C tiger om rödgröna samtal – vägrar fortfarande träffa V i regeringssamtal

Talmannen har gett S-ledaren Magdalena Andersson i uppdrag att undersöka möjligheterna att bilda en ny regering. Exakt hur en sådan regering skulle se ut är dock fortfarande oklart. Ingen av de partier som skulle kunna ingå i ett nytt regeringsunderlag vill öppet berätta om eventuella kontakter under veckan.

Klyftan mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet uppges fortfarande vara stor. Det blev tydligt i fredags, då Elisabeth Thand Ringqvist (C) och Nooshi Dadgostar (V) träffade talmannen. Enligt Thand Ringqvist saknas det skäl att delta i en regeringsförhandling där Vänsterpartiet ingår.

– Eftersom syftet med mötet är att förhandla om en regering finns det ingen anledning att gå till det mötet. Vi anser att vi inte kan sitta i regering med Vänsterpartiet, sade hon.

Enligt en V-källa har partiledarna ännu inte träffats. Det ska inte heller ha förekommit några gemensamma regeringssamtal på någon nivå mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet. Centerpartiets pressavdelning uppger endast att partiet för pågående samtal med flera partier, men vill inte gå in på detaljer.

Vänsterpartiet ger å sin sida inga tecken på att backa från kravet på ministerposter. Partiets vice ordförande Ida Gabrielsson sade i SVT:s Agenda på söndagen att partiet står fast. Om det leder till extra val, vill Vänsterpartiet lägga ansvaret på Centerpartiet.

– Vi står fast, absolut. Vi har fått stort stöd från väljarna och har gjort störst framsteg, sade Gabrielsson.

Regeringsbildningen i Sverige följer en särskild logik. Det är talmannen som efter valet ansvarar för att sondera vilka statsministerkandidater som kan accepteras av riksdagen. Sverige tillämpar negativ parlamentarism, vilket innebär att en statsminister kan väljas om inte en majoritet av ledamöterna röstar emot förslaget. Det gör minoritetsregeringar möjliga, men ställer samtidigt höga krav på att partierna är beredda att åtminstone tolerera en lösning.

Centerpartiet och Vänsterpartiet har länge haft svårt att samarbeta. Medan Centerpartiet har positionerat sig som ett mittenparti med tydliga marknadsliberala inslag, har Vänsterpartiet krävt ett mer direkt inflytande över politiken. Tidigare samarbeten mellan blocken har byggt på överenskommelser där V lämnats utanför regeringsställning, något som skapat missnöje hos vänsterpartister. Att frågan nu gäller ministerposter gör konflikten mer konkret och svårlöst.

Magdalena Andersson har tidigare lett en socialdemokratisk enpartiregering, men för att bli statsminister igen behöver hon hitta en lösning som tolereras av riksdagen. Utan stöd från både Centerpartiet och Vänsterpartiet är ett sådant underlag svårt att konstruera. Samtidigt innebär en regeringslösning med ett av partierna att det andra sannolikt hamnar i opposition.

Den politiska situationen präglas därför av en tydlig låsning. Ingen av parterna tycks villig att ge sig in i förhandlingar om ett regeringssamarbete med den andre. Det ökar risken för en utdragen process, och i förlängningen kan frågan om extra val aktualiseras om talmannen inte lyckas hitta en kandidat som kan samla tillräckligt stöd i riksdagen.

För Magdalena Andersson handlar uppdraget inte bara om att bilda en regering, utan också om att skapa ett stabilt underlag som kan hålla över tid. Med ett splittrat parlament och stora ideologiska avstånd mellan de partier som skulle kunna tänkas samverka, återstår flera svåra samtal. Vilka partier som faktiskt förhandlar med varandra, och på vilka villkor, lär dock inte bli offentligt förrän bilden har klarnat.

Trots spekulationer och politiska utspel under helgen är det alltså ännu oklart hur nästa regering ska se ut. Det enda som med säkerhet går att säga är att avståndet mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet fortfarande utgör ett av de största hindren. Frågan är om det går att överbrygga – och i så fall till vilket pris.