Inga simklasser för dömda barn, Kriminalvården hänvisar till rymningsrisk

När gymnasieelever placeras i svenska fängelser ställs Kriminalvården inför betydande pedagogiska utmaningar. Detta framkommer särskilt tydligt när det gäller praktiska ämnen som hemkunskap och slöjd, medan andra aktiviteter som simning och orientering helt enkelt inte går att genomföra i fängelsemiljö.

Kriminalvårdens anläggningar saknar de nödvändiga förutsättningarna för att kunna erbjuda en fullständig gymnasieutbildning enligt skolans läroplan. Det handlar om både praktiska och säkerhetsmässiga begränsningar som påverkar utbildningskvaliteten för de unga intagna.

”Att bygga simbassänger inne i fängelserna är varken tekniskt eller ekonomiskt möjligt. Och vi kommer inte att kunna åka ut och besöka kommunala badhus eftersom rymningsrisken är ganska hög,” förklarar Kriminalvårdens chef Åke Svensson till P3 Nyheter.

Situationen belyser en grundläggande konflikt mellan kriminalvårdens säkerhetsuppdrag och utbildningsväsendets pedagogiska mål. När unga lagöverträdare döms till fängelse har de fortfarande rätt till utbildning enligt svensk lag, men de praktiska förutsättningarna för att tillgodose denna rättighet är begränsade.

Problematiken är särskilt påtaglig för tonåringar som befinner sig i en kritisk utvecklingsfas. Praktiska ämnen som hemkunskap och slöjd är inte bara teoretiska kunskaper utan handlar om att utveckla vardagskompetens och hantverksskicklighet – färdigheter som kan vara värdefulla för återanpassning till samhället.

Kriminalvården har under de senaste åren försökt utveckla alternativa utbildningsformer för att möta behoven hos unga intagna. Detta inkluderar digitala lösningar och anpassade läromiljöer inne på anstalterna. Trots dessa ansträngningar kvarstår betydande begränsningar.

För ämnen som simning är utmaningarna oöverstigliga inom ramen för nuvarande resurser och säkerhetskrav. Simkunnighet betraktas i Sverige som en grundläggande färdighet och är ett obligatoriskt inslag i skolans läroplan. Att denna färdighet inte kan läras ut i fängelsemiljö skapar ett tydligt glapp i utbildningen.

Situationen väcker frågor om hur samhället bäst kan hantera unga lagöverträdare. Kriminologer och utbildningsexperter har länge påpekat att utbildning är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga återfall i brott. När utbildningen inte kan genomföras fullständigt påverkas de ungas möjligheter till rehabilitering.

Skolinspektionen har i tidigare granskningar påpekat brister i utbildningsmöjligheterna inom Kriminalvården. Myndigheten har efterlyst mer resurser och kreativa lösningar för att säkerställa att även unga intagna får tillgång till en fullvärdig utbildning.

”Vi försöker kompensera genom teoretiska genomgångar och alternativa praktiska moment som kan genomföras inom anstalternas ramar,” säger en utbildningsansvarig inom Kriminalvården som önskar vara anonym. ”Men det blir aldrig samma sak som att faktiskt få lära sig i rätt miljö med rätt utrustning.”

För närvarande finns omkring 100 gymnasieelever placerade inom Kriminalvården. Majoriteten av dessa är pojkar i åldern 18-19 år, ofta dömda för grövre brott. För denna grupp blir utbildningen en central del av vardagen på anstalten och kan spela en avgörande roll för deras framtida möjligheter.

Kriminalvården arbetar nu med att ta fram en långsiktig strategi för att förbättra utbildningsmöjligheterna för unga intagna. Detta inkluderar samarbeten med externa utbildningsaktörer och utveckling av specialanpassade läromedel.

Utmaningen kvarstår dock: Hur kan samhället balansera säkerhetskraven i ett fängelse med rätten till en fullständig utbildning? Svaret på denna fråga kommer att forma framtiden för hundratals unga människor i det svenska rättssystemet under de kommande åren.