Ingmar Nevéus: Därför skjuter Trump upp ”stora beslutet” om Iran

Donald Trump intog scenen i FN:s generalförsamling i New York med ett tal som bar tydliga spår av den retorik som präglat hans politiska karriär. Han beskrev USA som starkare än någonsin och tog åt sig äran för att ha stoppat åtta krig. Samtidigt pågår den militära konflikten mellan USA och Iran sedan åtta månader tillbaka – ett krig som är svårt att förena med budskapet om fred.

Inför världsledare och en hemmapublik höll Trump vad som närmast liknade ett försvarstal för kriget. Stödet för hans hantering av konflikten är svagt. Enligt opinionsmätningar anser bara 26 procent av amerikanerna att han sköter kriget på ett bra sätt.

– Medan andra har pratat har jag agerat. Medan andra har talat om fred har jag skapat fred. Medan andra har ignorerat hot har jag konfronterat dem, sade Trump.

Under talet var Irans utrikesminister Abbas Araghchi närvarande på läktaren. Trump hävdade att den iranska regimen inväntar resultatet av det amerikanska kongressvalet den 3 november för att se hur det går för honom. Men, som han själv uttryckte det, han står inte på valsedeln.

Budskapet var att valutgången i kongressen inte kommer att förändra hans handlingslinje. Oavsett om Republikanerna förlorar sin majoritet avser Trump att fortsätta föra kriget på sitt sätt. Uttalandena kan tolkas som att Iran antingen möts av total förintelse eller en uppgörelse – men inte före valet. Därmed tycktes han försöka tona ner kriget och de höga oljepriserna som valfråga på hemmaplan.

Trump framställde samtidigt kriget som i princip redan vunnet.

– Iran var Mellanösterns mobbare. Men det är de inte längre, sade han.

Han räknade upp stora militära förluster för Iran, men nämnde inte att landet fortfarande kontrollerar Hormuzsundet. Det sundet är en av världens viktigaste transportleder för olja. En femtedel av den globala oljeförsörjningen passerar genom den smala farleden mellan Iran och Oman. Kontrollen över sundet ger Iran ett betydande påverkansmedel i konflikten. En stängning skulle få omedelbara effekter på världsmarknaden och driva upp energipriserna globalt.

Trumpadministrationens budskap är numera att läget kunde vara värre. Ett Iran med kärnvapen, menar man, skulle kunna stänga Hormuzsundet helt. Samma linje framfördes av utrikesminister Marco Rubio i en intervju på tisdagen. Hotet om kärnvapen används som motivering för fortsatt militär press mot Teheran.

Retoriken är bekant: kraftfulla hot blandas med öppningar för fördelaktiga avtal. Frågan är om taktiken fungerar när den upprepas från FN-scenen. Hittills finns få tecken på att Iran är berett att ge vika, och den diplomatiska vägen framstår som svår.

Generalförsamlingens årliga möte samlar 193 nationer. Enligt uppgifter deltar 71 statschefer, 45 regeringschefer, 50 ministrar och en kronprins. Totalt har medlemsländerna begärt 1 553 bilaterala möten under mötesdagarna. Det understryker den diplomatiska betydelsen av mötet, även i tider av öppen konflikt.

För Trumps del handlar talet inte bara om omvärlden. Det är också ett sätt att vända sig till den egna opinionen. Med låga siffror för krigshanteringen och en stundande valrörelse i kongressen behöver han kunna visa på framsteg. Frågan är om väljarna köper bilden av ett krig som redan är vunnet, när verkligheten i Mellanöstern fortfarande är både dyr och oförutsägbar.

Oljepriserna fortsätter att vara en känslig punkt. Varje ny eskalering i Hormuzområdet får omedelbara konsekvenser för världsekonomin. Det gör konflikten till en global angelägenhet, inte bara en fråga om USA:s och Irans maktspel. Och det är just därför Trumps uttalanden i FN väcker så stor uppmärksamhet – orden från talarstolen kan i förlängningen påverka allt från bensinpriser till säkerhetspolitik i stora delar av världen.

Ännu återstår att se vad som faktiskt händer efter den 3 november. Trump har gjort klart att han inte tänker låta kongressvalet styra hans beslut. Men frågan är om omvärlden, och väljarna, accepterar det.