Lisa Magnusson: Lindsay Clancy ströp sina barn till döds – men borde hon gå fri?

Den 24 januari 2023 fick polisen i Duxbury, Massachusetts, ett larm om en allvarligt skadad kvinna utanför ett villaområde. När hennes man kom hem hade han hittat henne svårt skadad utanför huset. I källaren väntade en betydligt värre upptäckt: parets tre barn låg döda. Enligt utredningen hade modern, Lindsay Clancy, strypt dem med ett träningsband. Hon skadade därefter sig själv och kastade sig ut genom ett fönster. Kvinnan överlevde, men är förlamad från midjan och ned.

Lindsay Clancy har inte förnekat att hon dödade sina femåriga dotter Cora, treårige sonen Dawson och den åtta månader gamla sonen Callan. Frågan i domstolen har i stället handlat om hon kan hållas straffrättsligt ansvarig för gärningarna. Juryn kunde inte enas, och i september stod det klart att rättegången måste tas om. Den nya rättegången är planerad att inledas i slutet av september.

Fallet har väckt starka känslor i hela USA. Lindsay Clancy arbetade som barnmorska och har av vittnen beskrivits som en omtänksam och hängiven mamma. Vartenda vittne i rättegången har sagt att hon var en underbar mamma. Även hennes före detta make har offentligt sagt att han förlåter henne och att hon älskade sina barn. Trots det dödade hon dem.

Enligt uppgifter i målet började Clancy må allt sämre efter att det tredje barnet föddes. Hon fick panikattacker och började isolera sig. I stället för att få diagnosen förlossningsdepression fick hon flera olika psykiatriska diagnoser – generaliserat ångestsyndrom, depression och bipolär sjukdom – och en lång rad mediciner. Anhöriga ska ha känt till att hon hade tankar på att skada sig själv eller barnen, men ingen förmådde agera i tid. De varningssignaler som fanns togs inte på tillräckligt stort allvar.

Postpartumdepression, eller förlossningsdepression, är en allvarlig form av depression som kan uppträda efter barnafödande. Symtomen omfattar nedstämdhet, ångest, sömnproblem och i svåra fall tankar på att skada sig själv eller sitt barn. Tillståndet är relativt vanligt men fortfarande underdiagnostiserat. Många drabbade får inte rätt vård i tid, och en del vågar inte berätta om sina mörka tankar av rädsla för att bli dömda.

Experter betonar att de allra flesta kvinnor med förlossningsdepression inte utgör någon fara för sina barn. Att ett fall som Clancys får så stor uppmärksamhet kan därför få en baksida: risken att tillståndet stigmatiseras ytterligare. Utanför domstolen har kvinnor ändå demonstrerat till stöd för Clancy, och debatten har i stor utsträckning handlat om varför vården inte upptäckte hennes lidande i tid.

Flera röster har krävt att nyblivna mammor i USA screenas för depression i betydligt större utsträckning. Clancy-fallet har därmed blivit en symbol för bristerna i det amerikanska mödravårdssystemet, där psykisk ohälsa efter förlossning ofta hamnar i skuggan av den fysiska vården.

Rättsligt är fallet komplext. Clancy har medgett gärningen, men hennes psykiska tillstånd vid tillfället är avgörande för hur hon ska bedömas. I den allmänna debatten har ansvaret fördelats på flera håll: på ett sjukvårdssystem som inte tog henne på allvar, på anhöriga som avfärdade varningssignaler och på Clancy själv, som enligt flera bedömare borde ha sökt slutenvård. Ingen bär ensam hela ansvaret, men många bär en del.

Bakom de juridiska och medicinska frågorna finns tre barn som förlorade livet i sitt eget hem. Deras död har satt djupa spår i det lilla samhället Duxbury och väckt en nationell diskussion om psykisk ohälsa, moderskap och ansvar. Den nya rättegången väntas bli en av de mest uppmärksammade rättsprocesserna i USA i höst.