Världens kulturmuseer uppmanar till stängning av Medelhavs- och östasiatiska museer på grund av hyreshöjning.

Statens museer för världskultur föreslår att Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet i Stockholm läggs ner. Förslaget presenteras i en rapport som myndigheten har överlämnat till regeringen och som nu bereds inom Kulturdepartementet.

I rapporten slås fast att samlingarna från de två museerna inte ska avvecklas. I stället vill myndigheten samla verksamheten kring Världskulturmuseet i Göteborg, som föreslås bli nav i en ny organisation. Etnografiska museet i Stockholm skulle enligt planen bli kvar, men med en förändrad roll.

Bakgrunden är ett allt tuffare ekonomiskt läge. Statens museer för världskultur har under flera år fått kämpa med höga lokalhyror, växande underhållsbehov och minskade anslag i reala termer. Medelhavsmuseet ligger i ett anrikt hus vid Fredsgatan i centrala Stockholm, medan Östasiatiska museet huserar i den uppmärksammade byggnad på Skeppsholmen som arkitekten Rafael Moneo ritade. Båda fastigheterna är kostsamma att driva, och enligt myndigheten skulle en koncentration till Göteborg frigöra resurser till forskning, digitalisering och utställningar.

Medelhavsmuseet rymmer en av Europas förnämsta samlingar av forntida egyptisk konst. Här finns föremål från fördynastisk tid till romersk tid, liksom omfattande material från Grekland, Rom och Mellanöstern. Samlingarna har sina rötter i 1800-talets svenska forskningsresor och har i generationer spelat en central roll för egyptologin i Norden. Museet har också varit en betydelsefull plats för skolbesök och för allmänhetens intresse för antikens Medelhavsvärld.

Östasiatiska museet grundades på 1960-talet och har genom åren vuxit till en av världens viktigaste institutioner för kinesisk konst och kultur. Kronjuvelerna är de berömda gravfigurerna från Tangdynastin, men samlingarna omfattar också japansk lackkonst, koreansk keramik och föremål från Sydostasien. Museet har under decennier lockat både forskare och en bred publik med sina utställningar om Asiens rika kulturarv. Tillsammans med Medelhavsmuseet har de två institutionerna en särskild plats i Stockholms kulturturism och lockar årligen tiotusentals besökare.

Rapporten har redan väckt reaktioner. Museiverksamheten i Stockholm är tätt sammanvävd med universitetens undervisning och forskning, och en flytt av samlingarna skulle försvåra det dagliga arbetet för många forskare. Flera debattinlägg har publicerats av både akademiker och museivänner, där förslaget beskrivs som en nedmontering av huvudstadens kulturarvsinfrastruktur. Redan innan remissrundan har inletts har flera remissinstanser signalerat att de kommer att avstyrka förslaget; universiteten, Riksantikvarieämbetet och ett flertal museiföreningar väntas yttra sig, och frågan om tillgänglighet för allmänhet och forskning lär bli central i svaren.

Myndigheten framhåller dock att digitaliseringen gör samlingarna allt mer tillgängliga, oavsett var de finns. Genom digitala arkiv och webbaserade utställningar har museerna nått nya grupper, inte minst internationellt, och den utvecklingen väntas fortsätta. Enligt rapporten är en stark institution i Göteborg ett bättre alternativ än flera resurssvaga museer i Stockholm. Samtidigt påpekas att samlingarna även fortsättningsvis ska vara tillgängliga för forskare, bland annat genom vetenskapliga depåer och digitala plattformar.

Världskulturmuseet i Göteborg, som invigdes 2004 i en ombyggd byggnad vid Södra vägen, har etablerat sig som en av stadens mest dynamiska kulturinstitutioner. Med utställningar om migration, identitet och globala frågor har museet hittat en egen profil som skiljer sig från de mer klassiska stockholmsmuseerna. Att göra Göteborg till bas för hela världskultursektorn ligger i linje med den utveckling myndigheten vill se.

Förslaget följer också en internationell trend. Flera länder i Europa har under de senaste åren slagit samman museer och statliga kulturinstitutioner för att hantera stramare budgetar. Strukturreformerna har sällan varit okontroversiella, men de har motiverats med att skapa starkare institutioner med tydligare uppdrag. I Sverige har debatten om de statliga museernas framtid pågått länge, och nu kan ett konkret beslut vara i sikte.

Regeringen har inte meddelat någon tidplan för ett ställningstagande. Rapporten ska först gå ut på remiss, och först därefter väntas Kulturdepartementet ta ställning. Enligt bedömare kan ett beslut dröja till efter sommaren.

Om förslaget genomförs innebär det slutet för två anrika institutioner i Stockholm. Det får konsekvenser för besökare, forskare och för staden som kulturstad. Samtidigt pekar rapporten mot en mer sammanhållen framtid – där Göteborg, inte Stockholm, blir navet för Sveriges världskulturarv.