnande av andras erfarenheter? I Noréns fall tog sig detta uttryck i en fetischisering av judiskt lidande och Förintelsen.

När det gäller von Essen blir denna problematik särskilt tydlig i de noveller som utspelar sig i Brasilien. Medan ”Hannas lovsång” håller en exceptionellt hög nivå, färgas de två andra Brasilien-novellerna – ”Kärlek i Brasilien” och ”Ronan” – av en tvivelaktigt svärmisk atmosfär. Smutsen, hettan, favelan gestaltas visserligen suggestivt, men den erotiska laddning som von Essen förser dem med kan uppfattas som problematisk för den som själv vuxit upp i just dessa miljöer och ständigt försökt fly från dem.

Trots denna kritik är det just von Essens vilja att röra sig nära det etiskt tveksamma som utgör hennes styrka. Hon är villig att ta risker, att utforska det gränsland där få andra författare vågar ge sig in. Detta gör henne till en av sin generations mest betydelsefulla röster.

Det som skiljer märkvärdig konst från det ordinära är ofta just denna balans på gränsen till det obekväma. von Essen befinner sig ständigt i detta gränsland, där hon undersöker de aspekter av mänsklig erfarenhet som majoritetssamhället helst vill blunda för. Med ”Mödrar och män” cementerar hon sin position som en författare som inte nöjer sig med det oklanderliga, utan istället söker sig till där den verkliga konsten uppstår – i det moraliskt komplexa, det svårfångade, det som väcker både fascination och obehag.

”Mödrar och män”, utgiven av Polaris och omfattande 200 sidor, är en novellsamling som både utmanar och engagerar. Den kräver något av sin läsare, men ger också mycket tillbaka till den som vågar ta sig an von Essens kompromisslösa skildringar av människor i marginalen.