Över 280 gripna vid Pinochet-årsdagsdemonstrationer i Chile

Sammanlagt 284 personer greps i Chile under torsdagen och fredagen i samband med sammanstötningar mellan polis och demonstranter. Det bekräftar säkerhetsminister Martín Arrau, som ingår i den högerregering som tillträdde tidigare i år. Gripandena ägde rum runt årsdagen av den militärkupp som den 11 september 1973 förde general Augusto Pinochet till makten.

Den 11 september är sedan dess en djupt symbolisk dag i Chile. Kuppen störtade den folkvalde presidenten Salvador Allende, som tre år tidigare blivit Latinamerikas första demokratiskt valde socialistiske statsledare. Allende dog i samband med attacken mot presidentpalatset La Moneda, och Pinochet inledde därefter ett 17 år långt styre präglat av politiskt förtryck. Enligt officiella uppgifter dödades eller försvann fler än 3 200 människor under diktaturen. Tiotusentals människor fängslades och utsattes för tortyr.

De senaste årens minnesdagar har präglats av en tydlig statlig medverkan. Sedan demokratins återkomst 1990 har myndigheterna regelbundet arrangerat ceremonier, stött minnesmärken och deltagit i den offentliga uppgörelsen med diktaturens övergrepp. I år är det emellertid första gången sedan Pinochet-eran som myndigheterna inte står bakom några officiella minnesarrangemang i samband med årsdagen, uppger nyhetsbyrån AFP.

Beskedet markerar en tydlig kursförändring. Den nya regeringen har tonat ned den statliga minnespolitik som byggdes upp efter 1990 och valt en mer återhållsam linje. I stället för officiella ceremonier har regeringen valt att inte medverka i minnesdagarna. Det har väckt reaktioner bland människorättsorganisationer, som ser beslutet som ett avsteg från den rättsliga och historiska bearbetning som pågått i decennier.

Kritiken måste ses mot bakgrund av de rättsliga framsteg som gjorts sedan diktaturen föll. Chilenska domstolar har dömt ett stort antal före detta militärer och poliser för brott mot mänskligheten, och offrens anhöriga har under lång tid drivit kravet på sanning. För många är den 11 september inte en historisk händelse utan en påminnelse om ett statligt våld som fortfarande inte är helt bearbetat. Att staten i år håller sig utanför minnesdagarna uppfattas därför av många som en markering mot denna process.

Trots att några officiella ceremonier inte anordnas gick tusentals människor åter ut på gatorna. Organisationer och anhöriga till offren krävde att sanningen om diktaturens brott inte glöms bort. Det var i samband med dessa protester som polisen grep de 284 personerna. Säkerhetsminister Arrau uppger att samtliga gripanden skedde vid sammanstötningar med polis, men har inte lämnat detaljer om skador eller hur många som senare släppts.

Chile är i dag en av Latinamerikas mest stabila ekonomier och världens största kopparproducent. Landet har också stora litiumreserver, en råvara som blivit central för tillverkningen av batterier och för den globala energiomställningen. Politisk oro i Chile får därför betydelse långt utanför landets gränser, särskilt för investerare inom gruv- och energisektorn. Samtidigt är mineralrikedomen en källa till politiska spänningar: under decennier har frågan om hur inkomsterna från råvarorna ska fördelas återkommit i den chilenska debatten.

Det politiska landskapet har förändrats snabbt på senare år. De omfattande protesterna 2019, som började med en höjning av tunnelbanepriserna och växte till krav på en ny konstitution, visade på ett brett missnöje med den ekonomiska modell som växte fram under Pinochet och sedan behölls i stora delar efter demokratins återkomst. Den nya högerregeringens politik kan ses som en reaktion mot den utvecklingen, men den har samtidigt inte gjort att de underliggande frågorna försvunnit.

Frågan om hur Chile ska förhålla sig till sin egen historia är långt ifrån avgjord. Den 11 september fortsätter att vara en dag då landets smärtsamma förflutna tar plats i nuet – både på gatorna, i politiken och i rättssalarna. Det som återstår att se är om den nya regeringens linje kommer att förändra den breda bilden av diktaturen, eller om protesterna återigen blir ett svar från det civila samhället.