Inför riksdagsvalet 2026 har invandringspolitiken åter tagit plats i centrum av den svenska valrörelsen. När partiledarna möttes i SVT:s slutdebatt under fredagskvällen blev det Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson som stod för kvällens mest uppmärksammade uttalande.
– Låt mig säga en sak, som förmodligen någon kommer att tycka är otroligt kontroversiell, men jag tycker att det är viktigt. Det här kan bli det första valet i Sverige där den muslimska invandringen som vi har haft till vårt land fäller avgörandet i ett riksdagsval. Sug på den!
På Dagens Nyheters oberoende liberala ledarsida ses uttalandet som ett ifrågasättande av muslimska väljares legitimitet. Åkesson talar om muslimer som om de inte har rätt att bilda sig en uppfattning och rösta utifrån den, på samma sätt som andra medborgare. Det ligger nära till hands att uppfatta det som att något skumt är i görningen när muslimer använder sin rösträtt, skriver ledarsidan.
Åkesson fortsatte med att säga att ingen för 20 eller 30 år sedan hade kunnat tro att en invandrarminoritet skulle avgöra ett svenskt riksdagsval 2026. Han använde sig av formuleringen ”även jag” för att understryka hur drastiskt han själv uppfattar utvecklingen. DN:s ledarsida svarar med att det inte handlar om vad Åkesson tyckte för tre decennier sedan. Då gick han med i ett parti som var genomsyrat av nazism och vit makt-retorik, något som också partiets egen vitbok bekräftat. Det väsentliga är vad Sverigedemokraterna står för i dag.
Och här är slutsatsen tydlig. För SD har muslimer ingen plats i Sverige. Medborgarskapet spelar ingen roll. I en intervju med DN fick Richard Jomshof, en av partiets toppnamn, frågan vad han har för budskap till svenska muslimer som inte är extremister. ”De kan ju sluta vara muslimer för det första”, svarade han. En muslim kan aldrig bli svensk nog, konstaterar DN:s ledarsida. Alla som inte fullständigt uppgår i majoritetssamhället betraktas som fiender.
Inte heller Jimmie Åkessons uttalande om att riva moskéer kommer som en överraskning, menar ledarsidan. Han sade nyligen i en intervju med Aftonbladet att han skulle kunna tänka sig att riva inte bara moskéer utan även frikyrkor med fel värderingar. DN:s ledarsida frågar sig var nästa gräns går – står synagogorna säkra?
Mot denna bakgrund riktas nu blicken mot Tidöpartierna: Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. De fyra partierna har genom Tidöavtalet skapat ett regeringsunderlag som gett Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande över migrationspolitiken. Medan Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna sitter i regeringen, stödjer SD från riksdagen. Trots Åkessons uttalande i SVT och Jomshofs kommentar i DN har inga protester hörts från de övriga tre partierna. Var protesterna finns, undrar DN:s ledarsida.
Inför valet har opinionsmätningarna pekat på ett jämnt läge mellan blocken. I ett sådant läge blir frågan om hur olika väljargrupper uppfattar partiledarnas uttalanden särskilt känslig. När en partiledare öppet ifrågasätter en hel grupps röster får det därför en tydlig politisk laddning. Samtidigt har Sverigedemokraterna under två decennier gått från att vara en marginaliserad rörelse i vit makt-miljön till att bli ett av Sveriges största partier. Genom Tidöavtalet har partiet fått en roll i regeringsunderlaget, och dess politik har satt en tydlig prägel på svensk invandrings- och integrationspolitik. Det gör att partiledningens ord inte bara är retorik, utan får reella politiska konsekvenser.
DN:s ledarsida framhåller att Åkessons syn på muslimer är en naturlig följd av att ha intolerans som idé. Retoriken är ett sätt att använda splittring som strategi. Efter fredagens debatt kan ingen blunda för att Sverige, om Tidöpartierna vinner, kan få ministrar som ska representera hela folket men som inte tycker att allas röst är lika mycket värd.
Frågan som till sist ställs är om väljarna verkligen vill ha det så. Det är ingen retorisk fråga, utan en principiell fråga om demokratins grunder. I valrörelsens slutskede lär debatten om Sverigedemokraternas syn på muslimer fortsätta att prägla samtalen.
