Kinesisk miljardär stödjer MMA:s strävan efter OS-erkännande.

Frågan om mixed martial arts, MMA, en dag kan få en plats på det olympiska programmet har väckts på nytt. Nu testas en anpassad och betydligt mer reglerad form av kampsporten i samband med Asiatiska spelen. Bakom satsningen står, förutom en kinesisk miljardär, flera internationella kampsportförbund som vill visa att MMA kan fungera på elitnivå – utan den råa framtoning som länge präglat grenen.

MMA har under de senaste decennierna utvecklats från en ifrågasatt företeelse till en global sport med en stor publik. Sporten kombinerar tekniker från boxning, brottning, judo, brasiliansk jiu-jitsu och thaiboxning. Kritiker har dock sett den som alltför våldsam för att passa in i den olympiska rörelsen. Den version som nu prövas har därför utrustats med striktare skyddsregler, kortare ronder och ett begränsat antal tillåtna tekniker. Målet är att övertyga Internationella olympiska kommittén, IOK, om att sporten kan bedrivas på ett säkert och välorganiserat sätt.

Att just Asien blivit platsen för testet är ingen slump. Kampsport har en lång tradition i regionen, och intresset för MMA har vuxit snabbt i bland annat Kina, Japan och Förenade Arabemiraten. En kinesisk miljardär, som enligt uppgifter är en av de drivande krafterna bakom initiativet, lär se både idrottsliga och kommersiella möjligheter. Ett OS-sammanhang skulle öppna dörrar till nya sponsorer, statsstödda satsningar och nationella talangprogram – särskilt i länder där idrottsrörelsen är nära knuten till staten.

Marknaden för MMA är i dag en global miljardindustri. Organisationen UFC är den mest kända aktören och har genom tv-avtal, streamingtjänster och storskaliga evenemang gjort sporten till en del av mainstream-underhållningen. En plats i OS skulle ge MMA en helt annan typ av legitimitet och samtidigt påskynda utvecklingen av amatörverksamhet. Det skulle också kunna locka nya länder att satsa på sporten, inte minst i regioner där den i dag är liten.

Samtidigt finns en oro. Om sporten ska anpassas för OS, menar vissa, riskerar den att förlora den skärpa som gjort den populär. Anhängare betonar vikten av att en olympisk version inte blir urvattnad, medan motståndare pekar på skaderisker och bristande etik. Det är en balansgång mellan sportslig identitet och de krav på säkerhet, antidopning och tydliga regler som IOK ställer.

OS-historien visar att vägen in i programmet är möjlig men lång. Judo, taekwondo och boxning har alla tagit sig in i OS efter att ha varit omdiskuterade. Brottning, en av idrottens grundpelare, var nära att försvinna ur det olympiska programmet efter London-OS 2012, men räddades genom reformer. För MMA har frågan om OS-status diskuterats i över ett decennium, och flera internationella federationer har bildats med just detta mål. Det nuvarande testet i Asien kan bli ett första steg mot en gemensam internationell standard.

Motståndet ska dock inte underskattas. Många nationella olympiska kommittéer och idrottsförbund är skeptiska till en sport som fortfarande förknippas med otydliga regler och skador. IOK kräver i dag fungerande antidopningsprogram, oberoende domare och internationella tävlingsstrukturer. Det är krav som under lång tid varit svåra att uppfylla inom MMA, där flera organisationer länge haft olika regelverk och varierande kvalitet.

Ändå går utvecklingen snabbt. Allt fler länder har fått nationella MMA-förbund, och sporten har tagits in i större multisportevenemang. Testet i samband med Asiatiska spelen blir därmed en viktig prövning av hur en nedtonad variant fungerar i praktiken. Det kan ge en fingervisning om sporten är redo för OS, och om den version som nu visas upp accepteras av både utövare, publik och idrottens beslutsfattare. Inga beslut väntas inom kort, men riktningen är tydlig: MMA rör sig mot den olympiska scenen.