De har högst frånvaro i riksdagen – kan tvingas in efter kvittningsbråket

I ett dramatiskt skifte i Sveriges riksdag har kvittningssystemet kollapsat, vilket tvingar ledamöter att omprioritera sina scheman för att säkerställa närvaro vid kommande voteringar. Gruppledare för samtliga riksdagspartier har utfärdat uppmaningar om full närvaro, och många ledamöter rapporterar att planerade tjänsteresor och andra åtaganden nu måste ställas in.

Talmannen har kallat till ett krismöte med samtliga gruppledare under onsdagen för att diskutera möjligheten till en ny överenskommelse kring kvittning – ett system som tidigare säkerställt maktbalansen i riksdagen även när ledamöter varit frånvarande.

För vissa riksdagsledamöter skulle en omställning till hundraprocentig närvaro innebära en radikal förändring av arbetssätt. Statistik från riksdagens kammarkansli visar att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har den överlägset högsta frånvaron. Av mandatperiodens 154 voteringar fram till den 5 maj 2026 har Åkesson endast deltagit vid tio, vilket ger en frånvarograd på 93 procent.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson hamnar på andra plats med en frånvaro på drygt 55 procent, medan Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar placerar sig på femte plats med 36 procent frånvaro.

Det är anmärkningsvärt att ingen ordinarie ledamot som tjänstgjort under hela mandatperioden har lyckats närvara vid samtliga voteringar, även om några kommit nära. Moderaternas Malin Höglund har endast missat en votering, medan Socialdemokraternas Aida Birinxhiku har varit frånvarande vid endast två tillfällen.

Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, framhåller att frågan om närvaro i riksdagen har stor demokratisk betydelse.

”Det finns en förväntan från väljarnas sida att man är närvarande i riksdagen. Ärligt talat tror jag att det kan förvåna en hel del väljare att det är en sådan betydande frånvaro,” säger Madestam.

Hon förklarar att det bland ledamöterna finns olika synsätt på riksdagsuppdraget. Vissa prioriterar det formella arbetet i riksdagen och utskotten, medan andra lägger större vikt vid utåtriktad verksamhet som studiebesök, resor och direktkontakt med väljare.

”Jimmie Åkesson som har den högsta frånvaron säger att han gör sitt uppdrag på ett annat sätt. Det må vara hänt för en partiledare, men för en ordinär riksdagsledamot skulle jag säga att det blir mer förvånande,” tillägger Madestam.

Sett till partierna har Liberalerna, bortsett från politiska vildar, den högsta genomsnittliga frånvaron. Partiets gruppledare Lina Nordquist förklarar detta med deras tidigare kvittningsöverenskommelse med Vänsterpartiet samt att de som ett litet parti drabbas hårdare statistiskt av varje frånvarande ledamot.

”Det ser ut som att vi har högre frånvaro, men i själva verket har vi ungefär lika många borta som andra partier,” säger Nordquist.

Hon uttrycker förhoppningar om att onsdagens möte med talmannen ska resultera i en ny överenskommelse: ”Nu är det en fulltalig riksdag som gäller. I längden kommer det att skapa problem om någon blir allvarligt sjuk eller om det finns viktiga åtaganden som spelar stor roll för riksdagens arbete.”

Madestam är dock tveksam till att kraven från gruppledarna verkligen kommer att leda till hundraprocentig närvaro i kammaren.

”Jag tror att det är svårt att disciplinera alla till att vara på plats. Vi har valkretsar och de flesta riksdagsledamöter har sin bas någon annanstans i landet, vilket de ska ha. Men det gör ju också att det naturligtvis kan bli svårt att kombinera uppdraget med att man ska vara i Stockholm tre dagar.”

Trots detta tror Madestam att den ökade uppmärksamheten kring närvarofrågan kommer att få konsekvenser för hur ledamöterna ser på sitt uppdrag framöver.

”Så länge man inte har ett kvittningssystem, och även om man får ett nytt system på plats, så har man nu fått ögonen på sig. Jag tror att man kommer att vara lite mer på tårna om att man bör vara närvarande.”

Kollapsen av kvittningssystemet har blottlagt ett grundläggande spänningsförhållande i den svenska demokratin – balansen mellan formell närvaro i riksdagen och ledamöternas övriga demokratiska uppdrag i kontakten med väljare och det övriga samhället.