Isobel Hadley-Kamptz skriver i en ny analys om den svenska högerns hantering av techbolaget Palantir och dess grundare Peter Thiel, en fråga som blivit en symbol för den politiska debatten om säkerhet, integritet och ideologisk kompromiss. Texten belyser hur Timbrochefen PM Nilsson i ett försvarstal för företaget väljer att beskriva Thiel som en fritänkare, snarare än att ärligt diskutera de odemokratiska åsikter som grundaren gett uttryck för.
Palantir, med huvudkontor i Denver, Colorado, är ett av världens ledande företag inom avancerad dataanalys och övervakningsteknik. Bolagets mjukvara används bland annat av polismyndigheter och militära organisationer i flera västländer, däribland Ukraina som i sitt försvar mot Rysslands invasion använder plattformen för att analysera stridsdata. Samtidigt har flera europeiska länder avböjt samarbete med hänvisning till att hemlig information riskerar att hamna hos amerikanska säkerhetstjänster, och att tjänsten när som helst kan stängas av på order från USA:s president Donald Trump. Kritiker har också pekat på integritetsrisker för vanliga medborgare.
Thiel själv, en framträdande techinvesterare känd som medgrundare av PayPal och en av Silicon Valleys mest profilerade röster, har vid upprepade tillfällen uttryckt kontroversiella politiska ståndpunkter. Han har argumenterat för att demokrati inte låter sig förenas med frihet och därför bör avvecklas, samt uttryckt skepsis mot kvinnlig rösträtt. Han har dessutom finansierat forskare med kopplingar till rasbiologiska teorier och ifrågasatt klimataktivismen genom att spekulera kring Greta Thunbergs roll i religiösa sammanhang. Thiel har även hävdat att monopol är att föredra framför fri konkurrens, med argumentet att det gynnar både innovation och företagets lönsamhet.
Hadley-Kamptz menar att Nilssons försvarstal illustrerar en bredare problematik inom Tidösamarbetet, den svenska regeringskonstellationen som består av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Genom att beskriva Thiel som en spännande och ovanligt fri tänkare undviker Nilsson enligt henne att konfrontera de verkliga ideologiska skillnaderna. Samma mönster ser hon i högerns samarbete med SD, där sakpolitik förhandlats fram utan att man tydligt markerat avstånd från partiets etnonationalistiska värderingar. Den strategin har enligt henne inte gett önskad effekt bland väljarna.
Frågan om Palantir har väckt debatt även utanför Sverige. Inom EU pågår diskussioner om huruvida medlemsstaterna bör använda sig av amerikansk övervakningsteknik eller satsa på egna lösningar för att stärka den inre säkerheten. Samtidigt växer en europeisk marknad för dataanalys, där bolag från länder som Tyskland och Frankrike försöker etablera sig som alternativ. För svensk del aktualiseras frågan i ljuset av det spända säkerhetsläget efter Rysslands invasion av Ukraina, där behovet av avancerad teknik inom både polis och försvar ökat markant.
Hadley-Kamptz konstaterar att det är fullt möjligt att använda Palantirs tjänster utan att omfamna Peter Thiels världsbild, precis som man kan samarbeta med SD i enskilda sakfrågor utan att dela partiets grundläggande ideologi. Men det förutsätter, menar hon, att man är tydlig med var gränserna går. När Nilsson i stället framställer Thiel som en harmlös intellektuell frihetskämpe, undergrävs den åtskillnaden. Frågan är om det är en medveten strategi eller ett uttryck för en höger som tappat förmågan att skilja på sakfrågor och principiella ställningstaganden.
