Ledare: Ulf Kristersson fortsätter att upprepa talepunkterna om Ceuta – till Kremls lycka

Ceuta, den spanska exklaven på Afrikas nordkust, blev förra veckan skådeplats för en massiv migration när uppskattningsvis 70 000 människor på ett dygn tog sig in på spanskt territorium. Händelsen utlöste en politisk kris i Europa och satte fokus på migrationspolitiken inom EU. Samtidigt omkom minst 75 personer när de försökte ta sig till enklaven, uppger spanska myndigheter.

Sveriges migrationsminister Johan Forssell (M) och statsminister Ulf Kristersson (M) reagerade snabbt. I en debattartikel i Svenska Dagbladet pekade de på den spanska regeringens amnesti för en miljon papperslösa invandrare som en bidragande orsak. Enligt duon lockades människor från Marocko till Ceuta av amnestin, och de varnade för att Sverige riskerar att hamna i en liknande situation vid ett maktskifte.

På väg in till ett möte med EU:s migrationsministrar i Bryssel var Forssell stursk och sade att Spanien skulle få en ”läxa”. Men efter mötet hade tonen ändrats. ”Tack vare de spanska myndigheternas resoluta agerande är många tillbaka i Marocko”, konstaterade han. Även de övriga ministrarna uttryckte full solidaritet med Spanien. EU-kommissionären Magnus Brunner underströk att det fanns enighet runt bordet.

Den spanska amnestin, som genomfördes i våras, gav uppehållstillstånd till cirka en miljon personer som befann sig i landet utan papper. Många av dem hade arbete eller studerade och hade inte begått brott. Kritiker menar att amnestin uppmuntrar till illegal invandring, medan anhängare framhåller att den ger människor en chans att komma ut ur skuggsamhället och bidra till ekonomin. Italiens högerpopulistiska regering, som hörde till de hårdaste kritikerna, har själv vid flera tillfällen genomfört liknande åtgärder.

Enligt uppgifter från såväl spanska tjänstemän som EU-kretsar var amnestin dock inte orsaken till migrantströmmen. I stället pekar man på att Marocko avsiktligt öppnade gränsen, mitt i förhandlingar om ett nytt avtal med Bryssel. Landet vill sannolikt spänna musklerna och visa sin maktposition. Samtidigt spreds tusentals meddelanden från ryska aktörer på sociala medier om Ceuta i anslutning till krisen. Analytiker menar att syftet var att skapa splittring inom EU och utnyttja migrationsfrågan som ett verktyg i hybridkrigföring.

Trots att EU-ministrarna enades om att stödja Spanien och tonade ner amnestins betydelse, fortsätter Ulf Kristersson att framhäva kopplingen. I en intervju med Financial Times sade statsministern att händelsen ”symboliserar att vi fortfarande måste vara väldigt försiktiga att inte agera på ett sätt så vi kommer nära 2015”. Han fick också frågan om den spanska amnestin och svarade att alla är arga på den spanska regeringen.

DN:s ledarredaktion, som är oberoende liberal, kommenterar Kristerssons agerande i en ledare. Redaktionen skriver att det är anmärkningsvärt att statsministern fortsätter att upprepa de talepunkter som han och Forssell rullade ut omedelbart efter krisen, särskilt som EU:s egna underrättelser pekar på rysk inblandning och Marockos roll. Enligt ledaren är det uppenbart att Kristerssons agerande handlar om inrikespolitik och valtaktik. ”Han vill skrämmas med oppositionen”, står det.

Ledarskribenten menar att detta är osmakligt och ohederligt. Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson saknar enligt redaktionen helt den pragmatiska och humanistiska reflex som ligger till grund för den spanska amnestin. Men om statsministern prompt vill bedriva valkampanj baserad på skräckpropaganda, kan han göra det på hemmaplan inför svenska väljare, i stället för att i internationell press öka splittringen mellan Europas länder. ”Det är fruktansvärt vårdslöst”, konstaterar ledaren.

Ceuta-krisen har därmed blivit en påminnelse om hur externa aktörer kan utnyttja migrationsströmmar för att destabilisera Europa. Samtidigt har den avslöjat en spricka inom EU, där vissa medlemsländer – däribland Sverige – valt att tonläget mot Spanien snarare än att enas om en gemensam linje. Med ett stundande svenskt val i sikte tycks migrationsfrågan återigen bli ett centralt slagfält, inte bara nationellt utan även inom unionen.