Isobel Hadley-Kamptz: Ernstbergers korthus faller samman förvånande enkelt

Alexander Ernstberger, tidigare vd för fondbolaget Allra, dömdes i juli 2021 till sex års fängelse för mutbrott och grov trolöshet mot huvudman. Enligt domen hade han och flera andra inblandade slussat pengar från vanliga pensionssparare i premiepensionssystemet till sig själva och medåtalade. Allra var ett av de fondbolag som förvaltade spararnas val inom det allmänna pensionssystemet, där varje person själv väljer fonder.

Efter att Ernstberger frisläpptes sommaren 2025 har han gjort en medieoffensiv. I en bok och i flera intervjuer har han framfört en helt annan bild av händelserna. Han beskriver sig som offer för ett justitiemord och har hävdat att Allra-målet var en politiskt styrd process. Han har pekat på finansdepartementet och Magdalena Andersson (S), som var finansminister under den aktuella tiden.

Anklagelserna har väckt stor uppmärksamhet. Om det fanns belägg för att finansdepartementet försökt påverka hovrätten i ett av Sveriges mest uppmärksammade ekonomiska brottmål skulle det vara en skandal av yttersta allvar. Nu visar dock en granskning från SVT:s Uppdrag Granskning att grunden för påståendena är betydligt svagare än vad Ernstberger gett sken av.

Ekonomijournalisten Carolina Neurath Bengtsson har gått igenom Ernstbergers affärer och de uppgifter som ligger bakom påverkansanklagelserna. I programmet medverkar en person som har pekats ut som källa till uppgifterna. Han berättar att allt bygger på ett anonymt telefonsamtal. Han uppger också att han redan tidigt sade till Ernstbergers advokat att det inte fanns något som bekräftade jäv. Trots det har både Ernstberger och hans advokat fortsatt att sprida misstankarna som sanningar.

Granskningen tar även upp Ernstbergers privatekonomi. Han har mångmiljonskulder och försökte bland annat skriva över rättigheterna till sin storsäljande bok till sin pappa. Det stoppades av konkursförvaltaren.

Under tiden i fängelset byggde Ernstberger upp en stor publik på Tiktok, framför allt bland unga män som tycks beundra hans självsäkra stil och sätt att tala om pengar. Den bilden försvagas när affärsuppläggen granskas i detalj. När Neurath Bengtsson konfronterar honom med det finansiella upplägg som han dömdes för, svarar han: ”Välkommen till finansbranschen. Alla i finansbranschen berikar sig på sparares bekostnad.”

Det uttalandet säger mer om Ernstbergers egen syn på marknaden än om finansbranschen i stort. En fungerande marknad bygger på att den som förvaltar andras pengar gör ett bra jobb för kunden och får betalt för det. Om uppdraget i stället ses som ett nollsummespel, där syftet är att lura motparten, blir det svårt att i längden behålla kunders förtroende.

Allra-skandalen har satt fokus på svagheterna i det svenska premiepensionssystemet. Där har pensionssparare länge haft ett stort eget ansvar att välja bland hundratals fonder, vilket skapat en marknad med många aktörer och många olika avgiftsmodeller. Fallet har också lett till en bredare debatt om transparens, intressekonflikter och hur fonder marknadsförs mot vanliga sparare.

För de drabbade pensionsspararna innebar domen en form av upprättelse, även om de förlorade pengarna sannolikt aldrig kommer tillbaka. För pensionssystemet i stort har fallet blivit en varning om vad som kan hända när enskilda aktörer ges stort utrymme att förvalta andra människors pengar utan tillräcklig kontroll.

Att en dömd vd nu kan använda sin tid i fängelset till att bygga ett varumärke och tjäna pengar på sin egen berättelse är ovanligt. Men oavsett hur mycket uppmärksamhet han får, kvarstår den centrala juridiska bedömningen: en domstol fann att Ernstberger systematiskt utnyttjade pensionssparares förtroende. De anonyma uppgifter som han och hans advokat hänvisat till ändrar inte på den slutsatsen.