Lilian Sjölund: SD kastar ofta första stenen – den här gången kom den tillbaka med full kraft

En riksdagsledamot från Sverigedemokraterna misstänks för barnpornografibrott, en nyhet som uppdagades på tisdagen och som skakar om partiet inför valet. Den misstänkte har lämnat sina uppdrag och dragit sig tillbaka med hänvisning till ”personliga skäl”. För SD:s ledning innebär skandalen en krissituation som kräver omfattande krishantering.

Det är viktigt att understryka att riksdagsledamoten endast är misstänkt och varken åtalad eller dömd. I det upprörda debattklimat som uppstått i sociala medier har spekulationerna svallade vilt, och krav på omedelbar namnpublicering har framförts från flera håll. Kritiker har anklagat medierna för att behandla fallet annorlunda än om det hade gällt andra partier, med påståenden om att ett namn från Sverigedemokraterna skulle publicerats direkt.

Den här typen av skandaler påminner om hur snabbt politiska kriser kan uppstå och sprida sig. Ingen kan vara säker på var eller när nästa skandal blottläggs, vilket förklarar varför andra partier har varit försiktiga med sina fördömanden. I politiken har misstag och kontroverser en förmåga att dyka upp när man minst anar det.

Händelsen väcker också frågor om Sverigedemokraternas egen retorik och politiska budskap. Partiet har länge haft en tendens att generalisera när det gäller vissa grupper, särskilt muslimer. År 2018 reagerade Centerledaren Annie Lööf kraftfullt på Jimmie Åkessons uttalande att ”muslimer passar inte in i Sverige”. En aktuell granskning från Expo visar att muslimer som religiös minoritet fortsatt är SD:s huvudsakliga måltavla under årets valrörelse.

Linda Lindberg, SD:s gruppledare i riksdagen, har nyligen hävdat att välfärden används som ett integrationsprojekt och att Sverige inte behöver ”alla händer” i äldreomsorgen, utan ”rätt händer”. Detta uttalande har tolkats som att vissa människor skulle vara mindre lämpliga baserat på deras bakgrund eller etnicitet.

Sexuella övergrepp mot barn är en av Sverigedemokraternas prioriterade valfrågor. År 2023 gick den profilerade SD-politikern Björn Söder ut med det kontroversiella påståendet att ”Pride legitimerar pedofili”. Partiet har föreslagit långtgående straffåtgärder för barnpornografibrott, inklusive fängelse på obestämd tid samt kemisk eller kirurgisk kastrering.

SD har också visat stöd för kontroversiella metoder i kampen mot sexualbrott mot barn. När Sara Nilsson, ansvarig utgivare för Dumpen – en grupp som kallar sig ”pedofiljägare” – dömdes för förtal, stödde Jimmie Åkesson henne ekonomiskt via Swish. Åkesson har till och med uttryckt att polisen borde anamma Dumpens metoder, trots att gruppens tillvägagångssätt har ifrågasatts juridiskt.

Den aktuella skandalen skapar en paradoxal situation för Sverigedemokraterna. Partiet har byggt en stor del av sin politiska profil på att bekämpa just den typ av brott som deras riksdagsledamot nu misstänks för. Detta leder till frågor om partiets framtida retorik och om huruvida de kommer att visa mer försiktighet i sina generaliseringar framöver.

Statsminister Ulf Kristersson från Moderaterna har fördömt det misstänkta brottet men anser inte att skandalen påverkar samarbetet med Sverigedemokraterna. Detta speglar den politiska verkligheten där SD är en viktig samarbetspartner för den borgerliga regeringen.

Fallet understryker en grundläggande princip som många betonar: att man inte kan döma en hel grupp utifrån enskilda individers handlingar. Inte alla män, inte alla muslimer, inte alla sverigedemokrater – detta är något som de flesta nyanserade människor förstår. Frågan är om denna insikt också kommer att påverka Sverigedemokraternas egen politiska kommunikation framöver.

Efter den första chocken kan händelsen möjligen leda till viss ödmjukhet och eftertanke inom partiet kring hur man uttrycker sig om andra grupper. Samtidigt återstår det att se om skandalen får några långsiktiga konsekvenser för partiets politiska linje eller för samarbetet med regeringspartierna. I en tid där politisk retorik ofta är hårdför och generaliserande, påminner den här händelsen om vikten av att behandla misstankar och anklagelser med försiktighet och respekt för rättsprocessen.