Över 50 000 människor tog sig från Marocko till den lilla spanska exklaven Ceuta vid Medelhavskusten i nordvästra Afrika under loppet av bara några dagar. Den dramatiska händelsen har utlöst kraftiga reaktioner inom Europeiska unionen, och allt fler experter och politiker menar att krisen kan ha orkestrerats av Marocko av rent politiska skäl.

Den massiva migrationsvågen till Ceuta, som är en av Spaniens två nordafrikanska exklaver tillsammans med Melilla, anses av många bedömare vara en direkt följd av spända diplomatiska relationer mellan Marocko och Spanien. Enligt Sveriges tidigare utrikesminister och fd biträdande FN-generalsekreterare Jan Eliasson är händelsen ett tydligt exempel på hur länder använder migration som ett politiskt verktyg.

”De vill visa att europeiska länder är sårbara och att deras intressen måste tas i beaktande,” säger Eliasson, som kopplar samman migrationskaoset med den spanske premiärministern Pedro Sánchez kontroversiella besök i Algeriet för några veckor sedan.

Relationen mellan Marocko och Algeriet har länge präglats av djup rivalitet och ömsesidig misstro. De två länderna har varit i konflikt om Västsahara i decennier, och varje diplomatisk kontakt mellan europeiska länder och någon av parterna granskas noga av den andre. När Sánchez valde att besöka Algeriet, Marockos ärkefiende, tolkades det som en provokation i Rabat.

”Allt som rör förhållandet mellan Algeriet och Marocko är känsligt och Marocko ville visa att de hade ett kort att spela,” förklarar Eliasson.

Denna bedömning delas av Jan-Paul Brekke, en expert på migration vid Institutet för samhällsforskning i Norge. Han pekar på att den massiva gränspassagen inte hade varit möjlig utan medvetet passivitet från marockanskt håll.

”Det som är tydligt är att det kan ske för att vakterna på den marockanska sidan av stängslet tittar bort och är frånvarande,” säger Brekke till den norska public service-kanalen NRK.

Enligt Brekke är händelsen påfallande lik en liknande incident 2021, då den marockanska regeringen lättade på gränskontrollerna och tillät flera tusen människor att ta sig in i Ceuta under loppet av två dagar. Då ansågs det också vara en politisk markering gentemot Spanien.

Vittnesmål från migranter på plats ger ytterligare stöd åt teorin om en organiserad aktion. Dagens Nyheter har talat med en av migranterna i Ceuta som bekräftar att många uppmuntrades att försöka ta sig över gränsen.

”Folk kom och knackade på vår dörr och skrek ’åk till Ceuta’,” berättar Ayoub Elharous för den svenska tidningen.

Carl Bildt, tidigare utrikesminister och moderat, har följt situationen noga och menar att det finns tydliga tecken på att Marocko har styrt hela processen från början till slut.

”Det finns mycket som tyder på att marockanska myndigheter har transporterat människor till gränsen och att marockanska gränsvakter har avlägsnat delar av gränsbefästningarna,” säger Bildt till Sveriges Radios Ekot. Han beskriver händelsen som en möjlig markering från Marockos sida.

”Länder använder migrationstryck för politiska syften,” konstaterar Bildt.

Incidenten belyser den komplexa situation som råder kring migration i Medelhavsområdet, där nordafrikanska länder ofta fungerar som grindvakter för Europa. Marocko har i flera år samarbetat med EU för att begränsa migrationen norrut, men detta samarbete förutsätter goda diplomatiska relationer och ekonomiskt stöd från europeisk sida.

När dessa relationer försämras, som nu verkar vara fallet mellan Marocko och Spanien, kan resultatet bli att marockanska myndigheter väljer att slappna på kontrollen vid gränserna. Detta skapar en sårbarhet för EU som är beroende av extern hjälp för att hantera migrationstrycket.

Situationen i Ceuta understryker också de utmaningar som de spanska exklaverna i Nordafrika står inför. Dessa små territorier, omgivna av marockanskt territorium och Medelhavet, är särskilt utsatta för plötsliga migrationsvågor och politiska påtryckningar.