Politisk turbulens i Downing Street – Starmers ledarskap i gungning

På söndagskvällen avgick Morgan McSweeney, premiärminister Keir Starmers stabschef och närmaste rådgivare, efter att ha bett om ursäkt för sitt råd att utse Peter Mandelson till Storbritanniens ambassadör i USA. Mindre än ett dygn senare hade även kommunikationschefen lämnat Downing Street, vilket intensifierade spekulationerna om Starmers framtid.

Frågan som nu ekar genom Westminsters korridorer är hur länge premiärministern själv kan hålla sig kvar vid makten. På måndagseftermiddagen krävde den skotske Labourledaren Starmers avgång. Ett framgångsrikt framträdande inför partiets parlamentsgrupp senare under kvällen tycks dock ha köpt honom tid. McSweeneys avgång kan också ha hjälpt Starmer, då den tidigare stabschefen var djupt impopulär inom partiet.

Det mesta tyder på att Starmer kommer att klara den aktuella krisen, främst för att det saknas tydliga alternativ till hans ledarskap. Partihögerns favorit, sjukvårdsministern Wes Streeting, har också kopplingar till den kontroversiella Mandelson. Vänsterns Angela Rayner avgick från regeringen i höstas efter skatteproblem. Manchesters populära borgmästare Andy Burnham, som öppet visat intresse för partiets toppjobb, blockerades av Starmer från att bli Labours kandidat i ett kommande fyllnadsval – och utan en plats i parlamentet kan han inte väljas till partiledare.

Men frågan kvarstår hur mycket extra tid i Downing Street dessa omständigheter egentligen ger Starmer. Labour har rasat dramatiskt i opinionsmätningarna under det senaste året. Nigel Farages Reform UK leder med stor marginal, samtidigt som De Gröna också utmanar Labour. Premiärministern själv är personligen ytterst impopulär hos väljarna.

Om några veckor väntar ett avgörande fyllnadsval i Manchester där Farages parti kan skörda en historisk seger. Det skulle vara förödande för Starmer, särskilt eftersom han manövrerat bort partiets starkaste kort i regionen för att skydda sin egen position. I lokalvalen i maj förväntas sedan katastrofala resultat för Labour.

Den politiska turbulensen har redan fått ekonomiska konsekvenser. Pundet föll och räntan på brittiska statspapper steg innan premiärministerns situation tillfälligt stabiliserades på måndagen. Både Starmer och hans finansminister Rachel Reeves ses fortfarande som garanter för en ansvarsfull finanspolitik, vilket oroar finansmarknader inför en eventuell efterträdare med mindre ekonomisk disciplin.

Starmer framstår på många sätt som en gåta i brittisk politik. Han visade både klarsynthet och handlingskraft när han konkurrerade ut vänsterns Jeremy Corbyn, förde Labour tillbaka mot politikens centrum och ledde partiet till en historisk valseger 2024. Sedan dess har han dock radat upp det ena självmålet efter det andra.

”Kan vi fånga den här Starmer i en flaska och släppa loss honom i valrörelsen så vinner vi en promenadseger”, kommenterade en annars kritisk parlamentsledamot efter Starmers senaste framträdande, där premiärministern deklarerade att han står som ett sista skydd mellan Farage och makten.

Den avgående Morgan McSweeney spelade en nyckelroll i att manövrera ut Corbyn, men talade också för den ödesdigra utnämningen av Mandelson – en man som utöver kopplingarna till Epstein-skandalen även förespråkade en undfallenhet gentemot Donald Trump. McSweeney har också varnat för att Labour riskerar att skrämma bort arbetarväljare genom att motarbeta brexit alltför tydligt.

Frågan är nu om Keir Starmer, befriad från sin kontroversiella stabschef, kan skärpa tonen mot USA:s president, närma sig EU för att stärka den brittiska ekonomin och på allvar ta striden mot populistiske Farage. Det kan vara hans sista chans att rädda sitt politiska arv.