Lilian Sjölund: Ebba Busch vill plötsligt snacka feminism när lagkompisarna gör upp om ministerposter

Magdalena Andersson gick i mars till angrepp mot bristerna i kvinnosjukvården, med särskilt fokus på situationen i Skåne. Den socialdemokratiska politikern lyfte fram överbelastade barnmorskor och nedskärningar inom förlossningsvården, samtidigt som hon delade med sig av egna dramatiska upplevelser från vården.

Nu har Ebba Busch, partiledare för Kristdemokraterna, valt att ta upp kampen på samma tema, dock från ett annat perspektiv. Efter ett studiebesök i Danmark, ett populärt resmål för politiska inspirationsresor, presenterade hon i Aftonbladet sin syn på kvinnors hälsa. Busch argumenterar för att regeringar inte trovärdigt kan kalla sig feministiska utan att ta itu med frågor som vård för kvinnor i klimakteriet.

Under en tidigare partiledardebatt valde Busch att öppna upp om sina personliga erfarenheter av förklimakteriet. Enligt henne själv blev responsen från allmänheten mycket stor. Tidpunkten för detta politiska fokus på kvinnofrågor är intressant. Medan hennes manliga kollegor i Tidösamarbetet är upptagna med förhandlingar om ministerposter, verkar Busch se en möjlighet att nå kvinnliga väljare genom att driva dessa frågor.

Den politiska dynamiken skiftar snabbt. Det är inte länge sedan de fyra partierna i högerblocket presenterades som en enhetlig front, men Ebba Busch har visat sig vara skicklig på att skapa uppmärksamhet kring sig själv och sina prioriteringar, även när det riskerar att skapa spänningar inom samarbetet.

Bakgrunden till denna förnyade politiska fokusering på kvinnofrågor går att spåra till analyser efter valet 2022. Professor Henrik Ekengren Oscarsson drog slutsatsen att valresultatet kunde ha blivit annorlunda om de frågor som kvinnliga väljare prioriterar högst – såsom sjukvård och skola – hade fått större utrymme i debatten. Istället dominerade migration och gängbrottslighet valrörelsen nästan helt.

Sedan Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ lämnade den politiska scenen har det rått en uppfattning bland etablerade partier att kvinnors rättigheter inte är en vinnande valfråga. Nu verkar dock flera partier ha omvärderat denna strategi.

Den feminism som Ebba Busch representerar skiljer sig dock markant från den liberala traditionen. Kristdemokraternas variant utgår från familjen som enhet och betonar ömsesidig respekt mellan könen, snarare än att fokusera på individen som central. Detta synsätt står i kontrast till den liberala feminismen där varje persons individuella frihet och rättigheter står i centrum.

Partiet har också tydligt markerat sin syn på familjepolitiken genom sin inställning till vårdnadsbidrag, som man vill återinföra på sikt, samt en mer ljummen attityd till uttag av föräldraledighet för pappor.

I denna debatt är det värt att uppmärksamma Birgitta Ohlsson, Centerpartiets profilstarka nyrekrytering. Under årtionden har hon arbetat för jämställdhetsfrågor med fokus på kvinnors rätt till utbildning, ekonomisk självständighet och rätten att själva bestämma över sin kropp. Hennes approach har aldrig varit att framställa feminismen som en konflikt mellan könen, utan snarare som en fråga om grundläggande rättigheter för alla.

Medan Centerpartiet befinner sig i en period av överväganden inför framtida politiska positioneringar och statsministerfrågan efter nästa val, finns det enligt debattörer skäl att ge Ohlsson mer utrymme. Det finns en betydande grupp kvinnliga väljare med liberal grundsyn som aktivt söker politisk representation.

Den politiska diskussionen kring kvinnors hälsa och rättigheter verkar alltså ha fått ny fart, med olika ideologiska inriktningar som konkurrerar om samma väljargrupp. Hur detta kommer att påverka den politiska kartan framöver återstår att se, men det är tydligt att partierna nu ser kvinnofrågor som ett område där det finns mycket att vinna – eller förlora – i väljaropinionen.