Ledare: Vill du ha borgerlig politik? Då ska du inte rösta på Tidö

”Ansträngning ska löna sig” – så löd Moderaternas strategiska budskap inför förra valet, presenterat på partiets Sverigemöte i maj. Parollen, som formulerades av partiledningens medarbetare, var tänkt att signalera både tilltro till individen och framtidstro. Bland M-aktivisterna i Stockholm Waterfront mottogs den med entusiasm. Men utanför kongresshallen hade vårens rubriker dominerats av en helt annan verklighet: tonårsutvisningarna.

De handlade om ungdomar och unga vuxna som studerat, lärt sig svenska och i många fall arbetat vid sidan av skolan. De hade ansträngt sig – och belönats med utvisning ur landet. Elisabeth Svantesson, som byggde sitt tal kring ett foto från sin egen student, tvingades erkänna att regeringen nu behövde åtgärda situationen.

Tonårsutvisningarna var dock ingen slump eller ett isolerat misstag. De var visserligen inte Moderaternas idé att avlägsna välintegrerade ungdomar. Partiet hade gått till val på att upprätthålla en stram migrationspolitik för att lösa integrationsproblemen. Men efter förhandlingarna på Tidö slott med Sverigedemokraterna blev resultatet något annat: fokus hamnade på återvandring och utvisningar i stället för etablering och integration.

Liknande förskjutningar skedde inom klimatpolitiken. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna hade lovat mindre självspäkning och satsningar på elektrifiering. I stället kom politik med Sverigedemokraterna att kretsa kring sänkta bensinpriser, vilket undergrävde klimatmålen. Dessutom ledde ett utbrett vindkraftsmotstånd till att nya projekt stoppades, något som också försvårade den breda energiuppgörelse som krävs för att bygga nya kärnkraftsreaktorer.

Även finanspolitiken ändrades, trots att ordning och reda länge varit ett moderat honnörsord. Nu har det finanspolitiska ramverket sprängts efter att Sverigedemokraternas ekonomiska politik vävts samman med de borgerliga partiernas.

Sakpolitiskt har Tidöprojektet varit direkt skadligt för Moderaterna och borgerligheten. Det har också varit en strategisk förlust. Tanken var att normalisera Sverigedemokraterna – att partiet skulle bli mer som de andra etablerade partierna. I stället har det blivit tvärtom: det är Sverigedemokraternas idéer och retorik som har normaliserats inför borgerliga väljare.

En alternativ väg hade kunnat vara att samarbeta i frågor där partierna tycker lika, men tydligt markera avstånd i andra. Ulf Kristersson har dock prioriterat ett sammansvetsat lag och suddat ut olikheterna inför väljarna. För att behålla greppet om väljare som attraheras av Sverigedemokraternas politik har Moderaterna dessutom gett utrymme åt företrädare som i ton och stil allt mer liknar sverigedemokrater.

Tydligast syns detta på försvarsdepartementet. Där finns Pål Jonson, en moderat av den äldre skolan och en ansedd minister. Vid hans sida finns Carl-Oskar Bohlin, som med sina återkommande utfall mot medierna underminerar sitt eget arbete som minister för civilt försvar. Hans agerande har väckt uppmärksamhet också utanför Sveriges gränser och bidragit till en bild av en regering som i onödan polariserar.

Inför förra valet talades det om ”Magdamoderater” – väljare med borgerliga värderingar som oroade sig över Sverigedemokraternas inflytande och därför valde att stödja Socialdemokraterna. De förväntas spela en viktig roll även i det kommande valet.

Dessa väljare vill inte ha en vänstersväng, utan en politik där ansträngning faktiskt lönar sig. De vill se en migrationspolitik som inte innebär att ungdomar som gör rätt för sig skickas ut ur landet. De vill ha seriösa ministrar som ägnar sig åt sakpolitik, inte åt att polarisera i sociala medier.

De väljer inte nödvändigtvis Socialdemokraterna av oppositionspartierna. Men de vet vad de gör när de röstar för att sänka Tidöavtalet och befria Moderaterna från Sverigedemokraternas grepp. För att ge borgerligheten och Sverige en ny chans.

Sammanfattningsvis har Tidöprojektet inneburit en påtaglig politisk förskjutning där Sverigedemokraternas inflytande präglat både sakpolitik och retorik. Frågan inför valet är om Moderaterna kan återvinna förtroendet hos de borgerliga väljare som upplever att partiet kompromissat bort sina kärnvärden.