Aron Lund: Kan relationen mellan USA och Israel överleva Gazakriget?

I det förändrade landskapet mellan USA och Israel står en historisk vändpunkt

En långvarig kärleksaffär mellan USA och Israel har nu nått en kritisk punkt där allmänhetens stöd för Israel sjunker drastiskt bland amerikaner. Under ett halvsekel har Israel åtnjutit en särställning med enastående stöd från USA:s politiska etablissemang – men denna era närmar sig möjligen sitt slut.

Gallups mätningar visar en alarmerande trend: år 2021 hade Israel fortfarande en positiv bild hos 75 procent av amerikanerna. Endast fem år senare har denna siffra rasat till 46 procent. En färsk undersökning från Pew Research Center målar en ännu dystrare bild – hela 60 procent av amerikanerna uppger nu att de har en negativ syn på Israel.

Dahlia Scheindlin, israelisk politisk analytiker och opinionsexpert, beskriver utvecklingen som ”en långsam erosion som plötsligt övergått i jordskred”. Hon förklarar att Benjamin Netanyahus konflikter med Obama-administrationen under 2010-talet blev startskottet för denna förändring, vilket skapade en växande klyfta mellan Israel och den amerikanska liberalismen.

”I början av 2020-talet hade stödet för Israel börjat sjunka som en följd av kumulativa effekter, men efter 7 oktober och Israels extrema krig mot Gaza rasade stödet ännu mer,” förklarar Scheindlin.

De långvariga krigen i Irak och Afghanistan har samtidigt lett till ökad skepticism mot amerikanskt engagemang i Mellanöstern generellt. Stödet för Israel började ifrågasättas allt mer, och propalestinska perspektiv fick större spridning via sociala medier. Efter kriget i Gaza har denna tendens förstärkts avsevärt, först bland vänsterorienterade och yngre amerikaner, men sedan också i bredare befolkningslager.

Särskilt oroväckande för Israels del är att den negativa trenden nu även märks tydligt inom det republikanska partiet, som traditionellt varit starkt proisraeliskt. Enligt Pews aprilmätning uttrycker hela 41 procent av republikanerna redan missnöje med Israel. Bland republikaner under 50 år är siffran ännu högre – 57 procent. Denna utveckling drivs delvis av en växande religiös antisemitism inom vissa konservativa kretsar.

Det amerikansk-israeliska kriget mot Iran har ytterligare förvärrat situationen och skapat spänningar inom det republikanska partiet. När den yngre generationen republikaner tar över kan detta innebära ett fundamentalt skifte i partiets Israelpolitik.

Israels dilemma är att stödet från USA visat sig vara mindre robust än många trodde. När den amerikanska ungdomsgenerationen svängde i Palestinafrågan förändrades även Demokraternas hållning snabbt. Nu vill majoriteten av partiets senatorer begränsa vapenleveranserna till Israel, och kandidater inför primärvalen distanserar sig allt mer från den traditionella proisraeliska linjen.

Aaron David Miller, som har lång erfarenhet av Israelfrågor under flera amerikanska administrationer, manar dock till försiktighet innan man förklarar den amerikansk-israeliska relationen död: ”För att parafrasera den store humoristen Mark Twain är rapporterna om den amerikansk-israeliska relationens död starkt överdrivna.”

Miller påpekar att trots att ”Israels politik i Gaza, Västbanken och Libanon har tydligt underminerat och skadat det israeliska varumärket i USA” har detta ännu inte påverkat de mest centrala aspekterna av samarbetet, såsom militärt och underrättelsesamarbete samt amerikanska veton i FN.

Detta reser frågan om Israels militära och strategiska betydelse för USA är så stor att relationen kan överleva även i ett hårdare politiskt klimat. En parallell kan dras till USA:s relation med Saudiarabien, som trots lågt förtroende bland amerikaner har upprätthållits i över 80 år baserat på gemensamma intressen.

En tänkbar framtid för USA och Israel kan vara en mer affärsmässig relation utan tidigare tiders starka emotionella band och lojalitet, i stället fokuserad på strikt pragmatiska intressen. För Israel skulle detta innebära ett betydande bakslag, men möjligen det minst dåliga alternativet i en tid av förändrade geopolitiska realiteter.