Ledare: Risken för ransonering ökar – vi kan stå inför ett inflationsval

I Sveriges ekonomiska landskap speglas global oro och inflation

Oro kring inflation har blivit en mardröm för regeringar världen över. Prishöjningarna som följde i covid-pandemins spår fick politiska konsekvenser från Storbritannien till Japan, där sittande regeringar föll som dominobrickor. I USA visade sig inflationen bli en avgörande faktor som gynnade Donald Trump, trots att Biden-administrationens ekonomer ursprungligen valt att inte oroa sig för prisutvecklingen.

Även i Sverige, där den politiska debatten länge dominerats av migration och gängkriminalitet, spelade det ekonomiska läget en avgörande roll vid förra valet. Högerpartierna, med Ebba Busch (KD) i spetsen som turnerade landet runt med falukorvar som symbolisk rekvisita, betonade att det blivit ”dyrt att vara svensk”. De antydde nästan att Socialdemokraterna avsiktligt drivit upp priserna och att en ny regering enkelt skulle kunna vända trenden.

Strategin visade sig vara framgångsrik. Moderaternas egen valanalys efter riksdagsvalet 2022 bekräftade att plånboksfrågor spelade en ”avgörande roll” för regeringsskiftet. Under det senaste året har statsminister Ulf Kristersson ofta påpekat hur han ärvde en inflation på 10 procent och lyckats få ned den till 2 procent – ett resonemang som bortser från att liknande utveckling skett globalt snarare än som resultat av specifik svensk politik.

Att kommunicera ekonomiska frågor på ett förenklat sätt och utlova lägre levnadskostnader för befolkningen har alltid varit en riskabel strategi. Nu står Sverige inför nya ekonomiska utmaningar, delvis förstärkta av geopolitiska spänningar.

Kombinationen av Donald Trumps återinträde på den politiska scenen och oroligheter kring Hormuzundet skapar nu en ekonomiskt ansträngd situation även i Sverige. Mars månad uppvisade den kraftigaste drivmedelsprisökningen på 30 år. Internationellt har flygbolaget Lufthansa tvingats ställa in 20 000 flygningar på grund av skenande bränslepriser. Risken för drivmedelsransonering längre fram kan inte uteslutas.

Även plastpriserna stiger, vilket påverkar vardagsprodukter som PET-flaskor, plasthandskar och plastpåsar. Detta kan på sikt driva inflationen uppåt igen, vilket skulle försvåra regeringens ekonomiska politik.

Tidöregeringen har hittills valt en expansiv ekonomisk linje med halveringen av matmomsen och skattesänkningar på bensin och diesel. Dessa satsningar har finansierats genom ökad upplåning i förhoppning om att kunna bromsa prishöjningar under det kommande valåret. Men strategin har sina risker, särskilt i en tid av global ekonomisk instabilitet.

Förra veckan höll statsminister Kristersson och finansminister Elisabeth Svantesson en presskonferens där de erkände att det ekonomiska läget förvärrats. De framhöll att konflikten med Iran kan få betydande konsekvenser för svensk ekonomi.

Sverige står därmed inför möjligheten att ännu en gång ha inflationen som en central valfråga vid nästa val. Skillnaden är att denna gång sitter Tidöpartierna själva vid makten och kan inte skylla på en tidigare regering.

Den ekonomiska utvecklingen kommer att kräva svåra avvägningar mellan kortsiktiga lättnader för hushållen och långsiktig ekonomisk stabilitet. Stigande drivmedelspriser, ökade kostnader för vardagsprodukter och osäkerhet på de globala marknaderna skapar en komplex situation där enkla lösningar saknas.

För regeringen Kristersson innebär detta en politisk balansgång. Efter att ha vunnit valet delvis på löften om ekonomiska förbättringar för vanliga svenskar, måste de nu navigera i en alltmer komplicerad global ekonomi där inflationsspöket fortsätter att kasta sin skugga över både nationella ekonomier och politiska karriärer.