Två honor av den akut hotade sumatranoshörningen är dräktiga samtidigt, uppgav den indonesiska regeringen på söndagen. Beskedet ses som ett genombrott i en av världens mest komplicerade bevarandeinsatser. Sumatranoshörningen är ett av de mest sällsynta däggdjuren på jorden, och varje ny individ kan få avgörande betydelse för artens framtid.

Arten är den minsta av de nu levande noshörningsarterna och den enda asiatiska noshörningen med två horn. Den lever i täta regnskogar på Sumatra och på Borneo, men beståndet är fragmenterat och litet. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificerar sumatranoshörningen som akut hotad. Enligt uppskattningar finns färre än 80 djur kvar i vilt tillstånd, varav de flesta finns i Indonesien. I Malaysia dog det sista kända exemplaret 2019.

De båda dräktiga honorna ingår i ett avelsprogram vid Sumatran Rhino Sanctuary i Way Kambas nationalpark på Sumatra. Anläggningen är en av de få platser i världen där sumatranoshörningar hålls i syfte att para sig. Indonesiska forskare, med stöd av internationella experter, har i flera år arbetat för att få djuren att fortplanta sig. Att två honor nu är dräktiga samtidigt är ovanligt och tyder på att avelsarbetet har kommit in i en ny fas.

Sumatranoshörningen har minskat kraftigt under det senaste seklet. Bakgrunden är framför allt tjuvjakt och förlust av livsmiljöer. Regnskogarna på Sumatra har till stora delar ersatts av palmoljeplantager, vägar och bebyggelse. Hornen efterfrågas fortfarande på illegala marknader, och eftersom djuren är så få har ett enda tjuvskjutet exemplar stor påverkan på populationen. Rovdjur eller konflikter med människor kan också leda till dödsfall. Den fragmenterade utbredningen gör dessutom att vilda noshörningar sällan hittar varandra för att para sig.

Det är inte första gången sumatranoshörningar föds i fångenskap. Under senare år har flera kalvar fötts i både Indonesien och USA. Samtidigt har dödligheten bland vuxna djur i fångenskap varit hög, och forskare har länge brottats med problem som dålig reproduktionshälsa och begränsad genetisk variation. Därför satsar man nu allt mer på assisterad reproduktion. Forskare har bland annat samlat in ägg och skapat embryon i laboratorier. Parallellt byggs det upp en genetisk bank med sperma och vävnadsprover från djur som dör. Målet är att undvika inavel och bevara så mycket som möjligt av artens genetiska variation. Teknikerna är kostsamma, men anses nödvändiga för att rädda de sista individerna.

För Indonesien är sumatranoshörningen en symbol för landets biologiska mångfald, men också för svårigheterna att bevara en art med extremt låga antal. Framgångar inom avel tenderar att öka intresset från forskare och finansiärer, och de stärker Indonesiens roll som central aktör i internationellt bevarandearbete. Ekoturismen kring nationalparker på Sumatra har dessutom vuxit under senare år, och ett ökat djurantal kan skapa ekonomiska incitament för att skydda både noshörningar och deras naturliga habitat. Naturvårdare varnar dock för att enstaka födelser inte räcker. Utan ett långsiktigt skydd av skogarna, och utan åtgärder mot tjuvjakt, kan avelsprogrammen bara upprätthålla en skör räddningsplanka.

Dräktighetstiden för sumatranoshörningen är omkring 15–16 månader. Indonesiska myndigheter har ännu inte offentliggjort när kalvarna väntas, men om allt går väl kan de två födelserna innebära en påtaglig förstärkning av den globala populationen. För en art med så extremt låga antal är varje födsel en händelse med internationell betydelse. De samtidiga dräktigheterna ger också forskarna en unik möjlighet att följa två dräktigheter parallellt och lära sig mer om en art som är svårstuderad i det vilda.