Irak ska utreda attacken mot kurdiska premiärministerns kontor, uppger Bagdad.

En officiell utredning från Kurdistans regionala antiterroriststyrka har fastställt att en attack mot den kurdiske premiärministerns kontor genomfördes med hjälp av iranska drönare. Masrour Barzani, som leder den autonoma regionens regering, meddelade detta i ett uttalande kort efter händelsen. I samband med attacken besköts även bostaden för regionens säkerhetschef. Enligt de första rapporterna finns inga uppgifter om skadade personer, men händelsen har ytterligare förstärkt den redan höga spänningen mellan Teheran och Erbil.

Attacken inträffade under en period då hela Mellanöstern befinner sig i ett läge av hög beredskap. Barzani, som är välkänd för sina goda relationer med både västvärlden och regionala aktörer, betonade att utredningen är oberoende och att man har teknisk bevisning för användningen av iranska drönare. Den kurdiska antiterrorstyrkan har tidigare utrett flera liknande incidenter, och den nya analysen pekar enligt myndigheterna entydigt på att avfyrningen skedde från iranskt territorium.

Irans utrikesminister Abbas Araghchi reagerade snabbt på uppgifterna. I ett inlägg på plattformen X fördömde han attacken, men varnade samtidigt sina ”kurdiska vänner” för så kallade ”false flag”-operationer. Araghchi menar att sådana aktioner medvetet kan iscensättas av andra makter för att skapa splittring mellan grannländerna och svartmåla Iran. Uttalandet kan ses som ett direkt försök att så tvivel kring utredningens slutsatser, men har ännu inte lett till någon officiell reaktion från varken USA eller den irakiska centralregeringen i Bagdad.

Den kurdiska regionen i Irak innehar en särställning i Mellanöstern. Den är värd för såväl omfattande amerikanska militära installationer som ett stort antal internationella olje- och gasbolag. Bolag som norska DNO, brittiska Genel Energy och historiskt även ExxonMobil har investerat tiotals miljarder kronor i regionens infrastruktur. Genom sin egen exportledning via Turkiet har kurderna sedan 2014 kunnat exportera råolja oberoende av Bagdad, vilket skapat en unik inkomstkälla, men också en permanent konfliktpunkt med centralregeringen om vem som ska kontrollera intäkterna.

För den internationella energisektorn är säkerhetsläget i Kurdistan avgörande. Den här typen av attacker mot den politiska toppen understryker den operativa risken för alla verksamma företag. Ett bolag som planerar nya borrningar måste nu väga in den ökade risken för drönarattacker mot personal och anläggningar. Tidigare har Irans revolutionsgarde avfyrat ballistiska missiler mot Erbil, ofta med hänvisning till israeliska spionbaser. Den nya förmågan att exakt träffa regeringsbyggnader med drönare innebär att säkerhetsperimetern kring oljeinstallationer, som ofta ligger utanför de stora städerna, nu måste utökas ytterligare. Detta driver upp kostnaderna för både försäkringar och privat säkerhetspersonal.

Marknadseffekten av denna händelse är tvådelad. Den globala råoljemarknaden reagerade initialt med en viss oro, men priserna stabiliserades snabbt eftersom inga fysiska leveranser stoppats. Däremot har förtroendet för regionens framtida utveckling skadats långsiktigt. Kurdistan har länge setts som en möjlig framtida leverantör av naturgas till Europa, som ett alternativ till rysk gas. Dessa planer bygger på en förutsägbar säkerhetsmiljö som i nuläget framstår som alltmer avlägsen. Investerare inom både gruvindustrin och energisektorn avvaktar nu för att se om spänningarna mellan Iran och USA, eller Iran och Israel, kommer att eskalera ytterligare innan de binder nya kapital.

Det politiska spelet försvåras också av att Bagdad och Erbil fortfarande inte enats om budget och oljeintäkter. Irans inflytande över miliser i hela Irak gör att läget är ytterst komplext, och det är ofta svårt att fastställa vem som ligger bakom en enskild attack. Barzani har trots allt meddelat att man kommer att svara på händelsen genom att stärka det inhemska försvaret och fortsätta samarbeta med den internationella koalitionen. Frågan är om Iran verkligen haft för avsikt att träffa premiärministern, eller om detta är en varning för att hejda kurdisk upprustning och närheten till väst. Hittills har ingen grupp tagit på sig attacken, och den diplomatiska retoriken från Iran om ”false flags” indikerar att Teheran försöker begränsa de diplomatiska kostnaderna samtidigt som man behåller sin militära handlingsfrihet. Följden av detta är att säkerhetsläget för alla aktörer i norra Irak – från oljearbetare till diplomater – förblir lika oförutsägbart som under de senaste årens upprepade våldsvågor.