Nya Zeeland drar tillbaka stödet för Infantino – först i Oceanien i frågan om VM-planen

Nya Zeelands fotbollsförbund (NZF) manar nu till bättre styrning och transparens inom världsfotbollens paraplyorganisation Fifa. I ett uttalande uppmanar förbundet samtliga medlemmar att verka för en mer ansvarsfull ledning av den globala fotbollen – något som ses som en tydlig markering i en tid då förtroendet för organisationens ledarskap återigen ifrågasätts.

”NZF anser att detta är en möjlighet för alla Fifas medlemmar att verka för bättre styrning, ansvarsskyldighet och transparens. Detta är grundläggande för att upprätthålla förtroendet för styrningen av global fotboll”, skriver förbundet i ett uttalande.

Gianni Infantino har lett Fifa sedan 2016, då han efterträdde Sepp Blatter i kölvattnet av den stora korruptionsskandal som skakade organisationen. Under Infantinos tid har vissa reformer genomförts, men kritiken har fortsatt att växa. Ifrågasättanden gäller bland annat koncentrerad makt, bristande öppenhet kring ekonomiska beslut och hur organisationen hanterar värdlandsval inför kommande världsmästerskap.

Bakgrunden till NZF:s utspel är den pågående debatten om Fifas framtida inriktning där flera medlemsförbund kräver tydligare oberoende granskning av organisationens verksamhet. Oceanien har historiskt haft en begränsad roll i den internationella fotbollspolitiken, men regionens röst väger tungt i Fifas kongresser där varje medlemsförbund har en röst oavsett storlek.

OFC, Oceania Football Confederation, samlar 11 av Fifas totalt 211 medlemsförbund och är den minsta av de sex kontinentala konfederationerna. Organisationen representerar fotbollsnationer som Fiji, Salomonöarna, Vanuatu, Papua Nya Guinea, Tahiti och Samoa. Regionens geografiska utbredning över Stilla havet innebär långa resor och höga kostnader för medlemsförbunden, vilket historiskt har begränsat utvecklingen av fotbollen i området.

Nya Zeeland har varit den dominerande fotbollsnationen i regionen sedan Australien valde att lämna OFC för det asiatiska fotbollsförbundet (AFC) 2006. Flytten var strategiskt motiverad – Australien ville få tillgång till fler kvalmatcher och ett starkare motstånd i tävlingssammanhang. För Nya Zeelands del har det inneburit en ännu tydligare ledarroll i Oceanien, med flera segrar i OFC:s mästerskap och regelbundna framträdanden i internationella turneringar.

Det nya zeeländska uttalandet kommer i ett läge där frågan om Fifas styrning återigen är högaktuell. Flera nationella förbund har under senare år rest krav på tydligare begränsningar av ordförandens mandatperioder, ökad ekonomisk transparens och oberoende etiska granskningar. Samtidigt pekar bedömare på att de mindre medlemsförbunden sitter på en oproportionerligt stor makt i valsammanhang, vilket gör allianser och uppvaktning från kandidater till en återkommande fråga inom organisationen.

För Nya Zeeland, som är ett av de mer välorganiserade förbunden i Oceanien, handlar utspelet inte bara om internationell politik. Landet har under en längre tid profilerat sig som en stabil röst inom stillahavsområdet och har varit drivande i utvecklingsprojekt för fotboll i regionen. Genom att nu tydligt kliva fram i styrningsfrågan vill NZF stärka sin position som en konstruktiv kraft i den globala fotbollsdebatten.

Frågan väntas bli föremål för diskussion vid nästa Fifakongress, där medlemsförbunden kommer att ta ställning till såväl pågående reformarbete som framtida riktlinjer för organisationens ledning. För de mindre förbunden i Oceanien handlar mycket om att säkerställa att deras intressen tas på allvar i en organisation där de stora europeiska och sydamerikanska förbunden traditionellt har haft störst inflytande.

OFC:s medlemsförbund har ännu inte tagit ställning till Infantinos framtid som ordförande. Men det nyzeeländska initiativet kan komma att få betydelse, inte minst för att det öppnar dörren för en bredare diskussion om hur den globala fotbollens styrelseskick ska utformas framöver. Med 211 medlemsförbund spridda över världen är Fifa en av de största internationella organisationerna, och frågan om legitimitet och förtroende blir därmed allt viktigare i takt med att fotbollens kommersiella intressen växer.

För Nya Zeelands del återstår att se om utspelet leder till konkreta förändringar. Klart är att förbundet nu positionerar sig som en tydlig röst för reformer – en hållning som kan komma att forma den oceaniska fotbollens roll i den fortsatta internationella debatten.