Vid årets val till riksdag, regioner och kommuner användes omkring 20 miljoner valsedlar. Samtidigt lämnades 726 miljoner valsedlar oanvända, enligt uppgifter som Mitti har tagit del av. Det innebär att en mycket liten andel av de tryckta valsedlarna faktiskt hamnade i valurnorna.
Räknar man samman använda och oanvända valsedlar rör det sig om närmare 750 miljoner tryckta exemplar. Mindre än tre procent av dem användes. Bakom siffrorna ligger ett valsystem som bygger på att partierna själva trycker och distribuerar valsedlar. Valsedlarna måste finnas i vallokaler, hos partierna och på andra platser där väljare kan tänkas behöva dem. Eftersom ingen väljare ska behöva avstå från att rösta på grund av att en valsedel saknas, är marginalerna medvetet mycket stora.
Ytterligare en faktor är att valet omfattar tre olika val: till riksdag, region och kommun. Valsedlarna är dessutom ofta specifika för den valkrets eller det valdistrikt där de ska användas. Det gör att partierna måste trycka många olika varianter. En partiledning kan inte enbart beställa en generisk landsomfattande valsedel; den måste i praktiken ha valsedlar för många olika områden. Ju fler varianter, desto större överskott.
Mängden oanvända valsedlar väcker frågor om resursanvändning. Papperet har producerats, transporterats och tryckts innan det slutligen makuleras eller lämnas till återvinning. Det är ett system som fungerar i praktiken, men där en stor del av materialet aldrig kommer till nytta. För partierna handlar det om kostnader för tryck och distribution. För samhället handlar det om avfallshantering och miljöpåverkan. Även om valsedlarna är små och tunna, är 726 miljoner en siffra som inte går att bortse från.
Sverige har allmänna val vart fjärde år. Valdeltagandet har under lång tid varit högt, och valsedeln är en stark symbol för demokratin. Samtidigt har debatten om hur valsedlar bör tillhandahållas med jämna mellanrum blossat upp. Vissa menar att partierna trycker alltför generöst, medan andra framhåller att tillgängligheten väger tyngre. Ett alternativ vore att i högre utsträckning låta väljare skriva ut valsedlar på nätet eller att minska antalet valdistriktsspecifika varianter. Hittills har inga sådana förslag genomförts, och valsedeln ser i stort sett likadan ut som tidigare.
För de svenska partierna handlar valsedlarna om förtroende. En valsedel som saknas i en vallokal kan uppfattas som att partiet inte har sina saker i ordning. Därför trycker många partier hellre för många än för få. Det förklarar varför det totala antalet tryckta valsedlar är så mycket högre än det antal som faktiskt används. Frågan är om denna försiktighet är rimlig eller om den borde kompenseras med andra lösningar.
Oavsett hur man ser på saken visar siffrorna att valsedlarna är en betydande del av det administrativa arbetet kring ett svenskt val. De överblivna valsedlarna måste samlas in, räknas och tas om hand. I de allra flesta fall handlar det om återvinning. Det gör att materialet inte helt går till spillo, men att det ändå har krävt resurser i form av råvara, energi och transporter innan det blev returpapper.
Det återstår att se om partierna inför nästa val väljer att anpassa sina upplagor. De siffror som nu presenterats kan bli en del av diskussionen om hur valsedelssystemet kan utvecklas. Fram till dess får väljarna räkna med att valsedlarna även i fortsättningen kommer att finnas i betydligt fler exemplar än vad som faktiskt behövs.