Lisa Magnusson: Vad har du i fickan, Nooshi? Är det en oskalad morot?

I det svenska politiska samtalsklimatet har rekvisita blivit ett allt vanligare inslag när partiledare vill föra fram sina poänger. Senast i raden var Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar som under en debatt i SVT:s Aktuellt använde en oskalad morot för att illustrera hur matpriserna fördelas.

Debatten den 20 april handlade om de kraftigt stigande matpriserna i Sverige, där statistik visat att exempelvis kaffepriserna ökat med över 81,2 procent under den senaste mandatperioden. Mitt i denna allvarliga diskussion tog Dadgostar fram en morot ur fickan och började stycka den för att pedagogiskt visa hur stor del av konsumentpriset som går till olika aktörer i livsmedelskedjan.

”Om man tittar på en morot så är den här delen”, förklarade hon medan hon bröt av en liten bit, ”den går till lantbrukaren. Och den här delen”, fortsatte hon och bröt av toppen i andra änden, ”det är ju då momsen. Så den är ju inte så stor. Och den här delen är utöver lite förädling då, det är ju de stora matjättarna, om man tittar på matkronan, alltså det vi betalar för maten.”

Även om den pedagogiska effekten kan diskuteras, följer Dadgostars morot en tradition av politisk rekvisita som svenska politiker allt oftare använder sig av. Faktum är att hennes motdebattör i samma program, Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch, tidigare använt liknande grepp. Inför valet 2022 drog Busch fram en falukorv under en radiodebatt om prisutvecklingen – ett grepp som krävde en förklaring eftersom lyssnarna naturligtvis inte kunde se föremålet.

Denna typ av visuella hjälpmedel har blivit allt vanligare i svensk politik. Under valrörelsen 2014 var det flera företrädare för Miljöpartiet som använde sig av kolbitar för att illustrera sina miljöpolitiska ståndpunkter. Bland dessa fanns EU-parlamentarikern Isabella Lövin samt dåvarande språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson.

Just Romson, med bakgrund inom teatern, var särskilt benägen att använda rekvisita i politiska sammanhang. Vid olika debattillfällen har hon visat upp allt från små skyltar till gröna tröjor. Under sitt Almedalstal 2012 tog hon det ett steg längre genom att bjuda upp SVT:s meteorolog Pär Holmgren på scenen – ett exempel på hur människor också kan användas som rekvisita i politisk retorik.

Men alla försök med rekvisita är inte lika framgångsrika. Centerpartiets Annie Lööf försökte vid ett tillfälle överräcka en energianalys i form av en pappershög till dåvarande statsminister Stefan Löfven. Han viftade demonstrativt bort dokumenten, vilket illustrerar risken med att använda alltför vardagliga föremål som inte skapar den dramatiska effekt man eftersträvar.

Trots att årets valrörelse knappt har inletts, kan Dadgostars morot ses som ett tecken på att vi kan förvänta oss fler kreativa inslag i kommande politiska debatter. Även om dessa visuella hjälpmedel sällan höjer nivån på den politiska diskussionen – de kan tvärtom skapa förvirring när tittare försöker förstå vad politikerna egentligen demonstrerar – tillför de ett element av oförutsägbarhet i en annars mycket kontrollerad politisk miljö.

I en bransch som politiken, där tvärsäkerhet ofta är regel snarare än undantag, kan dessa ögonblick av förvirring och oväntade inslag faktiskt fungera som en välkommen kontrast. De skapar åtminstone tillfällen då politiker avviker från sina inövade budskap och manuskript, även om det pedagogiska värdet kan ifrågasättas.

Om denna trend fortsätter kan vi sannolikt se ännu mer kreativ användning av rekvisita i höstens valrörelse. Frågan är bara vilket föremål nästa partiledare kommer att dra fram ur fickan för att illustrera sin politiska poäng – och om väljarna kommer att bli klokare av det.