Valrörelsens slutspurt har fått debatten om Centerns roll i svensk politik att hetta till. Från två helt olika håll – LO-förbundens tankesmedja Katalys och den marknadsliberala tankesmedjan Timbro – riktas nu skarp kritik mot partiet. Båda menar att en centerpartistisk regeringsmedverkan skulle leda till parlamentariskt kaos. Men frågan är om kritiken egentligen handlar om något helt annat: att Centerpartiet vägrar underkasta sig den blocklogik som i dag dominerar svensk politik.
Katalys, som finansieras av LO-förbund, har under slutskedet av valrörelsen upprepat att en röst på Centerpartiet är en röst för kaos. Anledningen, enligt tankesmedjan, är att Centerpartiet har en politik som skiljer sig från Vänsterpartiets och Miljöpartiets. Om C krävs för en majoritet uppstår därmed svåra regeringsförhandlingar. Även från höger håll kommer liknande varningar. Timbros vd PM Nilsson har uttalat att en regering som är beroende av Centern skulle kunna innebära fortsatt politisk instabilitet, och även Dagens Industri har lyft fram risken för nya regeringskriser med C i en nyckelroll.
Kritiken väcker dock frågan: Vad är det egentligen som beskrivs som kaos? Centerpartiet vägrar att böja sig vare sig för vänsterblockets eller högerns tryck, och håller fast vid sin liberala politik. Det handlar om en principfasthet som sällan uppskattas i ett svenskt politiskt klimat där blocken ställs mot varandra. Partiledaren Thand Ringqvist har varit tydlig med att en regeringsbildning kan ta tid och att förhandlingar måste ske på sakpolitisk grund, inte under hot om misstroendevotum eller regeringskris.
Kritiken mot Centerpartiet kommer från två håll. LO-finaniserade Katalys och marknadsliberala Timbro, med vd:n PM Nilsson i spetsen, har under slutspurten av valrörelsen målat upp bilden av ett parti som skapar politisk turbulens. Men det som beskrivs som kaos är i själva verket ett liberalt parti som vägrar ge avkall på sin ideologiska kompass.
Centerpartiets vägran att låsa sig till vare sig höger- eller vänsterblocket har väckt reaktioner från båda håll. Å ena sidan anklagar vänsterdebattörer partiet för att omöjliggöra ett stabilt regeringsunderlag. Å andra sidan varnar marknadsliberala röster för att en centerpartistisk inblandning skulle leda till långbänkade och ryckiga förhandlingar. Den kritiken utgår dock från en märklig premiss: Att goda reformer bara kan genomföras om ett stort parti får diktera villkoren.
Att jämföra Centerns hållning med kaos är att missa poängen med demokratiska samtal. Centerpartiet har under valrörelsen varit tydliga med att man vill bryta blocklogiken. Man erbjuder samarbete över blockgränserna på sakpolitisk grund. Detta är varken radikalt eller anmärkningsvärt i andra jämförbara demokratier, där minoritetsregeringar och breda uppgörelser är vardagsmat. Det är i själva verket ett uttryck för en mogen parlamentarisk kultur att olika partier kan regera tillsammans utan att förlora sin identitet.
Den svenska politiska debatten har fått en ovana att se regeringsbildning som ett nollsummespel, där varje parti måste underkasta sig den största aktören. Centerpartiet erbjuder ett alternativ: ett mittenalternativ som värnar marknadsekonomi, klimatomställning och öppenhet. Det är en politik som varken passar i en högerautoritär eller vänsterpopulistisk mall.
Att kalla detta för kaos handlar mer om maktbevarande än om sakpolitik. De partier som i dag varnar för instabilitet är ofta desamma som under lång tid drivit en polariserad agenda. Det är därför inte konstigt att de ser Centerns vägran att låsa sig fast som ett hot. Men i ett läge där tilliten till politiken sjunker och väljarna kräver konstruktiva lösningar, borde fler partier med mod ta efter. Samarbete över blockgränserna är inte tecken på svaghet – det är en styrka.
Frågan är varför så många andra partier och tyckare är så rädda för just detta. Kanske för att det skulle ställa krav på kompromiss. Kanske för att det skulle tvinga fram konkret politik i stället för symbolfrågor. Oavsett anledning förtjänar Centerpartiets vägran att underordna sig varken höger- eller vänsterblocket respekt. Den liberala röst som vill se ett annat samtalsklimat har få alternativ.
Centerpartiet beskrivs som en osäkerhetsfaktor i svensk politik – men är det verkligen kaos att vägra låsa in sig i ett block? Från både vänster och höger hörs nu kritik mot partiets vägval. Katalys, LO-kollektivets tankesmedja, varnar upprepat för att en centerväg leder till politisk oordning. Även Timbros vd har uttalat sig i liknande termer och menar att Centerpartiet riskerar att kasta landet i en ny period av parlamentarisk instabilitet.
Kärnan i kritiken tycks vara att Centerpartiet för en självständig politik. Man har exempelvis valt att inte låsa sig till vare sig det rödgröna eller det borgerliga blocket. För vissa framstår detta som ett problem. Men i själva verket är det ett uttryck för en vilja att söka breda lösningar, där sakfrågor får avgöra var gränserna går. Att förhandla med flera partier, och att vägra underkasta sig ett stort partis agendor, är inte kaos – det är demokrati.
Centerpartiet har profilerat sig på företagande, klimat och liberal invandringspolitik. Det är frågor som krockar med både Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas politik, och som gjort partiet till en obekväm samarbetspartner. Samtidigt är det just dessa frågor som lockar många väljare som tröttnat på den alltmer auktoritära tonen i svensk politik.
Jämförelsen med Liberalerna är slående. Liberalerna valde en annan väg: att närma sig Sverigedemokraterna i utbyte mot inflytande. Resultatet har varit minskade väljarsiffror och en allt otydligare profil. Många liberalväljare känner sig svikna. Centerpartiets väg är annorlunda – att stå fast vid principer, även om det innebär tuffare förhandlingar.
I slutändan borde väljarna fråga sig vad som är viktigast: ordning och reda i regeringskorridorerna eller politik som faktiskt gör skillnad? Många länder i Europa klarar sig utmärkt med minoritetsregeringar och blocköverskridande samarbeten. Kanske är det dags för Sverige att mogna på den punkten.
Det är talande att kritiken mot Centern inte i första hand handlar om den förda politiken, utan om att man inte fogar sig i ledet. När ett parti vägrar att vara ett lydigt verktyg i något maktblock väcks motstånd. Men det är just därför Centerpartiet behövs – för att hålla debatten levande och tvinga andra partier att argumentera för sin politik i stället för att förlita sig på makttekniska uträkningar.
Instabilitet i regeringsfrågan är ett pris som ibland måste betalas för att värna det öppna samhället. Risken med att alltid välja den enkla vägen är att man till slut tappar bort varför man valde att gå in i politiken från första början.

13 kommentarer
Uranium names keep pushing higher—supply still tight into 2026.
Good point. Watching costs and grades closely.
If AISC keeps dropping, this becomes investable for me.
Good point. Watching costs and grades closely.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
The cost guidance is better than expected. If they deliver, the stock could rerate.
Production mix shifting toward Ledare might help margins if metals stay firm.
Good point. Watching costs and grades closely.
Nice to see insider buying—usually a good signal in this space.