En politisk kontrovers har uppstått i Sverige efter att Richard Jomshof, riksdagsledamot och ledamot av Sverigedemokraternas partistyrelse, måndagen publicerade en kontroversiell bild på sociala medier. Bilden jämförde Anders Lindberg med den norske landsförrädaren Vidkun Quisling, vilket snabbt väckte kraftiga reaktioner från hela det svenska politiska etablissemanget.

På den publicerade bilden på plattformen X hade Jomshof sammanfogat en bild av den norske politikern Vidkun Quisling med en bild av Anders Lindberg, tillsammans med texten ”Mannen till vänster är Quisling. Mannen till höger är en quisling.”

Vidkun Quisling är en historiskt belastad figur som utnämnde sig själv till regeringschef i Norge under den tyska ockupationen under andra världskriget. Han dömdes senare till döden för landsförräderi och mord, och avrättades 1945. Sedan dess har hans efternamn blivit synonymt med landsförrädare i den skandinaviska språkbruket, vilket gör Jomshofs jämförelse särskilt kontroversiell.

Reaktionerna från det politiska Sverige lät inte vänta på sig. Under tisdagen fördömde så gott som samtliga riksdagspartiers ledare Jomshofs uttalande. Både tidigare statsministern Magdalena Andersson från Socialdemokraterna och den sittande statsministern Ulf Kristersson från Moderaterna deltog i kritiken, tillsammans med övriga partiledare.

Enligt Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap med inriktning på valforskning vid Göteborgs universitet, verkar varken Richard Jomshof eller Sverigedemokraterna särskilt oroade av kritikstormen. Professorn menar att det snarare kan vara en medveten strategi från Jomshofs sida.

”Jomshof vet precis vad han gör, han kan sätta klockan efter de publiceringar som den här typen av utspel ger”, förklarar Ekengren Oscarsson.

Även Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gick ut med en kommentar på Instagram där han påpekade att man inte behöver ”ta till överord i debatten”, en uppmaning som även gäller Richard Jomshof. Åkesson skrev att överord tenderar att skymma det centrala i budskapet och att debatten alltid mår bäst av saklighet och hövlighet.

Samtidigt avslutade han sitt inlägg med att konstatera att ”Aldrig har väl krokodiltårar varit mer passande”, vilket kan tolkas som att han inte fullt ut tar avstånd från själva budskapet bakom Jomshofs publicering.

Forskaren Henrik Ekengren Oscarsson tolkar händelsen som en möjlig startsignal för en ny, mer intensiv fas i den pågående valrörelsen inför riksdagsvalet i september. Han förklarar att demonisering av motståndare är ett sätt att engagera den egna väljarbasen och snabbt öka intresset för politiken.

”Alla märker att nu är det snart val”, konstaterar professorn.

Men den här typen av retorik medför också betydande risker för det politiska klimatet. Ekengren Oscarsson pekar på att människor som inte är särskilt politiskt engagerade kan börja uppfatta politiken som enbart käbbel, vilket skapar en så kallad sandlådeeffekt där alla politiska aktörer riskerar att dras med i en negativ spiral.

Forskningsläget kring negativ valkampanj, så kallad ”negative campaigning”, är relativt begränsat i Sverige, men i USA är fenomenet väl dokumenterat. Amerikanska studier visar att fokus på att svartmåla konkurrenter kan leda till större splittring bland befolkningen.

”Grupper som redan tycker illa om varandra gör det ännu mer, vilket är skadligt för demokratin”, förklarar professorn. En annan negativ effekt är lägre förtroende för politiken som helhet. När politiken uppfattas som enbart käbbel skadas förtroendet för hela systemet, något som är särskilt problematiskt eftersom politik är en förtroendebransch.

Inför riksdagsvalet i september förutspår Ekengren Oscarsson att det politiska tonläget kommer att fortsätta att vara högt när partierna växlar upp sina kampanjer. Han påpekar att hårda tag i sig inte är anmärkningsvärt i en valrörelse, men han efterlyser mer kreativitet och finess i den politiska retoriken.

”Om man ska demonisera sina motståndare kan man väl göra det med lite humor och finess. Det går nog att uppnå samma intresse och mobilisering utan den här typen av fantasilöshet”, säger professorn och tillägger: ”Min förhoppning är att vi inte går in i quisling-valet.”

Händelsen understryker den ökande polariseringen i svensk politik och väcker frågor om var gränsen går för acceptabel politisk retorik i den demokratiska debatten. Med drygt ett halvår kvar till riksdagsvalet återstår att se om detta incident blir en isolerad händelse eller början på en mer intensiv och personligt inriktad valkampanj.