Ryssar lämnar landet igen när rädslan för mobilisering och skärpta kontroller växer.

Han packade sina ägodelar i resväskor och tejpade kartonger. I somras lämnade han familj och vänner i Ryssland för att bosätta sig utomlands. Han är en av många ryssar som antingen redan har flyttat eller som allvarligt överväger att göra det. Ingen av dem vet när de kan återvända.

Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inleddes i februari 2022 har emigrationen från Ryssland ökat markant. Den intensifierades ytterligare efter den ryska mobiliseringsordern i september samma år. Oberoende uppskattningar talar om att flera hundra tusen människor lämnat landet under de första krigsmånaderna. Siffrorna är osäkra, men trenden är tydlig.

Utflyttningen är särskilt påtaglig bland unga, högutbildade och storstadsbor. Många arbetar inom it, finans, forskning eller medicin. Flera har sagt upp sig från sina jobb, sålt bostäder och skrivit in barnen i skolor på andra håll. De uppger att de lämnar landet av rädsla för att kallas in till militärtjänst, men också på grund av den allt mer begränsade yttrandefriheten och en ekonomi som blivit svår att planera i.

De vanligaste resmålen har varit länder som Kazakstan, Armenien, Georgien, Turkiet och Förenade Arabemiraten. Serbien och Thailand har också tagit emot många ryssar. En del stannade en kort period medan andra har sökt uppehållstillstånd och försöker bygga nya liv. Länderna i Nordeuropa och Baltikum har varit mer restriktiva. För ryssar som saknar visum till EU är vägen västerut i praktiken stängd.

Emigrationen har fått konkreta konsekvenser för Ryssland. Enligt rekryteringsföretag och branschorganisationer saknar flera sektorer kvalificerad personal. Särskilt it-sektorn har förlorat utvecklare, systemvetare och tekniker som valt att arbeta på distans eller starta bolag i andra länder. Även sjukvård och utbildning har drabbats. Ekonomiska bedömare pekar på att denna kompetensförlust kan påverka produktivitet och tillväxt under lång tid.

It-sektorn har länge varit en av Rysslands mest dynamiska näringar. När utvecklare lämnar landet minskar både skattebasen och innovationskraften. Samtidigt försvårar de nya lagarna situationen ytterligare. Företag som tidigare varit beroende av internationella kunder och samarbeten har fått se affärsrelationer frysas eller flytta utomlands. Det förstärker bilden av en ekonomi som förlorar både kapital och människor.

För mottagarländerna har tillströmningen varit ett tveeggat svärd. I Tbilisi och Jerevan har bostadspriser och hyror stigit kraftigt, samtidigt som lokala företag fått fler kunder. Många av de nyanlända ryssarna arbetar för utländska företag, betalar skatt och konsumerar lokalt. Det har gett ekonomiska tillskott, men också skapat prisökningar och spänningar i länderna.

För den man som i somras lämnade Ryssland är framtiden oviss. Han har inte sagt att han aldrig ska återvända, men han vet inte när det skulle vara möjligt. Den inställningen delas av många ryssar utomlands. Flera säger att de vill se en politisk förändring i Moskva innan de överväger att flytta hem. Andra har börjat söka medborgarskap eller långsiktiga arbetstillstånd i sina nya hemländer.

Ryska myndigheter har tonat ner betydelsen av utvandringen. Från officiellt håll framhålls att landet ska klara sig utan dem som lämnat. Men i praktiken tyder företagssiffror, migrationsstatistik och vittnesmål på att avfärden har påverkat samhället på flera nivåer. Framför allt handlar det om en förlorad generation av yrkesverksamma, en grupp som många gånger varit drivande i den ryska ekonomin.

Frågan om återvändande förblir öppen. Den ryska diasporan har vuxit under 2000-talet, men aldrig tidigare i så snabb takt som efter invasionskriget. För enskilda ryssar handlar beslutet inte bara om politik utan också om var man kan leva, arbeta och ge sina barn en framtid. Det finns ingen tydlig väg tillbaka, och ingen vet när gränserna eller förutsättningarna ska ändras.