Med 95 dagar kvar till riksdagsvalet möttes partiledarna på onsdagen i en intensiv debatt där de politiska fronterna stod klara. Enligt den senaste stora partisympatiundersökningen från Statistiska Centralbyrån, som presenterades förra veckan, ligger oppositionspartierna Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet på en samlad opinionsunderstöd som är cirka 13 procentenheter högre än regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna.

Det stora försprånget i opinionen sätter press på regeringsblocket inför höstens val. Debatten präglades därför av tydliga försök från båda blocken att rama in valet som ett avgörande vägval för Sverige.

Statsminister Ulf Kristersson gick direkt till attack i sitt inledningsanförande och försökte formulera valet som ett fundamentalt val mellan stabilitet och osäkerhet. Han positionerade den sittande regeringen som den trygga vägen framåt, medan han målade upp ett alternativ med de rödgröna partierna som riskfyllt och oförutsägbart.

I sitt direkta tilltal till väljarna frågade statsministern retoriskt om de verkligen hade råd med en rödgrön regering. Budskapet var tydligt formulerat för att väcka oro kring de ekonomiska konsekvenserna av ett maktskifte.

Kristersson följde upp sin öppning med kraftig kritik mot Socialdemokraterna och deras potentiella samarbetspartners. Han anklagade oppositionen för att medvetet dölja planerade skattehöjningar som han menar att svenska folket inte vill ha. Statsministern lovade att regeringspartierna skulle fortsätta att avslöja dessa planer och betonade att hårt arbetande svenskar inte klarar av ytterligare skattehöjningar.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson parerade genom att rikta kritiken mot regeringens ekonomiska resultat. Hon framhöll att Socialdemokraternas politik skulle ge vanliga löntagare mer pengar kvar i plånboken, samtidigt som hon pekade på att arbetslösheten ökat med 100 000 personer under Kristerssons tid vid makten.

Med ett konkret bildspråk beskrev Andersson situationen som att en helbuss med arbetslösa skickas ut i samhället varje dag, en formulering som syftade till att illustrera omfattningen av arbetslöshetsökningen under den nuvarande regeringen.

Efter debatten utvecklade Andersson sin kritik ytterligare. Hon menade att det var uppenbart att statsministern och regeringspartierna befinner sig i en pressad situation. Enligt S-ledaren försöker regeringen kompensera för brist på framtidsidéer genom att hitta på påståenden om oppositionens politik.

När Andersson konfronterades med frågan om det skulle bli dyrt för svenskarna om Socialdemokraterna tar över makten, avfärdade hon kritiken som påhittad. Hon pekade på att regeringspartierna har dåliga resultat att visa upp samtidigt som pågående korruptionsskandaler fortsätter att rulla.

En het fråga under debatten var Socialdemokraternas relation till Vänsterpartiet. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson utnyttjade tillfället att pressa Andersson på denna punkt, med hänvisning till de senaste veckornas avslöjanden om att Vänsterpartiet tvingats stryka kandidater från sina vallistor.

Åkesson ställde en provokativ fråga om huruvida Magdalena Andersson skulle släppa in ett parti med, som han uttryckte det, islamism och terrorromantik i sin regering. Frågan syftade tydligt till att skapa osäkerhet kring ett eventuellt rödgrönt regeringssamarbete.

Andersson svarade att sådana företeelser inte hör hemma i Sverige och att det är viktigt att varje parti markerar när något sådant inträffar. Hon noterade att Vänsterpartiet har markerat mot de händelser som uppdagats, men ville samtidigt inte ge några garantier om Vänsterpartiets framtida roll.

S-ledaren var tydlig med att hon varken har utlovat eller kommer att i förväg lova ut ministerposter till Vänsterpartiet i en eventuell socialdemokratiskt ledd regering. Hon avslutade med en känga till statsministern och påpekade att hon till skillnad från Ulf Kristersson inte delar ut ministerposter i förhand.

Debatten visade tydligt hur oppositionens stora opinionsledning har förändrat dynamiken i den politiska retoriken inför valet, där regeringspartierna nu tvingas spela på rädsla för förändring medan oppositionen kan fokusera på kritik av nuvarande resultat.