Under slutdebatten i TV4 inför riksdagsvalet hamnade statsminister Magdalena Andersson (S) och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i ett uppmärksammat meningsutbyte. Åkesson frågade Andersson varför hon var så sur hela tiden – en kommentar som snabbt väckte kritik och som återigen aktualiserat frågan om hur kvinnliga politiker bemöts i offentligheten.
Andersson svarade att hennes allvar berodde på att ungdomar i dag ställs inför arbetslöshet samtidigt som andra unga hotas av utvisning, en tydlig hänvisning till den politik som förts inom ramen för Tidöavtalet – samarbetsavtalet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Därmed valde hon att föra tillbaka frågan till sakpolitik i stället för att diskutera sitt eget humör. Som Sveriges första kvinnliga statsminister har Andersson dessutom en särställning när könspolitiska frågor aktualiseras. Forskning och flera rapporter har visat att kvinnor inom politiken utsätts för hot och nedlåtande kommentarer i högre utsträckning än män.
Slutdebatten i TV4 är traditionsenligt en av valrörelsens mest uppmärksammade händelser, och frågan om Åkessons kommentar gentemot Andersson har därför fått stort genomslag. För Sverigedemokraterna, vars väljarbas historiskt varit mansdominerad, har frågan om kvinnors förtroende varit en särskild utmaning – vilket gör utspelet ännu mer anmärkningsvärt.
Men själva frågan har väckt reaktioner långt bortom debattstudion. På Dagens Nyheters ledarsida, oberoende liberal, beskrivs Åkessons kommentar som ett öppet misogynt trick. Argumentationen är att föreställningen om att kvinnor borde le bygger på en idé om att kvinnors ansikten inte tillhör dem själva – inte ens när de är avslappnade – utan finns till för att andra ska kunna betrakta dem och känna sig väl till mods. Den som försöker undvika en påflugen man vid busshållplatsen får höra att hon skulle vara snyggare om hon log. Den som driver en konflikt om hushållssysslor bemöts med frågan varför hon är jämt så sur.
Fenomenet är långt ifrån nytt. Diskussionen om ”resting bitch face”, som handlade om att vanliga kvinnors neutrala ansiktsuttryck betraktas som otillräckligt inbjudande, är ett samtida exempel. Populärkulturen har också uppmärksammat mönstret. I filmen ”Ogifta par” finns en klassisk scen där en man, spelad av Peter Dalle, får frågan hur han vill att kvinnan ska vara – svaret blir ”kåt, glad och tacksam”.
Åkessons utspel kommer i ett känsligt politiskt läge. Partierna kämpar om de kvinnliga väljarna, och statistiken visar att kvinnor i flera års tid i betydligt högre utsträckning än män uppgett sympatier för oppositionen. Könsklyftan i svensk politik har vuxit och är i dag en av de tydligaste skiljelinjerna i väljarkåren. Medan kvinnor i större utsträckning röstar på vänsterpartierna, lockas män i högre grad av Sverigedemokraterna och i viss mån Moderaterna.
DN:s ledarsida drar paralleller till Moderaternas tidigare försök att nå kvinnliga väljare. Partiet valde då en kommunikationsstrategi som gick ut på att kvinnor inte förstår politik tillräckligt väl, utan låter känslor styra över förnuftet. Budskapet blev inte väl mottaget, och tillsammans med förslaget om en migrationsminister från Sverigedemokraterna har det enligt ledarsidan knappast bidragit till att stärka kvinnors förtroende för högersidan.
Internationellt syns liknande mönster. I USA argumenterar högerradikala debattörer öppet för att kvinnor inte borde ha rösträtt, med hänvisning till att de röstar fel. I Sverige har sådana uppfattningar ännu inte fått fäste i rikspolitiken, men de speglar en bredare internationell trend där kvinnors politiska ställningstaganden ifrågasätts från högerpopulistiskt håll.
Frågan är vilken effekt Åkessons kommentar får på väljarna. Osäkra kvinnliga väljare som följde debatten lär knappast ha lockats högerut av ett uttalande som många uppfattar som nedlåtande. Samtidigt handlar det inte bara om kön, påpekar ledarskribenten. Att säga åt någon som är upprörd att sluta vara det är sällan en effektiv strategi, oavsett vem man riktar sig till.
Händelsen har också satt ljuset på debattklimatet i svensk politik. Gränsen mellan saklig kritik och personangrepp med könsmässiga undertoner har diskuterats under hela valrörelsen, och Åkessons fråga om Anderssons humör lär bli ett av de mest uppmärksammade ögonblicken från den avslutande debatten.
