Takida-sångaren Robert Pettersson om sitt soloalbum: Det var en fråga om liv och död

I en tid när psykisk ohälsa skapar rubriker i svenska medier öppnar sig nu Takida-frontmannen Robert Pettersson på ett djupare och mer personligt sätt än tidigare. Med sitt första soloalbum tar han steget från rockscenen och in i ett musikaliskt universum som avspeglar hans inre kamp och kreativa vision.

När TT träffar Robert Pettersson är han lite trött. Dagen innan hade han genomgått elektrokonvulsiv behandling, så kallad ECT, som hjälper honom med sin bipolära sjukdom.

”Jag brukar vara trött ett par dagar efteråt. Men jag var i studion igår kväll och jobbade, så det funkar ändå,” berättar han.

Pettersson har länge varit öppen med sin psykiska hälsa, men hans första soloalbum ”Deabolo hypomania” går ännu djupare in på just detta tema. Albumet, som släpps den 17 april, markerar en tydlig musikalisk kursändring för den 47-årige artisten som tills för ett år sedan även var frontfigur i det nu nedlagda bandet Stiftelsen.

Han lyfter fram singeln ”You” som en av albumets centrala låtar. Den skrevs under en period då Pettersson mådde som allra sämst, och han är stolt över att han kunde skapa musik samtidigt som det handlade om ”liv och död”.

”Det var som att en damm brast och jag kände, fan, jag kan skriva musik även när jag mår som sämst. Jag lyckades vända ett riktigt otäckt mörker till något bestående,” säger han.

Att göra musik om sitt eget mörker har en delvis avdramatiserande effekt, samtidigt som det tar mörkret på allvar, förklarar Pettersson. Han betonar vikten av att kunna tala öppet om psykisk ohälsa:

”Men man måste kunna prata om det, kanske till och med skämta om det. Jag är den jag är, och jag har inget att förlora på att berätta om det. Och samtidigt fungerar musiken som mitt utlopp,” säger han.

För den som är van vid Takida eller Stiftelsen kanske ”Deabolo hypomania” inte är det första man förknippar med Robert Pettersson. Ljudbilden för tankarna till 80-talet, och inspirationen kommer inte från rockscenen utan från barndomsidolen Michael Jackson.

När Robert Pettersson var liten och bodde i Uppsala lyssnade han enbart på Michael Jackson – när han senare flyttade till Ånge fick han lyssna i smyg.

”Jag har aldrig varit så mycket hårdrockare. Visserligen finns det mycket pop i Takida också, om än med distade gitarrer. Men jag har alltid älskat pop, och nu kunde jag leva ut det fullt ut,” säger han.

Trots solodebuten är Robert Pettersson inte klar med sitt band. Just nu ligger fokus på Takidas kommande album, och inga sologig är planerade i år. Men framtidsplanerna finns där:

”Realistiskt sett blir det någon gång under 2027. Jag skulle vilja göra ytterligare ett soloalbum först så jag har mer material. Men jag ser verkligen fram emot att göra detta live i framtiden,” säger han.

Petterssons öppenhet kring sin psykiska ohälsa kommer i en tid då ämnet får allt större uppmärksamhet i Sverige. Hans berättelse illustrerar hur kreativitet och musik kan fungera som en terapeutisk kanal även i de mörkaste stunderna.

Samtidigt som ”Deabolo hypomania” markerar en personlig musikalisk utveckling för artisten, representerar albumet också en bredare samhällstrend där offentliga personer i allt större utsträckning vågar dela med sig av sina erfarenheter kring psykisk ohälsa – något som kan bidra till att minska stigmat och öppna för fler samtal om dessa viktiga frågor.

För fansen som är vana vid Takidas rockiga ljudbild blir soloalbumet en möjlighet att upptäcka en annan sida av Robert Pettersson, där 80-talsinspirerad pop får ta plats i en personlig och autentisk berättelse om både ljus och mörker.