Hundratals migranter har räddats från livsfara till havs utanför Mauretaniens kust under en intensiv vecka i juli, medan FN:s flyktingorgan UNHCR samtidigt slår larm om de fortsatt höga dödstalen på migrantrutten över Atlanten mot Europa.

Mellan den 14 och 18 juli genomfördes tre separata räddningsinsatser i hamnstaden Nouadhibou i nordvästra Mauretanien, där sammanlagt 387 personer bärgades från sjönöd. Räddningsaktionerna belyser den fortsatta desperata situationen för afrikanska migranter som söker sig till Europa via de farliga vattenvägarna från Västafrika till Kanarieöarna och vidare till det europeiska fastlandet.

Den mest dramatiska av de tre räddningsoperationerna gällde en båt som hade drivit omkring på Atlanten i 25 dagar. Farkosten hade avgått från Gambia med destination Spanien, men hamnade i svåra problem ute till havs. När räddningspersonalen äntligen nådde fram till båten kunde endast 38 personer bärgas levande. Totalt 143 personer rapporteras antingen ha omkommit eller är fortfarande försvunna från denna enda båt, vilket gör det till en av de värsta migranttragedierna i regionen under det senaste året.

I den andra räddningsinsatsen kunde 179 personer föras i säkerhet, medan den tredje operationen räddade 170 personer från ett fartyg där en person redan hade avlidit. De räddade migranterna togs om hand i Nouadhibou, som har blivit en central punkt för både avfärder och räddningsinsatser längs den västafrikanska rutten.

Nouadhibou, beläget på en halvö i nordvästra Mauretanien nära gränsen till Västsahara, har under de senaste åren vuxit i betydelse som en knutpunkt för migration över Atlanten. Staden ligger strategiskt placerad längs den så kallade atlantrutten, där migranter från länder som Gambia, Senegal, Mali och andra västafrikanska nationer försöker nå de spanska Kanarieöarna i enkla, ofta havsodugliga båtar.

UNHCR varnar nu för att även om det totala antalet migranter och flyktingar som når Europa via de vanligaste rutterna har minskat betydligt under det innevarande året, fortsätter ett alarmerande antal människor att förlora livet till havs. Minskningen i antal anländande migranter betyder alltså inte att vägarna har blivit säkrare – snarare tvärtom verkar dödligheten per resa ha ökat.

Den atlantiska rutten från Västafrika till Kanarieöarna har blivit alltmer frekventerad de senaste åren, delvis som en följd av skärpt bevakning och kontroll längs Medelhavets centrala och östra rutter. Resan över Atlanten är dock extremt farlig, med stark ström, höga vågor och långa avstånd som kan vara över 1 500 kilometer beroende på avfärdsplats.

Migranterna använder ofta traditionella fiskebåtar, så kallade cayucos eller pateras, som inte är konstruerade för öppet hav eller långa resor. Båtarna är ofta överbelamrade och saknar tillräcklig mat, vatten och säkerhetsutrustning. När problem uppstår kan det ta lång tid innan hjälp når fram på grund av de enorma havsytorna och begränsade räddningsresurser.

De bakomliggande orsakerna till migrationen är komplexa och inkluderar ekonomisk utsatthet, politisk instabilitet, klimatförändringar som påverkar jordbruk och fiske, samt brist på framtidsmöjligheter i hemländerna. Gambia, varifrån den värst drabbade båten avgick, är ett av Västafrikas minsta länder med cirka 2,5 miljoner invånare och har en lång historia av emigration, särskilt bland unga män.

UNHCR uppmanar till ökat internationellt samarbete för att både öppna säkra och lagliga vägar för migration och förbättra förhållandena i migranternas ursprungsländer. Organisationen betonar också behovet av starkare räddningskapacitet till havs och bättre samordning mellan kustländer för att förhindra fler dödsfall.