I en ledarkommentar på Dagens Nyheters ledarsida riktas nu skarp kritik mot hur den ekonomiska politiken diskuteras i valrörelsen. Den oberoende liberala tidningen menar att debatten präglas av kortsiktiga vallöften och ideologiska skillnader, medan flera avgörande frågor hamnar i skymundan. Bland annat lyfts det förändrade finanspolitiska ramverket, matmomsens framtid och behovet av långsiktig tillväxt fram som exempel på ämnen som borde få betydligt större utrymme.
Skillnaderna mellan blocken är tydliga. Tidösidan – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – vill sänka skatterna och minska de offentliga utgifterna. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill i stället höja bidragen och är beredda att finansiera det med högre skatter. Men enligt ledarsidan handlar valdebatten alltför lite om vad dessa ambitioner innebär för statsfinanserna på sikt.
Den viktigaste förändringen handlar om det finanspolitiska ramverket. Det tidigare överskottsmålet har ersatts av ett balansmål, vilket i sig ger ett större utrymme för underskott. Därutöver har riksdagspartierna kommit överens om att försvarsutgifter och stöd till Ukraina ska undantas från målet under åren 2027–2030. Dessa kostnader ska tillfälligt få lånefinansieras, medan en permanent finansiering ska fasas in först 2031–2034.
Ledarsidan är kritisk till upplägget. Undantagen riskerar att urholka ramverkets trovärdighet, och ingen partiledare har förklarat hur infasningen ska gå till. Samtidigt binder partierna upp stora delar av framtida budgetutrymme genom sina vallöften. Det skapar en osund obalans mellan å ena sidan kortsiktiga satsningar och å andra sidan de besparingar eller skattehöjningar som sannolikt krävs längre fram.
Dessutom förs den ekonomiska politiken i en alltför expansiv riktning just nu. Regeringen har i år genomfört omfattande stimulanser, främst i form av skattesänkningar. Enligt de egna prognoserna väntas det finansiella sparandet 2027 landa på minus 2 procent av BNP. Det är en hög siffra med tanke på att ekonomin då väntas ha återhämtat sig och resursutnyttjandet bedöms vara normalt. Ledarsidan konstaterar att en stramare finanspolitik sannolikt blir nödvändig, men att partierna inte förbereder väljarna på det. Tvärtom fortsätter löftena om nya utgifter och sänkta skatter.
Ett konkret exempel är matmomsen. Den halverades tillfälligt för att dämpa de kraftigt stigande livsmedelspriserna och gäller fram till utgången av 2027. Nu har regeringen tillsatt en utredning om att göra sänkningen permanent. Enligt ledarsidan vore det ett misstag. Tidpunkten är tveksam om konjunkturen fortsätter att förbättras, och en permanent låg matmoms är ett ineffektivt sätt att stödja hushåll med svag ekonomi. Den gynnar höginkomsttagare i lika hög grad som låginkomsttagare och skapar gränsdragningsproblem som kräver ständiga avvägningar. Dessutom binder den upp resurser som hade kunnat användas för att sänka skatten på arbete, vilket vore mer gynnsamt för produktionsförmågan.
Kritiken gäller inte bara matmomsen. Under senare år har politikerna i allt högre utsträckning gått in med selektiva åtgärder för att dämpa prisökningar på enskilda varor, från livsmedel till el och drivmedel. Det handlar om en form av stabiliseringspolitik som har flyttats från makronivå till mikronivå. När priser hålls nere med hjälp av subventioner eller skattesänkningar dämpas de prissignaler som annars skulle styra konsumtion och produktion mot en mer effektiv resursanvändning. Ledarsidan varnar för att sådana ingrepp kan skada marknadsekonomins funktion på sikt.
Särskilt allvarligt är fallet med drivmedel. En sänkning av skatten vid pumpen riskerar att inte nå konsumenterna, eftersom oljeproducenterna kan höja priserna och kompensera sig för skattesänkningen. Det gäller inte minst Ryssland, en av världens största oljeexportörer. Lägre svenska drivmedelsskatter kan därmed bidra till högre intäkter för ett land som använder sina exportintäkter till att finansiera kriget mot Ukraina. Detta gör frågan betydligt mer komplex än vad den vanligen framställs som i debatten.
Ledarsidan efterlyser därför en annan typ av kompensation. I stället för att subventionera specifika varor bör stöd utformas generellt och riktas mot hushåll som drabbas hårt av prisökningar. Ett sätt är att i förväg bygga upp beredskapspaket som kan aktiveras när behov uppstår. Exempelvis skulle fordonsskatten kunna sänkas extra mycket för boende på landsbygden om bensinpriserna stiger kraftigt. På så sätt hjälps de som är mest utsatta, utan att en särskild vara eller bransch subventioneras.
En annan fråga som hamnar i skymundan är den långsiktiga tillväxten. Valdebatten domineras av förslag om vad hushåll och företag ska få i plånboken här och nu, medan reformer som kan höja produktivitet och tillväxttakt knappt diskuteras. Enligt ledarsidan är detta en allvarlig brist. Redan några tiondels procentenheters högre årlig tillväxt kan efter några decennier göra en enorm skillnad för välståndet och för hur mycket resurser som finns att fördela i välfärden.
Avslutningsvis konstaterar Dagens Nyheter att partierna inför valet borde vara betydligt tydligare med hur de ser på dessa avvägningar. Att tiga om framtida besparingar, skattehöjningar eller nödvändiga reformer är att underskatta väljarna. En öppnare diskussion skulle inte bara höja kvaliteten på valdebatten, utan också ge nästa regering bättre förutsättningar att fatta långsiktigt hållbara beslut.
