Under valrörelsens allra sista dagar har Liberalerna tagit sin kampanj ut på Stockholms gator. På Karlaplan i stadsdelen Östermalm mötte partiet väljare med klassiska kampanjinslag – korv med bröd, kepsar i partifärgerna och samtal om politik. Synen av partimedlemmar i blåvita förkläden som delar ut varmkorv med ketchup och senap är ett välbekant inslag i den svenska valrörelsetraditionen, men i år bär den ett extra allvar.
Liberalerna har länge varit ett av de mest utsatta partierna i svensk politik. Riksdagsspärren på fyra procent har gång på gång visat sig vara en hård gräns, och partiet har flera gånger legat farligt nära den. Nu visar flera opinionsmätningar på en uppgång, men partiledaren Simona Mohamsson manar till försiktighet.
– Det finns bara en dag som betyder något och det är valdagen. Det är det jag kämpar emot, säger hon.
Bakom den försiktiga tonen ligger en medveten strategi. Mätningarna visar nämligen att en del av stödet består av så kallade taktiska röster – väljare som i första hand vill säkra ett borgerligt styre och ser Liberalerna som en nödvändig pusselbit. Det är ett stöd som kan vara flyktigt, men som samtidigt ger partiet en nyckelroll i den politiska maktkampen.
– Vill du ha fyra år till med det blågula laget måste du rösta på oss. Det här är inte rätt tid att chansa och vakna upp på måndag och undra vad som hände och varför du inte röstade på Liberalerna, säger Mohamsson.
Att partiet valt just Karlaplan för sitt avslutande utspel är ingen slump. Östermalm är en av Stockholms mest valtäta stadsdelar och platsen har historiskt varit en central punkt för politiska möten och manifestationer. Här möts väljare från olika delar av staden, och för ett parti som kämpar för sin plats i riksdagen är varje direkt kontakt med väljarna värdefull.
Liberalernas historia är kantad av svängningar. Partiet har genom åren gått från att vara ett av Sveriges största till att kämpa för sin politiska överlevnad. Efter valet 2018 utlöstes en intern kris när partiledningen valde att samarbeta med Socialdemokraterna, något som kostade partiet både förtroende och medlemmar. Vägen tillbaka har varit lång, och årets val ses av många bedömare som ett existentiellt test.
Det taktiska röstandet har blivit ett allt viktigare inslag i svensk politik. Väljare som tidigare röstat på ett av de större partierna väljer nu med strategi snarare än ideologi. För Liberalerna innebär det både en möjlighet och en risk – möjligheten att få röster från väljare som vill stärka det borgerliga blocket, men också risken att dessa röster försvinner om mätningarna pekar åt ett annat håll i slutskedet.
Opinionsläget inför valet är fortsatt jämnt. De borgerliga partierna och det rödgröna blocket ligger nära varandra i mätningarna, vilket gör att Liberalernas öde kan bli avgörande för regeringsfrågan. Om partiet klarar spärren stärks det borgerliga alternativet, medan ett fall under fyra procent skulle förändra maktbalansen dramatiskt och tvinga fram nya allianskonstellationer.
Mohamsson försöker hålla fokus på det egna partiets budskap. Valrörelsen har dominerats av frågor om skola, välfärd och migration, och Liberalerna har valt att profilera sig som det liberala alternativet med skolan som hjärtefråga. Men i slutskedet handlar det allt mer om att få väljare att förstå vad som står på spel – både för partiet självt och för den borgerliga sidan i stort.
På Karlaplan fortsätter samtalen och korvutdelningen in i kvällningen. För partimedlemmarna är det sista chansen att övertyga de väljare som ännu inte bestämt sig. Valdagen närmar sig med stormsteg, och för Liberalerna gäller det att hålla huvudet kallt ända in i mål. Frågan är om det räcker – och hur väljarna till slut väljer att använda sin röst.
