Kritikerna oense om Tone Schunnessons Ultravåld på Bokmässan i Göteborg: dåligt skriven eller en av årets bästa romaner?

Debatten kring Tone Schunessons roman ”Ultravåld” har under helgen varit en av de mest infekterade frågorna på Göteborgs bokmässa. Kritiker har gått hårt åt varandra i paneldebatter och på sociala medier, där frågan om bokens verkliga kvalitet har splittrat den svenska litteraturscenen i två läger.

Å ena sidan står de som utsett ”Ultravåld” till årets bästa roman. Å andra sidan finns de som beskriver samma bok som ett svagt skrivet verk som lyfts fram av okritiska recensenter. Den öppna konflikten kulminerade under mässans första dagar, då flera välkända litteraturkritiker möttes i direktsända samtal om boken.

”Ultravåld” har sedan utgivningen väckt starka reaktioner, både för sitt innehåll och för sitt mottagande. Romanen, som på ytan behandlar våldsamma relationer och destruktivitet, har fått ett ovanligt starkt genomslag i recensionsvågen. Flera ledande dagstidningar har gett den högsta betyg, medan andra röster menar att den gynnats av ett samtida klimat där provokation väger tyngre än hantverksskicklighet.

Göteborgs bokmässa, som är Nordens största mötesplats för bokbranschen, har länge varit en scen där litterära strider utkämpas inför publik. Årets upplaga är inget undantag. Mässan lockar årligen tiotusentals besökare och fungerar som en barometer för vilka trender och författarskap som dominerar den svenska utgivningen. Att just ”Ultravåld” blivit årets stora stridsfråga säger en del om var den litterära diskussionen befinner sig just nu.

Bakgrunden till konflikten är inte enbart estetisk. Flera debattörer har pekat på hur förlagsindustrins satsningar på så kallade ”säkra kort” – böcker som väcker debatt och skapar uppmärksamhet – påverkar vilka titlar som ges utrymme i medierna. ”Ultravåld” har i det avseendet blivit ett typexempel på en bok vars lansering skett i nära samklang med samtida samhällsfrågor, något som både hyllats och kritiserats.

De som försvarar romanen menar att den speglar en verklighet som sällan skildras med sådan rå ärlighet. De pekar på språklig nerv och ett mod att närma sig svåra ämnen utan att vika undan. Motståndarna kontrar med att boken i grunden är svagt komponerad, med schablonartade karaktärer och ett berättande som inte håller för en närmare granskning. Frågan om vem som har rätt lär inte få något entydigt svar, men konflikten i sig har blivit en del av bokens berättelse.

Den svenska bokbranschen har under senare år genomgått stora förändringar. Minskande läsande bland unga, digitaliseringens framväxt och en allt hårdare konkurrens om läsarnas tid har skapat en press på förlag att hitta titlar som sticker ut. I det klimatet kan en kontroversiell roman bli en kommersiell tillgång, oavsett om debatten gäller litterär kvalitet eller moraliska frågor. Att ”Ultravåld” fått så stort genomslag kan därför ses som en produkt av en bransch där uppmärksamhet blivit en valuta i sig.

Samtidigt aktualiserar bråket en äldre fråga inom litteraturkritiken: vilken roll ska recensenten ha? Ska den främsta uppgiften vara att bedöma hantverk eller att spegla samtiden? Flera av de inblandade kritikerna har under mässan argumenterat för helt olika synsätt, och debatten har bitvis varit skarp.

För Tone Schunesson själv innebär mässan en minst sagt omtumlande helg. Författaren har närvarat vid flera framträdanden och mött både hyllningar och hårda frågor. Hur ”Ultravåld” i slutändan bedöms av historien återstår att se, men redan nu står klart att få böcker under året har satt så djupa spår i det offentliga samtalet.

Göteborgs bokmässa pågår ytterligare en dag, och fler debatter om boken väntas. För bokläsare som vill bilda sig en egen uppfattning kanske det ändå är enklast att göra som kritikerna själva rekommenderar: läsa boken och döma själv.