Nya Zeelands åklagare avvisar ny rättegång i morden på svenskt par 1989

Rättsprocessen efter dubbelmordet på de svenska backpackarna Urban Höglin och Heidi Paakkonen i Nya Zeeland är avslutad. Nya Zeelands chefsåklagare, Solicitor-General, har avslagit David Tamiheres ansökan om en ny rättegång. Tamihere, som dömdes för morden 1990, har under alla år hävdat att han är oskyldig.

Det var i december 1989 som det unga svenska paret försvann under en planerad vandring på Coromandelhalvön, ett naturskönt område på Nya Zeelands nordöstra kust. Halvön är i dag ett välkänt turistmål, men i slutet av 1980-talet var den framför allt glesbygd med tät skog och svårtillgänglig terräng. När Höglin och Paakkonen inte återkom till sin planerade mötesplats inleddes en av de största sökinsatserna i regionens historia. Under lång tid saknades dock varje spår efter dem.

David Tamihere, som lokalt var känd med ett brottsregister, greps så småningom och åtalades för att ha mördat de två svenskarna. Åklagarsidan byggde sin bevisning på vittnesuppgifter och föremål som kunde knytas till paret. I maj 1990 dömdes Tamihere för båda morden och fick livstids fängelse. En omständighet som gjorde fallet ovanligt var att de båda offrens kroppar aldrig hittades. Trots detta ansåg domstolen att bevisningen var tillräcklig för en fällande dom.

Domen väckte stor uppmärksamhet i både Nya Zeeland och Sverige. För svensk del blev fallet en symbol för hur sårbara unga människor kan vara när de reser i främmande länder, och det följdes noga av svenska medier under lång tid. I Nya Zeeland har mordet på Höglin och Paakkonen också blivit ett av landets mest omskrivna kriminalfall, med återkommande debatter om utredningens kvalitet och om Tamiheres skuld.

Tamihere själv har sedan domen konsekvent nekat till brott. Genom åren har han och hans advokater presenterat flera uppgifter som de menar pekar mot att andra personer kan ha varit inblandade. Fallet har bland annat granskats i dokumentärer och böcker, där nya vittnen har hörts och alternativa teorier har lyfts fram. En av teorierna har gällt eventuella kopplingar mellan de svenska backpackarna och personer i det nyzeeländska kriminella nätverk som var verksamt i området vid den tiden.

Tamiheres senaste ansökan gällde en resning, det vill säga att en ny rättegång skulle hållas i målet. Hans ombud har under flera år arbetat med att få fram uppgifter som skulle kunna rucka på den ursprungliga domen. I sin ansökan pekade de på brister i den första utredningen och på vittnesuppgifter som inte prövats tillräckligt. De menade att det fanns skäl att tro att en ny domstol skulle kunna komma till en annan slutsats.

Chefsåklagarens beslut innebär att denna begäran nu är avslagen. I beslutet slås fast att de uppgifter som lagts fram inte är tillräckligt starka för att en ny prövning ska vara försvarbar. Beslutet innebär därmed att 1990 års dom står fast och att Tamihere inte får ytterligare en chans att rentvå sig genom en ny rättegång. Det är också den sista ordinära rättsliga väg som stått öppen i det här ärendet.

Fallet har under de drygt tre decennier som gått sedan försvinnandet blivit en del av rättshistorien i Nya Zeeland. Det har också visat hur svåra gamla kriminalfall kan vara att ompröva i efterhand, särskilt när brottsoffrens kroppar aldrig återfunnits och när utredningen byggde på ett begränsat tekniskt underlag. De senaste årens digitala utveckling har gjort att vissa äldre bevisningar kunnat analyseras på nytt, men i detta fall har det inte räckt för att öppna målet igen.

För David Tamihere innebär beslutet att han formellt sett fortsatt är dömd för dubbelmordet. Han har hela tiden hävdat att han omedvetet hamnat i skottgluggen för en utredning som gick fel, men domstolarna har alltså inte ändrat sin bedömning. Några nya rättegångar blir det inte.

Rättsprocessens slutpunkt väntas nu bli uppmärksammad även i Sverige, där fallet under årtionden varit föremål för nyhetsinslag, reportage och diskussioner. Trots att mycket av den ursprungliga dramaturgin har bleknat, lever frågorna kring vad som egentligen hände de två svenskarna 1989 kvar i minnet hos många. Med chefsåklagarens beslut har den rättsliga epilogen dock skrivits, och det är upp till eftervärlden att tolka vad som hände där på Coromandelhalvön för mer än 35 år sedan.