Här är opinionsmätningar före val förbjudna

Rösterna i riksdagsvalet är ännu inte färdigräknade, men eftervalsdebatten har redan satt i gång på allvar. Liberalernas uppmärksammade spurt över fyraprocentsspärren har riktat strålkastarljuset mot opinionsmätningarnas roll i den svenska valrörelsen – och väckt frågan om Sverige borde följa andra europeiska länders exempel med hårdare reglering.

Enligt Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, har mätningarna haft större betydelse än i något tidigare val.

– Liberalerna hade inte klarat sig på egen hand utan de här taktikrösterna. Vi vet sedan tidigare att sådana opinionseffekter uppstår under en valkampanj. Nytt var att Liberalerna vädjade om stödröster och gjorde det till sin huvudfråga i valkampanjen, säger han.

Fenomenet med taktikröstning är inte nytt i svensk politik, men att ett parti så tydligt uppmanar väljare att rösta för att rädda partiet över spärren är ovanligt. Liberalerna, som under stora delar av mandatperioden legat farligt nära fyraprocentsgränsen, lyckades därmed säkra en fortsatt plats i riksdagen.

I flera andra europeiska länder är utrymmet för opinionsmätningar i anslutning till val betydligt mer begränsat. Italien har bland de striktaste reglerna inom EU: där råder totalförbud mot att publicera mätningar under de två sista veckorna före valdagen. Dessutom tillämpas en så kallad valtystnad, silenzio elettorale, under dagarna före valet, då medierna avstår från intervjuer med politiska kandidater och partierna inte heller får hålla valmöten eller sätta upp affischer på offentliga platser.

De italienska reglerna infördes år 2000 med ett tydligt syfte: att hindra mediemogulen och den dåvarande premiärministern Silvio Berlusconi från att använda sina tv-kanaler för att påverka väljarna. Enligt Washington Post anklagades Berlusconi för att bland annat ha låtit publicera missvisande opinionsmätningar till sin egen fördel.

Även i Portugal och Spanien är det förbjudet att publicera opinionsmätningar de sista dygnen före vallokalerna stänger. Frankrike har gått en annan väg: där infördes tidigare ett förbud som gällde de sista sju dagarna före valet, men det fick överges sedan mätresultaten ändå läckte ut via bloggare och andra nätpublikationer. I dag gäller det franska förbudet bara under valdagen och dygnet innan.

Det stora intresset för opinionsmätningar i den svenska valrörelsen har lett till krav på liknande regleringar även här. Förespråkare menar att ett publiceringsförbud skulle flytta fokus från det politiska spelet till sakfrågorna och minska risken för att väljare påverkas av taktiksnack i medierna.

Tommy Möller tycker att mätningarna fått ta för stor plats i debatten och att inslagen av ”det våta fingrets politik” blivit alltför framträdande. Samtidigt varnar han för att ett förbud skulle innebära att något värdefullt går förlorat.

– När partierna ligger så nära varandra och regeringsfrågan är så viktig, kan mätningarna ge värdefull information för en rationell röstning, säger han och fortsätter:

– Det är också viktigt för partierna att ha kännedom om hur väljaropinionen ser ut och hur olika väljargrupper reagerar på olika förslag. Det är värdefullt för partierna, men även för demokratin. Folkviljan ska avspeglas i besluten.

Han pekar dessutom på en aspekt som lätt glöms bort i debatten.

– Det är naturligtvis också spännande med ett tävlingsmoment i valkampanjen. Det skulle man inte vilja vara utan.

Kritiker av ett svenskt förbud lyfter gärna fram tryck- och yttrandefriheten som ett hinder. Att begränsa mediernas möjlighet att publicera opinionsmätningar skulle enligt denna argumentation vara ett ingrepp i grundlagsskyddade rättigheter.

Dessutom finns en praktisk svårighet: det tycks vara svårt att upprätthålla ett förbud. Mätningarna kan göras ändå, och resultaten har en förmåga att nå allmänheten oavsett regleringar.

– Man kan inte förbjuda att mätningarna görs. Partierna kommer att göra egna mätningar och om de anser sig ha nytta av det kommer de ändå till allmänhetens kännedom, konstaterar Möller.

Erfarenheterna från Frankrike illustrerar problematiken. Där visade sig förbudet i praktiken omöjligt att upprätthålla, eftersom mätdata kontinuerligt läckte via internet. De svenska partierna genomför sedan länge egna mätningar, och i en tid av sociala medier och anonyma konton framstår ett heltäckande publiceringsförbud som svårgenomförbart.

Sverige har i dag inga begränsningar alls: opinionsmätningar, utfrågningar och valkampanjer är tillåtna ända fram tills vallokalerna stänger. Den svenska modellen bygger på tillit till väljarnas omdöme och mediernas självreglering. Frågan är om den modellen överlever trycket från en alltmer opinionsdriven valrörelse.