Iran och Oman har under flera veckor fört samtal om situationen i Hormuzsundet, och på fredagen meddelade Teheran att ytterligare länder i regionen ska delta i ett möte på måndag. Enligt Irans utrikesdepartement kommer Irak och andra kuststater vid Persiska viken att närvara. Syftet är att främja bättre förståelse mellan länderna och stärka den gemensamma regionala säkerheten, heter det i ett uttalande.

Det diplomatiska initiativet kommer efter att handelstrafiken genom Hormuzsundet allvarligt begränsats. Den 28 februari i år inledde USA och Israel en militär offensiv mot Iran. Sedan dess blockerar Iran sundet, medan USA:s flotta blockerar iranska hamnar och fartyg i Persiska viken. Det har skapat en av de allvarligaste flaskhalsarna för global energiförsörjning på decennier.

Hormuzsundet är en av världens viktigaste transportleder. Enligt uppskattningar passerar ungefär 20 miljoner fat olja per dygn genom sundet, motsvarande en femtedel av den globala oljeförbrukningen. Där passerar också stora mängder LNG, främst från Qatar, tillsammans med petroleumprodukter från Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait och Irak. Eftersom de flesta alternativa exportleder för dessa länder saknas, är sundet strategiskt avgörande för världsekonomin.

En stängning eller kraftigt begränsad framkomlighet får snabba effekter på marknaderna. Redan under de senaste veckorna har oljepriset reagerat på oroligheterna, och fraktkostnaderna för tankers har stigit. Rederier som trafikerar Persiska viken har samtidigt sett en kraftig ökning av försäkringspremierna, eftersom risken för attacker och konfiskation har ökat. En del operatörer har valt att hålla sina fartyg utanför farvattnet i väntan på ett tydligare säkerhetsläge.

Eftersom en stor del av den olja som exporteras från Persiska viken köps av länder i Asien – framför allt Kina, Indien, Japan och Sydkorea – påverkar läget direkt de globala handelsflödena. Alternativa transporter runt Arabiska halvön är möjliga, men de är betydligt längre och dyrare. Oljetankers måste i så fall ta vägen genom Bab el-Mandeb och runt Godahoppsudden, vilket förlänger resorna med flera veckor och ökar utsläppen.

För råvaru- och gruvsektorn har situationen dessutom en indirekt effekt. Störningar i olje- och gasflöden driver upp energipriserna, vilket ökar produktionskostnaderna för gruvor och smältverk världen över. Gruvföretag är beroende av diesel och elkraft i sina processer, och när energipriserna stiger pressas marginalerna. Samtidigt har oron lett till en ökad efterfrågan på säkra hamnar och alternativa leveransvägar, även för torrlastfartyg som transporterar järnmalm, kol och metaller.

Oman har länge haft en särställning som diplomatisk aktör i regionen. Landet har samtidigt nära band till Iran och ett nära samarbete med västländer, vilket gör Muscat till en tänkbar kanal för samtal. Även Irak befinner sig i en utsatt position. Bagdad är en betydande oljeexportör som är beroende av farlederna i söder, men importerar samtidigt naturgas och elektricitet från Iran. En långvarig konflikt i Hormuzsundet skulle därför träffa Irak från två håll.

Att Iran nu utökar samtalen till att omfatta fler kuststater i Persiska viken kan vara ett tecken på att Teheran vill bredda den diplomatiska kontakten. Samtidigt återstår frågan i vilken utsträckning ett regionalt möte kan påverka USA:s och Israels militära operationer. Varken Washington eller Jerusalem har signalerat några planer på att dra tillbaka sina styrkor. Mötet på måndag bör därför betraktas som ett första steg, inte som en lösning på konflikten.

Det är inte första gången som Hormuzsundet hamnar i centrum för en militär konfrontation. Under Iran–Irak-kriget på 1980-talet attackerades tankers i det så kallade tankerkriget, och flera gånger har Teheran hotat med att stänga sundet som svar på internationella sanktioner. Det nuvarande läget är dock allvarligare, eftersom både Iran och USA genomför egna blockader samtidigt som en väpnad konflikt pågår.

Trots det allvarliga säkerhetsläget har diplomatin fortsatt. Mötet på måndag kan ses som ett försök att skapa en samordnad hållning bland kuststaterna. Om samtalen leder till konkreta åtaganden kan de minska risken för en eskalering och öppna vägen för att återupprätta normal sjöfart. Tills dess är Hormuzsundet fortsatt en osäker zon, med direkta konsekvenser för både energimarknader och global råvaruhandel.

Dela.

15 kommentarer

Leave A Reply