Tragedin utanför Libyens kust fortsätter att skörda liv. Under helgen lyckades räddningsorganisationen SOS Méditerranée undsätta nio migranter som befann sig i nöd på Medelhavet, men för sju av dem fanns ingen hjälp att ge. Deras liv gick inte att rädda. För de två överlevande är tillståndet kritiskt, enligt ett uttalande från organisationen.

Händelsen är den senaste i en rad dödsolyckor på den centrala Medelhavsrutten, som av FN:s migrationsorgan IOM pekas ut som den dödligaste vägen mot Europa. Enbart under det senaste dygnet har såväl frivilligorganisationer som kustbevakning rapporterat om flera utsatta farkoster i området. Bara en vecka innan den senaste insatsen upptäckte en övervakningsflygning elva livlösa kroppar i vattnet utanför Libyens kust, även det rapporterat av SOS Méditerranée.

De senaste årens siffror målar en dyster bild. Enligt IOM har nästan 900 människor hittills i år mist livet på den centrala Medelhavsrutten. Den verkliga siffran kan vara betydligt högre, då många båtar aldrig upptäcks och många förlisningar aldrig rapporteras. Officiella register över antalet försvunna är ofullständiga, och hjälporganisationer varnar för att mörkertalet är stort.

– Varje dödsfall är ett misslyckande för hela det internationella samfundet, sade en talesperson för ett av de hjälpprogram som arbetar på plats i regionen, i samband med den senaste insatsen.

De flesta flyktingar och migranter som ger sig ut på den farliga resan från Libyens kust har ofta flytt från krig, förföljelse eller extrem fattigdom i länder söder om Sahara. Resan mot Europa går via laglösa hamnar i ett Libyen som präglats av politisk instabilitet sedan 2011. Därifrån packas människor ofta i hopplöst överlastade gummibåtar eller träfartyg utan tillräckligt med bränsle, vatten eller livbojar.

Den som överlever resan möts dessutom av ett allt hårdare mottagande i Europa. Flera länder har stramat åt sin asylpolitik, och antalet räddningsfartyg som opererar i Medelhavet har minskat dramatiskt sedan toppen 2016. Detta har lett till att den redan farliga överfarten blivit ännu mer riskfylld, då kommersiella fartyg inte alltid har möjlighet att stanna och genomföra räddningsinsatser.

Samtidigt sker en förskjutning av migrationsströmmarna. Längre söderut, utanför Mauretanien, räddades så sent som sent på söndagen 42 migranter ur vattnet. Detta är en indikation på att allt fler afrikanska migranter försöker ta sig till Europa via den så kallade atlantrutten, en minst lika riskfylld sträcka som den över Medelhavet. Sträckan mot Kanarieöarna har blivit allt mer använd, och antalet anländande till den spanska ögruppen har ökat markant de senaste åren, enligt den spanska regeringen.

Experter pekar på flera orsaker till skiftet: hårdare gränskontroller i Nordafrika, ökat inflytande från väpnade grupper i Sahelregionen och en förvärrad ekonomisk situation i många västafrikanska länder. Resan mot Europa har därmed blivit både längre och mer dödlig. Längs Västafrikas kust saknas ofta både räddningskapacitet och internationell närvaro, vilket gör att en olycka där sällan uppmärksammas av omvärlden på samma sätt som de katastrofer som utspelar sig i Medelhavet.

Trots att dödstalen fortsätter att stiga visar EU:s politik få tecken på förändring. Medan vissa medlemsstater efterfrågar en mer human syn på migration, ligger fokus inom unionen fortfarande på yttre gränskontroll och avtal med ursprungs- och transitländer för att stoppa migrationen innan den når Europas kuster.

För organisationer som SOS Méditerranée är varje räddning en kamp mot klockan. De besättningar som arbetar i södra Medelhavet beskriver en desperat situation där stora fartyg med hundratals människor ombord allt oftare hamnar i nöd utan att någon myndighet agerar i tid. Samtidigt fortsätter människor att ge sig av, drivna av hoppet om ett bättre liv – eller av förtvivlan över att stanna kvar.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är antalet människor på flykt i världen idag det högsta någonsin uppmätt. Utan säkra lagliga vägar till Europa, menar organisationen, kommer den dödliga resan att fortsätta. Frågan är hur länge omvärlden kan blunda för vad som sker ute på havet.

Dela.

14 kommentarer

Leave A Reply

Exit mobile version