Hösten bjuder på avskedsshower från Mia Skäringer, Carola med flera.

Hösten bjuder på en ovanligt personlig och existentiell underhållningshöst. Flera av Sveriges främsta artister och skådespelare väljer att vänd blicken bakåt, gestalta åldrande och göra upp med både publik och sig själva. Det handlar om allt från avsked till återföreningar och nya kapitel.

Mia Skäringer gör entré med en föreställning som hon själv beskriver som troligtvis den sista. Den 17 september har ”Mia, jag och jag – sista måltiden” premiär på Chinateatern i Stockholm. Det är en uppföljare till den kritikerrosade ”Avig Maria – inga jävrar” från 2019, men denna gång är utgångspunkten en annan. Skäringer berättar att hon lider av kronisk hjärntrötthet och smärta, vilket påverkar henne både fysiskt och psykiskt. Därför blir årets föreställning mer intim till sin karaktär, något av en offentlig femtioårsfest där också allvaret får plats. Hon har valt titeln som en blinkning till att det kan bli hennes sista scenframträdande. I ett samtal om vem som skulle kunna vara hennes Judas, svarar hon själv: ”Jag är min egen Judas.” Med sig själv som spegel undersöker hon dubbelmoral och egna tillkortakommanden.

Även andra delar av det svenska scenlivet tar avstamp i det personliga och avslutande. Henrik Schyffert har skrivit och regisserar ”Slutspel – ett sorgespektakel” för teaterlegendarna Marie Göranzon och Krister Henriksson. Föreställningen skildrar tvååldringar som blickar tillbaka på sina karriärer och funderar över vad som återstår. Det är en komisk sedeskildring där gamla teatervärlden möter nutidens förväntningar. Premiären ägde nyligen rum inför publik i Stockholm, och turnén fortsätter sedan i höst på flera håll i Sverige.

Inom musiken är Bo Kaspers Orkester ute på en lång rad konserter med sitt jubileumsjippot ”Il Magnifico”. Bandet firar 35-årsjubileum med att blicka bakåt i en stilla hållen turné som inleddes i Danmark i början av september, och som sedan söker sig vidare till svenska städer under hösten.

Carola väljer istället att fira på exakt rätt dag. Den 8 september fyller hon 60 år, och samma kväll står hon på Södra teaterns scen i Stockholm med föreställningen ”Carolafesten – halvvägs till himlen”. Det är en musikalisk tillbakablick på en karriär som inleddes när hon som elvaåring vann en talangjakt med ”Krokodilen i min trädgård” – en seger som i efterhand kommit att betraktas som startskottet på en av svensk populärmusik mest remarkabla resor. Kvällen blir emellertid en unik tillställning; konserten ges endast vid ett enda tillfälle.

Samtidigt väljer Shima Niavarani att blicka framåt, men med ett tydligt avstamp i samtiden. Den 16 oktober har hennes nya föreställning ”Här vilar Shima Niavarani i frid” premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Verket beskrivs som en rekviem över vår tids kvinnlighet, som en slags uppgörelse med vår tids förväntningar.

Sist ut att presentera en retrospektiv kväll är Lena Philipsson, som 2027 kan fira 40 år som artist. Då, i februari, har hennes jubileumsföreställning ”Lena från Vetlanda” premiär på Chinateatern. Men den som väntar på den kvällen får ha ett visst tålamod, eftersom hon själv understryker att det också handlar om att ta ett steg in i framtiden: ”Never say never” är hennes budskap, med en medveten blinkning till både sin egen långa karriär och samtidens ständiga nyfikenhet på kulTur. Med en höst fylld av självreflektion och dödsskildringar blir det med andra ord varken trivialt eller stilla i Stockholm det här året.