Så vet du om du är normalviktig men ändå i farozonen

Det är en vanlig missuppfattning att en normal vikt automatiskt innebär en låg risk för hjärt-kärlsjukdom. Forskning visar dock att en betydande del av befolkningen som ligger inom det normala BMI-spannet ändå bär på dolda riskfaktorer. Nu pekar forskare på en enkel metod som kan ge en tydlig indikation på om du befinner dig i farozonen – utan att du behöver genomgå avancerade medicinska tester.

– Det är väldigt enkelt, säger Axel Carlsson, forskare inom kardiovaskulär medicin, som förklarar var gränserna går och varför måttet är så viktigt att känna till.

Måttet som avses är midjemåttet, eller mer specifikt bukomfånget i förhållande till höftomfånget – det så kallade midja-höft-kvoten. Flera stora internationella studier har under senare år visat att bukfetma är en starkare prediktor för hjärt-kärlsjukdom än BMI, som enbart väger vikt mot längd. Detta beror på att fettvävnad som lagras runt de inre organen, så kallat visceralt fett, är metabolitaktivt och frisätter inflammatoriska ämnen som påverkar blodkärlens funktion negativt.

Enligt Axel Carlsson är riskgränserna tydliga: för kvinnor innebär ett midjemått över 88 centimeter en förhöjd risk, medan motsvarande gräns för män är 102 centimeter. Ännu mer exakt blir bedömningen om man sätter midjemåttet i relation till höftmåttet. För kvinnor bör kvoten understiga 0,85 och för män 0,90. Värden över dessa nivåer indikerar en ökad risk för att utveckla högt blodtryck, typ 2-diabetes och ateroskleros, vilket i förlängningen kan leda till hjärtinfarkt eller stroke.

Forskaren understryker dock att det inte handlar om att ersätta BMI som mått, utan att se dem som komplement. En person kan ha ett normalt BMI men samtidigt en ogynnsam fettfördelning, och det är just denna grupp som ofta faller mellan stolarna i det förebyggande hälsoarbetet. Vården har traditionellt förlitat sig på BMI, men inom forskarvärlden pågår nu en diskussion om att inkludera midjemått som en standardmätning vid hälsokontroller.

Ur ett bredare perspektiv har bukfetma ökat i västvärlden under de senaste decennierna, parallellt med en allt mer stillasittande livsstil. Sverige följer den globala trenden, och enligt Folkhälsomyndighetens senaste kartläggning har andelen vuxna med bukfetma ökat stadigt sedan början av 2000-talet. Detta är oroväckande inte minst ur ett folkhälsoperspektiv, eftersom hjärt-kärlsjukdomar fortfarande är den vanligaste dödsorsaken i Sverige, trots att dödligheten minskat tack vare bättre behandlingsmetoder.

Den medicinska litteraturen är här tydlig: visceralt fett är inte passivt lagrad energi, utan ett aktivt organ som producerar hormoner och signalsubstanser som påverkar hela kroppens ämnesomsättning. Det förklarar varför två personer med samma BMI kan ha helt olika riskprofiler. Personer med äppelformad kroppsbyggnad, där fettet samlas runt midjan, löper väsentligt högre risk än de med päronformad figur, där fettet huvudsakligen lagras på höfter och lår.

För den enskilde individen innebär detta att en enkel tejpmätning i hemmet kan ge en god vägledning. Carlsson betonar att mätningen bör göras på morgonen, direkt efter uppstigning, och att tejpen ska placeras mitt emellan nedersta revbenskanten och höftbenskammen. Upprepade mätningar över tid ger också en indikation på om livsstilsförändringar ger önskad effekt.

Att minska bukfettet är dock inte alltid enkelt. Genetik spelar en roll för var fett lagras, men kost och motion har avgörande betydelse. Forskning visar att intensiv intervallträning och en kost med högt proteinintag och lågt inslag av snabba kolhydrater är effektiva metoder för att reducera det viscerala fettet. Även sömn och stresshantering har visat sig påverka bukfetman, eftersom höga kortisolnivåer över tid gynnar fettinlagring runt de inre organen.

Med ett ökat fokus på bukfetma som riskmarkör hoppas forskare nu kunna nå de grupper som idag inte fångas upp av traditionella mätmetoder. Genom att göra midjemåttet till en rutinmätning inom primärvården kan fler identifieras i tid, innan allvarliga hjärt-kärlhändelser hinner utvecklas. Det är ett billigt, enkelt och tillförlitligt verktyg som inte kräver avancerad utrustning, men som kan få stor betydelse för folkhälsan i stort.