Susanne Nyström: Därför har Liberalerna inga vänner

Liberalernas partiledare Simona Mohamsson har sedan i våras genomfört en uppmärksammad kursändring i synen på Sverigedemokraterna. Partiet, som tidigare sagt blankt nej till samarbete med SD, har nu i stället valt att fullt ut omfamna såväl SD:s politik som dess ledare Jimmie Åkesson. Mohamsson har därefter blivit en av de tydligaste förespråkarna för en blockpolitik på högersidan, där målet är en regering med Moderaterna och Sverigedemokraterna i ministerposter.

I en intervju med Dagens Nyheter den 24 augusti motiverade Mohamsson Liberalernas existensberättigande med att partiet krävs för att ett ”blågult samarbete” ska kunna förverkligas. Hon sade att L behövs för att M och SD ska kunna bilda regering. I en annan intervju med Expressen den 18 augusti gick hon till hård attack mot Centerpartiet. Enligt Mohamsson har C en ”löjlig syn” på svensk politik eftersom partiet förespråkar en bred mitt och upprätthåller röda linjer mot SD. Hon anser att C:s inställning hör till en svunnen tid.

DN:s ledarredaktion, som har en oberoende liberal hållning, bemöter i en analys Mohamssons uttalanden. Redaktionen skriver att hennes syn är förlegad, och pekar på att Centerpartiet i opinionsmätningarna är tre till fyra gånger större än Liberalerna. Elisabeth Thand Ringqvist (C) ser ut att klara riksdagsspärren med god marginal, medan Liberalerna kämpar för att överhuvudtaget komma in i riksdagen. Väljarna tycks således föredra Centerpartiets vägval, konstaterar ledarredaktionen.

Även inom den egna sidan finns varningssignaler. Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson och Kristdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson har båda sagt att en röst på Liberalerna kan vara bortkastad. I praktiken innebär det att de två partierna, som formellt ingår i Tidösamarbetet tillsammans med L och M, signalerar att ett stöd till L är meningslöst. DN:s ledarredaktion menar att detta avslöjar hur sköra politiska allianser är: de håller så länge alla inblandade tror sig kunna vinna på samarbetet. Att förlita sig på stödröster och andra partiers välvilja är därför synnerligen riskabelt.

Samtidigt har den svenska borgerligheten allt mer börjat blicka över blockgränsen, mot en bred mitt. Detta är en direkt följd av att Tidölaget, som omfattar M, KD, L och SD, ser ut att förlora nästa val. Om Socialdemokraterna blir störst finns risk att partiet tvingas regera med Vänsterpartiet. DN:s ledarredaktion framhåller att det för den som vill se borgerlig politik vore bättre med en mittenregering, där till exempel Socialdemokraterna samarbetar med Centerpartiet och andra partier i mitten. Jimmie Åkesson har dessutom deklarerat att han vid ett valnederlag inte tänker ge sig in i en koalition, utan i stället leda oppositionen och satsa på att bli statsministerkandidat 2030.

Det traditionella mönstret med två block, där väljarna ställs inför valet mellan en höger- och en vänsterregering, håller enligt flera bedömare på att bryta upp. DN:s ledarredaktion skriver att det inte alls är ”löjligt” att sträva efter en regering i mitten. Tvärtom kan en sådan lösning skapa stabilitet och undvika att Socialdemokraterna hamnar i ett beroendeförhållande till Vänsterpartiet. Centerpartiet har under flera år förespråkat just detta, och dess linje har gett partiet ökat stöd i opinionen.

Liberalerna har historiskt varit ett socialliberalt parti med starka band till arbetarrörelsen. Men under de senaste åren har partiet genomgått flera strategiska skiften för att överleva. Först försökte man under Jan Björklund samarbeta med Socialdemokraterna, sedan med borgerligheten. Nu, under Mohamsson, har man valt att gå samman med SD, vilket är en historisk brytning med partitidéerna. Detta har lett till intern kritik, och flera framträdande medlemmar har lämnat partiet. Samtidigt är SD det största partiet på högersidan med ett stöd på omkring 20 procent, vilket gör att både M och L måste ta hänsyn till SD för att ha chansen att regera. Mohamsson motiverar sitt samarbete med SD med att det är nödvändigt för att få till stånd en borgerlig regering, men kritiker menar att det går ut över L:s liberala profil.

Frågan om blockpolitikens framtid är nu en av de mest centrala inför valet 2026. Liberalernas strategi med ett nära samarbete med SD har inte gett partiet några framgångar i mätningarna – tvärtom ligger L länge under riksdagsspärren. Centerpartiets idé om en bred mittenregering tycks däremot ha vunnit gehör hos väljarna. Samtidigt är det oklart hur länge de nuvarande allianserna står sig om valutgången blir tight. Politisk vänskap, skriver DN:s ledarredaktion, gäller bara så länge alla inblandade tror sig kunna vinna på samarbetet. Därför är det hög tid att omvärdera det gamla blocktänkandet.