Ledare: Näringslivet leder Sveriges klimatomställning

Wallenbergsfärens satsning på grön industri väcker uppmärksamhet och ställer krav på stabil klimatpolitik i hela Europa. När familjen Wallenberg i april gick in som stor investerare i det gröna stålbolaget Stegra var det både av affärsmässiga skäl och av oro för svensk industris framtid. Detta framkom när Jacob Wallenberg, ordförande för både investmentbolaget Investor och Svenskt Näringsliv, intervjuades i Ekots lördagsintervju den 13 juni.

Enligt Wallenberg fanns två huvudsakliga motiv bakom investeringsbeslutet. Dels en stark tro på affärsidén med klimatsmart ståltillverkning, dels en oro för att Northvolt-konkursen skulle följas av ytterligare misslyckade svenska industriprojekt. Oavsett vilket av dessa motiv som vägde tyngst representerar investeringen ett välkommet steg framåt för den gröna industriomställningen i Sverige.

Det är av stor vikt att ledande näringslivsaktörer aktivt allokerar kapital till den gröna omställningen och verkligen har ”skin in the game”, som det heter på engelska. När privata investerare satsar egna medel ökar deras intresse för att omställningen faktiskt ska lyckas och genomföras. Dessutom är det ur samhällsekonomisk synvinkel betydligt mer fördelaktigt att privata investerare delar på riskerna i osäkra framtidsprojekt, snarare än att skattebetalarna tvingas bära hela bördan ensamma.

Wallenbergsfärens nya gröna tillskott har hittills arbetat med att utveckla klimatsmart stål genom användning av vätgas. Det är dock långt ifrån säkert att just denna metod kommer att bli ett affärsmässigt framgångsrecept i längden. Under bolagsstämman den 10 juni genomgick Stegra betydande förändringar, både vad gäller namn och verksamhetsinriktning. Moderbolaget bär numera namnet Green nexus investment holding, och verksamheten är inte längre strikt begränsad till stålindustri eller vätgasproduktion. Som det nya namnet antyder ska dock affärsmodellen fortsatt fokusera på att kombinera klimatnytta med affärsnytta.

En helt avgörande förutsättning för att gröna industriprojekt ska kunna bli lönsamma är EU:s klimatpolitik. De ekonomiska kalkylerna bygger i hög grad på att systemet för handel med utsläppsrätter ligger fast och förblir stabilt över tid. Tyvärr är detta långt ifrån självklart i dagens politiska klimat.

Mellan 2019 och 2024 hade Europeiska unionen ett tydligt och konsekvent klimatfokus. Under de senaste åren har dock ambitionerna stadigt vattnats ur. Till viss del kan en minskad administrativ börda för företag vara välkommen, så länge den övergripande ambitionsnivån består intakt. Men i juli ska en översyn av EU:s utsläppshandel genomföras, och läckta interna dokument indikerar att industrisektorn kan komma att få tillåtelse att släppa ut mer koldioxid – helt utan kostnad.

I lördagsintervjun slår Jacob Wallenberg fast att det skulle vara ”väldigt olyckligt” om EU:s utsläppshandel luckras upp. Hans argument är att många företag i norra Europa redan har investerat stora summor i ny teknologi utifrån att systemet skulle ligga fast. En förändring nu skulle därmed undergräva förtroendet för de långsiktiga spelreglerna.

Sveriges näringsliv har tydligt köpt in sig på klimatomställningen och förstått att det ligger i deras eget intresse att EU:s klimatpolitik håller kursen. En förändrad politik i detta skede skulle utgöra ett hårt straff för just de företag och investerare som har visat ledarskap och tagit risker för att driva omställningen framåt. Detta är ett budskap som den svenska regeringen bör ta med sig till de kommande EU-förhandlingarna.

Situationen belyser den känsliga balansen mellan industriell utveckling, klimatåtgärder och politisk stabilitet. För att den gröna omställningen ska lyckas krävs inte bara kapital och teknologi, utan också långsiktigt stabila politiska ramverk som gör det möjligt för företag att planera sina investeringar över decennier. När tunga aktörer som Wallenbergsfären satsar på grön industri signalerar det ett starkt förtroende för omställningen. Men detta förtroende är beroende av att de politiska spelreglerna förblir förutsägbara och konsekventa.

Utvecklingen i Europa kommer att vara avgörande för hur svensk och nordisk industri kan konkurrera på den globala marknaden samtidigt som klimatmålen uppnås. De kommande månadernas förhandlingar och beslut om EU:s utsläppshandel kan därför få långtgående konsekvenser för både industrins konkurrenskraft och möjligheterna att nå uppsatta klimatmål.