Andreas Johansson Heinö: Sverige är ett muslimskt land – även om Lena Andersson inte känner sig skånsk

De senaste åren har debatten om svenskhet och svenska värderingar intensifierats, vilket erbjuder en unik inblick i hur nationell identitet omformas i realtid. Diskussionen kring vad som definierar svenskhet genomgår en betydande förändring, där traditionella symboler får ge plats för nya tolkningar och referensramar.

För tidigare generationer förknippades svenskhet ofta med välkända personligheter som Björn Borg och Ingemar Stenmark, framgångsrika företag som IKEA och Volvo, kulinariska traditioner som köttbullar, samt kulturprofiler som Ingmar Bergman och Astrid Lindgren. Naturen, med sina badvänliga sjöar och skogar fyllda med lingon, utgjorde också en central del av den svenska identiteten. Dessa symboler representerade främst kultur, sport, näringsliv och natur – sällan politik.

I dagens samhällsdebatt har fokus skiftat markant. När politiker nu beskriver svenskheten lyfts istället värderingar som demokrati, jämställdhet, tolerans, individualism och låg korruption fram. Detta representerar en dramatisk förändring i det svenska nationsbyggandet – från en diskret stolthet över konkreta kulturella och ekonomiska bedrifter till ett mer abstrakt, värderingsbaserat synsätt.

Detta skifte kan jämföras med 1800-talets nationalister som främst fokuserade på språk och historia för att förstå och stärka nationen. Dåtidens verktyg – ordböcker, kartor och museer – fungerade både som kunskapskällor och instrument för att forma nationella identiteter.

När fyra skribenter på Dagens Nyheters kultursidor efterlyste mer precision i diskussionen om svenska värderingar, kom svar från två ministrar. Liberalernas partiledare och integrationsminister Simona Mohamsson beskrev svenska värderingar som i huvudsak liberala, med betoning på jämställdhet och sekularism. Biståndsminister Benjamin Dousa (M) framhöll istället rationalitet och förnuft, exemplifierat genom svenska fackföreningars positiva inställning till frihandel och breda politiska konsensus kring pensionssystemet.

Dessa svar indikerar att oron för att värdediskussionen skulle urarta i en jakt på oliktänkande kan vara obefogad. Snarare kan det ses som positivt att politiker söker gemensam grund över partigränserna.

En central fråga i debatten rör skillnaden mellan nation och stat. I Sveriges konstitutionella tradition är det folket – medborgarna – som utgör det demokratiska subjektet, inte nationen. Detta avspeglas i grundlagarna där begreppet nation inte förekommer. Sju av riksdagens åtta partier följer denna distinktion i sina partiprogram.

Sverigedemokraterna avviker från denna linje. Deras idéprogram ställer långtgående krav på nationell tillhörighet, och partyföreträdare gör återkommande uttalanden som avgränsar vem som kan betraktas som svensk. Partiledaren Jimmie Åkesson har exempelvis avvisat idén om en ”blågul islam”, vilket antyder att man inte kan vara både svensk och muslim.

I en kommentar till detta påstod artikelförfattaren att förekomsten av hundratusentals svenska muslimer visar att Åkesson har fel, och att Sverige är ett mångreligiöst och därmed delvis muslimskt land. Detta kritiserades av författaren Lena Andersson på Svenska Dagbladets ledarsida, som menade att enbart ett byråkratiskt synsätt kan leda till en sådan slutsats.

Andersson jämför situationen med att flytta till Skåne – vilket inte automatiskt gör någon till skåning. Hon vill göra identitet till en metafysisk fråga snarare än en sociologisk eller administrativ angelägenhet.

Mot detta argumenterar artikelförfattaren att medan filosofen riskerar att fastna i en statisk jakt på svenskhetens essens, ser sociologen hur denna identitet ständigt omförhandlas och förändras. Att beskriva Sverige som delvis muslimskt representerar inte byråkratisk stelhet utan lyhördhet inför civilsamhällets pluralism, och fungerar som en varning mot nationalistiska krafter som vill begränsa den svenska identiteten.

Debatten illustrerar spänningen mellan olika tolkningar av nationell identitet: som något statiskt och essensiellt eller som en dynamisk, föränderlig konstruktion som omformas i takt med samhällets utveckling.