Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar och partisekreteraren Ida Gabrielsson har vid flera tillfällen sagt att de gärna träffar Centerpartiet för en fika. Men i realpolitiken räcker inte informella samtal. Det som krävs för att få en regering på plats är att Vänsterpartiet slutar blockera diskussionerna om ett politiskt program. Hindret är partiledningens krav på ministerposter.
Centerpartiet har under flera år varit tydligt med att man inte vill se Vänsterpartiet med regeringsansvar. Partiledningen har öppnat för samtal om sakpolitik, men satt stopp för alla diskussioner om ministerposter. Just den skiljelinjen har lett till ett dödläge i de informella kontakterna mellan partierna.
Kravet på ministerposter är inte nytt. Under Stefan Löfvens tid som statsminister fick Vänsterpartiet igenom flera viktiga sakfrågor i budgetsamarbeten, men någon plats i regeringen blev det aldrig fråga om. Partiet stödde regeringen från riksdagen, men fick nöja sig med informella överenskommelser. Efter valet 2018 stärktes V:s inflytande, men även då blev det inga ministerposter. Sedan dess har kravet vuxit sig allt starkare inom partiet.
Nooshi Dadgostar och Ida Gabrielsson har båda argumenterat för att en regering som bygger på en parlamentarisk majoritet också måste inkludera de partier som står bakom överenskommelsen. Utan direkt närvaro i regeringen menar de att inflytandet blir för svagt. Den hållningen har dock skapat friktion med såväl Socialdemokraterna som Centerpartiet, som ser saken annorlunda.
Socialdemokraterna har historiskt varit obenägna att ge Vänsterpartiet regeringsposter, av rädsla för att det skulle störa samarbetet med borgerliga partier. Centerpartiet har varit ännu hårdare och uteslutit V från att delta i en regering, oavsett sammansättning. Det betyder att V:s krav i praktiken omöjliggör en rödgrön majoritetsregering.
Samtidigt spelar informella möten en viktig roll i svensk politik. Att bjuda in till en fika kan tona ned konflikter och bygga förtroende. Men när grundfrågan, ministerposterna, inte fått sin lösning, blir sådana möten mest en symbolisk gest. Flera politiska bedömare menar att en fika mellan V och C inte förändrar det faktum att partierna står långt ifrån varandra i regeringsfrågan.
Väljarna har under de senaste åren visat växande missnöje med det politiska spelet. Flera mätningar visar att förtroendet för partierna har sjunkit. En långdragen regeringsbildning där partierna lägger mer tid på interna låsningar än på sakpolitik riskerar att ytterligare försvaga det politiska förtroendet.
För Vänsterpartiet handlar det om en svår balansgång. Partiet ligger stadigt kring tio procent i opinionen, men har under lång tid haft svårt att omvandla stödet till konkret makt. Om partiet håller fast vid ministerkravet kan det förlora inflytande. Släpper man kravet riskerar man istället att tappa förtroende bland delar av väljarkåren som vill se en tydlig vänsterpolitik.
Centerpartiet har sina egna problem med svaga opinionssiffror. Partiet har försökt positionera sig som en bro mellan blocken, men kan hamna i kläm om det uppfattas som alltför låst i sin syn på V. Det finns dock en glädje i att partierna fortfarande pratar med varandra. Utan dialog blir en lösning omöjlig.
Den närmaste tiden lär visa om samtalen leder till en konkret uppgörelse. I riksdagen finns det för närvarande ingen självklar majoritet för vare sig en rödgrön eller borgerlig regering. Allt talar för att det kommer att krävas kompromisser från flera håll. Frågan är om något av partierna är berett att röra sig från sin position.
En möjlig väg är att Vänsterpartiet går med på en regering som bygger på ett sakpolitiskt program, men utan ministerposter. En annan är att Centerpartiet tänker om och accepterar V i en framtida regering – något som i nuläget framstår som osannolikt. En tredje möjlighet är att blocken förblir i det närmaste jämnstora, vilket skulle innebära fortsatt svag styrelse och risk för nyval.
Oavsett vilken väg som väljs, står det klart att symboliken med fikainbjudningarna inte kan ersätta hårda förhandlingar. För att Sverige ska få en regering som kan agera kraftfullt krävs det att parterna lägger korten på bordet. Vänsterpartiets krav på ministerposter är huvudfrågan – och just nu finns inga tecken på att något av partierna kommer att vika sig.
