Andreas Almgren säger sig ha en reell chans att vinna New York-marathondebuten

På söndag är Andreas Almgren redo för det första maratonloppet i karriären. 31-åringen springer New York City Marathon, ett av världens mest prestigefyllda lopp, och han åker över till USA med högt ställda förväntningar. Det råder inga tvivel om vad han hoppas på.

– Jag skulle inte säga att mina chanser att vinna är orimliga, säger Almgren.

För den som följt svensk långdistanslöpning de senaste åren är den självbilden inte särskilt överraskande. Almgren har etablerat sig som en av landets främsta löpare på de längre distanserna. Han har sänkt svenska rekord på både 5 000 och 10 000 meter, och på halvmaraton har han visat att kroppen fungerar även när sträckan blir längre. Men maran är ett annat lopp än allt han gjort tidigare. 42 195 meter kräver inte bara kondition, utan också ett taktiskt huvud, rätt vätskestrategi och en förmåga att hantera smärta över lång tid.

New York är inte vilken maraton som helst. Loppet ingår i World Marathon Majors, den exklusiva samlingen av de största stadsloppen i världen, tillsammans med Berlin, London, Boston, Chicago och Tokyo. Banan i New York tar löparna genom flera stadsdelar – från starten på Staten Island över Verrazzano-Narrows-bron, genom Brooklyn och Queens, vidare till Bronx och Manhattan, för att till sist avslutas i Central Park. Det är en kuperad och oförutsägbar bana som skiljer sig markant från de platta rekordbanorna i Berlin eller Rotterdam.

Just det gör att tävlingsbilden ofta blir annorlunda i New York. Tiderna blir sällan lika snabba som på andra håll, men loppet belönar i stället den som kan läsa av tävlingen och spara krafter till de tuffa partierna. Det kan passa en löpare som Almgren, som är van vid att springa tätt mot internationellt motstånd och som inte är rädd för att ta risker.

Svenskt maratonlöpning har länge stått i skuggan av landets framgångar på bana och i terräng. Även om Sverige har en stark löptradition har det dröjt sedan något svenskt namn verkligen utmanat i den absoluta världstoppen på maraton. En stark debut i New York skulle därför vara historisk. Inte minst med tanke på att maratonloppens betydelse har vuxit enormt de senaste decennierna. Tävlingarna har utvecklats till globala evenemang med tiotusentals motionärer, stora tv-paket och tunga sponsorer.

För en atlet som Almgren handlar en bra insats om mer än en titel. En framskjuten placering i New York kan ge kontrakt, inbjudningar till andra stora lopp och en plats i den internationella eliten. Det är också ett naturligt steg i karriären för en löpare som har bevisat sig själv på bana och halvmaraton. Maraton är den yttersta gränsen för distanslöpare, och New York är ett av få lopp som verkligen fångar hela världens uppmärksamhet.

Intresset är stort även i Sverige, där Almgren under flera år har byggt upp ett namn bland löpintresserade. Hans satsning har följts noga, och många ser honom som den som bäst kan ta svensk långdistanslöpning tillbaka mot den absoluta världstoppen. Det är med andra ord inte vilken debut som helst.

Samtidigt är maraton en oförutsägbar sport. Det räcker med en dålig dag, fel vätskebeslut eller en tuff ökning mitt i loppet för att allt ska förändras. Men Andreas Almgren låter inte oron ta över. Han har tränat för det här, han har visat att han tål hårt arbete, och han verkar inte vara nöjd med att bara genomföra ett lopp. Han vill vara med där framme när de sista kilometerna avgörs.

Frågan är inte om han klarar distansen. Frågan är hur långt upp i täten han kan vara när loppet går in i sitt avgörande skede i Central Park. Om hans egna ord stämmer kan det bli en svensk maratonkväll att minnas. Chanserna är kanske inte orimliga, men motståndet är hårt. Precis så vill han ha det.