Norges Bank höjer styrräntan med 0,25 procentenheter till 4,50 procent. Det meddelade den norska centralbanken i ett pressmeddelande. Räntan ligger därmed på den högsta nivån på över ett decennium. Centralbanken hänvisar till ett fortsatt förhöjt inflationstryck och säger att penningpolitiken måste vara stram under en längre period för att prisökningarna ska komma tillbaka till målet på två procent.
De senaste årens räntehöjningar har varit omfattande. Från en styrränta nära noll 2021 har banken successivt stramat åt penningpolitiken. Bakgrunden är en inflationsperiod som först drevs av höga energi- och livsmedelspriser, men som därefter spridit sig till stora delar av ekonomin. Den underliggande inflationen har varit seg och har under lång tid legat över målet. Det är en huvudförklaring till att Norges Bank fortsätter med åtstramningar.
Även den svaga norska kronan väger tungt. Kronan har under flera år hört till de svagaste valutorna i Europa, särskilt mot euron. Det gör importerade varor och tjänster dyrare och bidrar till att hålla uppe inflationen. En höjd ränta ökar avkastningen på norska tillgångar och kan därmed stödja kronan. En starkare valuta skulle minska risken för att utländska prisökningar förs vidare in i norsk ekonomi.
Räntebeskedet påverkar också hushåll och företag direkt. Rörliga bolåneräntor är tätt knutna till styrräntan, och de norska hushållen har en hög skuldsättning. Många har redan fått kraftigt höjda räntekostnader, vilket dämpar konsumtionen. Bostadsmarknaden har svalnat, och bygg- och fastighetssektorn pressas av högre finansieringskostnader. Det märks även i handeln och i konsumentnära tjänsteproduktion.
En faktor som skiljer Norge från många andra länder är de stora statsinkomsterna från olja och gas. Landet är en av de viktigaste energileverantörerna i Europa, och de senaste årens höga energipriser har gett norska staten ett betydande överskott. En stor del av detta placeras i statens pensionsfond utomlands, den så kallade oljefonden. Fonden är världens största statliga pensionsfond och fungerar som en buffert i statsfinanserna. Samtidigt är ekonomin inte immun mot högre räntor. En starkare krona kan över tid försämra konkurrenskraften för norsk exportindustri, och höga kapitalkostnader tynger investeringar i energiinfrastruktur och annan ny industri.
Löneökningarna har också central betydelse för Norges Banks beslut. När priserna stiger snabbt tenderar lönekraven att öka. Det riskerar att skapa en prislönespiral, där justeringar av lönerna bidrar till att inflationen ligger kvar på en hög nivå. Norges Bank har flera gånger varnat för just den risken. Därför ses räntehöjningen som ett sätt att dämpa konjunkturen innan höga inflationsförväntningar hinner bita sig fast.
Ur ett nordiskt perspektiv går Norges Bank nu i en annan riktning än sina grannar. Riksbanken har börjat sänka räntan i Sverige, och flera centralbanker i Europa har signalerat att räntetoppen troligen är nådd. Norges Bank fortsätter åt andra hållet. Det gör norska räntebärande papper mer intressanta för investerare som söker avkastning, men samtidigt ökar gapet i konkurrenskraft mellan de nordiska valutorna. Hur länge det läget består blir avgörande för såväl obligationsmarknaden som den svaga norska kronan.
Framöver är marknadens fokus riktat mot hur länge räntan ska ligga kvar på den nya nivån. Norges Bank har understrukit att penningpolitiken ska vara stram nog för att garantera att inflationen är på väg mot målet. Om den underliggande inflationen faller tillbaka och kronan stabiliseras kan räntetoppen vara nådd. Men om prisökningarna visar sig motståndskraftiga, eller om kronan fortsätter försvagas, kan banken tvingas agera igen. Den ekonomiska utvecklingen i omvärlden, med spänningar i energimarknaderna och osäkerhet hos de stora centralbankerna, avgör mycket av det som nu följer.