Ledare: SD kallar motståndarna landsförrädare – det kan aldrig sluta bra

En sverigedemokratisk riksdagsledamot har nyligen kallat Aftonbladets politiska chefredaktör för ”quisling” på sociala medier. Richard Jomshof publicerade ett kollage där han jämförde redaktören Anders Lindberg med Vidkun Quisling, norrmannen som dömdes för landsförräderi efter andra världskriget och avrattades. I samma inlägg kallade han också socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson för quisling.

Sverigedemokraterna har valt att ställa sig bakom Jomshof och försvara uttalandet med att han ”bara ger igen”. Detta tyder på att partiet ser det som riskfritt att uttrycka sig på detta sätt i dagens offentliga debatt.

Utvecklingen kommer inte långt efter att avslöjanden gjordes om Sverigedemokraternas så kallade trollfabriker, som ska ha spridit vit makt-budskap genom anonyma konton på sociala medier. Statsminister Ulf Kristersson reagerade då med att uppmana alla partier att lugna sig, vilket tolkades som ett sätt att undvika konflikt med SD-ledaren Jimmie Åkesson.

Förskjutna gränser i den offentliga debatten

Det finns en tydlig trend där gränserna för vad som anses acceptabelt i det offentliga samtalet gradvis har förskjutits. Ett exempel är den ökande användningen av orosanmälningar mot besvärliga politikers och journalisters barn till socialtjänsten, något som för tio år sedan skulle ha väckt större uppmärksamhet och fördömanden.

Eskalerande hot mot journalister har blivit vardag för många medarbetare inom svensk media. Susanna Kirkegaard, ledarskribent på Aftonbladet, uttryckte nyligen på Instagram sin frustration över situationen: ”Jag är jävligt trött på det här nu. Trött på att behöva ha livvakter.” Detta illustrerar den verklighet som journalister inom svensk media nu arbetar i.

Säkerhetspolisen har tidigare varnat för riskerna med den eskalerande retoriken, där oro finns för att våldsverkare ska känna sig uppmuntrade av uppviglande ord från politiska aktörer och kommentatorer.

Nya alternativa medier och politisk påverkan

De så kallade alternativa medierna, som Tidöpartierna alltmer behandlar som ”sina”, har enligt branschgranskningar börjat använda metoder där meningsmotståndare inte attackeras genom sakargument, utan genom att göra deras privatliv besvärligt. Detta mönster dokumenterades i facktidningen Journalisten i mars.

Problemet drabbar politiker från flera partier. Europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe från Kristdemokraterna hamnade i ett omfattande drev efter att hon kritiserat Sverigedemokraterna, något hon själv beskrev som värre än något hon tidigare upplevt. Jessica Stegerud från Sverigedemokraterna skrev under pågående terrordåd i Bryssel 2023, där två svenskar dödades, att Fredrik Reinfeldt borde ha ”tvingats sitta kvar utan något som helst polisskydd” istället för att eskorteras bort.

Gemensamt för dessa fall är att de drabbade har på något sätt ställt sig i vägen för eller kritiserat Sverigedemokraterna och deras närståendekrets.

Andra hotfulla aktörer

Det är dock inte enbart aktörer kopplade till Sverigedemokraterna som använder hotfulla metoder. Aktivister i Palestinarörelsen har följt efter ministrar hem och iscensatt en attack mot en person utklädd till Ulf Kristersson. Regeringsmedlemmar har också fått tomater kastade på sig vid offentliga evenemang.

Dessa aktörer representerar grupper som inte vill ha en offentlighet styrd av argument och fakta, utan istället försöker skrämma människor till tystnad genom att göra det farligt att uttrycka vissa åsikter.

Statsministerns dilemma

Frågan är nu om Sverige ska acceptera att landets näst största riksdagsparti agerar på liknande sätt som dessa marginella grupper. Sverigedemokraternas företrädare anser sig ha rätt att peka ut meningsmotståndare som landsförrädare, vilket historiskt har varit en mycket allvarlig beskyllning.

Ulf Kristersson har hittills endast kommenterat Jomshofs uttalanden som ”osmakligt och oanständigt”, vilket många bedömare anser vara en alltför svag reaktion. Statsministern befinner sig i en svår sits där han är beroende av Sverigedemokraternas stöd för att kunna regera, men samtidigt riskerar att framstå som svag gentemot väljarna genom att inte ta tydligare avstånd.

Med bara en månad kvar till valet står statsministern inför valet mellan att fortsätta undvika konflikter med Jimmie Åkesson eller att visa ledarskap genom att tydligt markera mot de här övertrampen. Många väljare väntar fortfarande på en statsminister som vågar ta den diskussionen.