Amerikanska trupper på Okinawa åläggs 48-timmars alkoholförbud efter att marin gripits för mord på kvinna.

Ett 48 timmar långt alkoholförbud har införts för all amerikansk militär personal på den japanska ön Okinawa. Beslutet kom efter att en marinsoldat gripits, misstänkt för mord på en kvinna. Enligt det militära kommandot ska förbudet omfatta samtlig personal, oavsett om de befinner sig i tjänst eller på ledighet, och gäller såväl inom som utanför baserna.

Händelsen har snabbt väckt starka reaktioner i Okinawa, en region som under lång tid burit en oproportionerligt stor del av USA:s militära närvaro i Japan. Ön är av stor strategisk betydelse för USA:s verksamhet i Asien, men för den lokala befolkningen innebär baserna också problem. Buller, olyckor, brott och markanvändning är frågor som i decennier skapat spänningar mellan lokalbefolkningen, den japanska centralregeringen och USAs militär.

Det nu aktuella fallet rör en man ur den amerikanska marinkåren som överlämnats till japansk polis. Exakt omständigheter kring mordet har ännu inte offentliggjorts, men gripandet fick omedelbart militärledningen att agera. Alkoholförbudet beskrivs som en försiktighetsåtgärd och en markering från militärens sida, samtidigt som förundersökningen pågår.

Okinawas guvernör, Denny Tamaki, har vid flera tillfällen uttryckt frustration över USA:s militärbaser på ön. Han har bland annat motsatt sig planerna på att flytta den amerikanska flygbasen Futenma till området Henoko i norra delen av Okinawa. Planerna har mött hårt motstånd från lokalbefolkningen, men både Japans centralregering och USA anser att basen är avgörande för alliansens säkerhet i regionen.

Det här är inte första gången som allvarliga brott begångna av amerikan personal på Okinawa skapar kris i relationen mellan länder. Redan 1995 väckte våldtäkten på en tolvårig flicka stor upprördhet och ledde till massprotester. Senare, 2016, dödades en kvinna på ön av en före detta marinsoldat, vilket på nytt försatte de bilaterala relationerna i gungning. Varje sådan händelse förstärker kravet på en översyn av det så kallade SOFA-avtalet, status of forces agreement, som reglerar de rättsliga villkoren för USA:s personal i Japan.

Kritiker menar att avtalet i praktiken ger amerikan militär personal ett rättsligt skydd som inte i tillräcklig utsträckning beaktar ett lokala brottsoffers rättigheter. I flera tidigare fall har japansk polis haft begränsad möjlighet att utreda brott innan misstänkta överlämnats till det amerikanska militära rättssystemet. Det har skapat en känsla av ofrånkomlig misstro mot baserna, trots att de också bidrar ekonomiskt till regionen.

Genom åren har Japans centralregering och USA gjort flera försök att minska spänningarna, bland annat genom att flytta trupper och minska antalet basområden. Men framstegen har varit långsamma och invånarnas tålamod allt kortare. En opinionsundersökning som genomförts i Okinawa visar att en majoritet av invånarna vill se en väsentligt mindre amerikansk militär närvaro, samtidigt som man är medveten om öns strategiska roll i säkerhetspolitiken.

Inför ett förändrat säkerhetsläge i Öst- och Sydkinesiska havet har den japanska regeringen snarare betonat vikten av det militära samarbetet med USA. Okinawa utgör en central nod för den närvaro som Washington och Tokyo ser som nödvändig för att avskräcka Kina och andra regionala aktörer. Det gör att frågan om baserna är djupt kluven: säkerhetspolitiskt viktig för nationen, men som en vardaglig och ibland smärtsam börda för dem som bor på ön.

Det nu införda alkoholförbudet är ett tillfälligt beslut, men händelsen lär ändå bli en påminnelse om de underliggande konflikter som fortsätter att forma livet på Okinawa. För lokalbefolkningen är det inte den första krisen, och sannolikt inte den sista. Det viktigaste nu är att utredningen får ske lugnt och rättssäkert, och att ansvarsfrågan hanteras på ett sätt som både japanska och internationella bedömare kan acceptera.

Under tiden försöker militären dämpa den uppkomna situationen genom att visa handlingskraft och ta avstånd från det som inträffat. Om det räcker för att återvinna lokalbefolkningens förtroende återstår att se. Erfarenheten från tidigare incidenter visar att förtroende är betydligt svårare att bygga upp än att förlora, särskilt när såren är djupa och minnena långa.